Majsol ler

Ibland gör det verkligen ont när knoppar brister, men ibland kommer det en liten en till jorden igen. Jag har varit flera varv till Röda Korset och försökt hitta kläder som passar på små flickor som ännu inte fyllt ett år. Iband hittar jag en tröja och syr kjolen eller byxan som ska vara till. Ibland är det mössan som fattas. Det på något sätt sporrar mig vidare det, att för en hel gå ut stass till en liten tjej eller gosse så ska det vara flera delar. Jag har här börjat fundera på att igen försöka skapa ett album med alla kläderna. Jag försöker anpassa kläderna till årstiden. Det är ingen vits att ge tröjor i juni eller sommarklänningar i december. Maj är så där mitt emellan. Nästan lika ombytlig som april. Ibland verkligt sval och skandinavisk. Juni kan också vara regnig och vanligen här kommer det riktig sommarvärme först i juli, så jag tänker det är bättre att klä sig varmt, hellre än att försöka låtsas att vi är i södern. Förutom barnkläderna har jag också nu kommit igång med växthus tankarna på allvar. Jag och några till växthusodlare kanske kommer att kunna byta plantor och stöda varandra i sommar.

Fredag med soligt väder och några små och större projekt klara.

Jag skev och sammanställde boken om Anna Kempe för några år sedan, hon var verksam för över hundra år sedan i norra Indien, i Himalaya. Hon var där lärare och hade många fosterbarn och elever. Hur hon reste till Indien med tåg fascinerade mig som interrailare nu hundra år efteråt. Bland annat. Det fanns till exempel inget internet eller Facebook då. Hon kunde inte boka hotell på förhand. Men kom ändå dit hon skulle. Ibland gick hon till fots långa sträckor. Hon hade den rätta viljan och förtröstan på Gud. Idag sysslar jag med både grafik och keramik, samt fotograferar en hel del. I sommar hoppas jag förutom heminredning och städning även hinna måla.Just nu har vi ett vackert marsväder med solsken och nästan all snö har smält bort. Jag hoppas den inte kommer igen mer på den här sidan midsommar. Snart vårdagjämning. Detta veckoslut. Jag gillar det.

måndag morgon med små nära ting

En upp och nedvänd vit kanot med bara lite is kvar, och ett par små keramiksaker som jag lagade i en kurs för några år sedan. Jag ville lära mig mer om keramikglasyrer och just i den kursen var det alltså mera färgen jag tog fasta på, formen fick bli lite hur som helst. Jag var ute efter att börja på nytt med keramik efter ett ganska långt uppehåll. Tidigare hade vi mest glaserat rödlera med genomskinlig glasyr, men nu ville jag få till det med färgerna. Under en semester på Korfu hade jag fastnat vid ett souvernirbord med små små krukor glaserade i gult, och blått med påmålade små hus och stugor. Jag köpte med en hem och det är det sommarminnet som på sätt och vis är bakom de här små färgglasyr på vit stengodslera sakerna. Idag, många år senare så är det inte ännu sol, så skulle jag försöka fota igen ngt liknande blir färgerna mera disigt ljusblå tror jag. Det är solskenet som får färgerna att bli så där extra glada och sprakande. Jag hoppas mars månad ska ge oss solchanser så jag kan fotografera de arbeten i keramik jag ännu hinner i vårens kurs. Just nu försöker jag också få tillbaka kraften och koncentrationen vid drejskivan, så att formerna ska bli mer, runda, raka, på något sätt mer ditåt jag tänker mig föremålet, inte enbart leka, rädda vad som räddas kan. Utan mer så att jag får till en rund, men samtidigt stabil form, som jag kan upprepa. Det är sådant som kommer bara genom att öva tror jag.

Rosa drömmer

Rosa drömmar eller Rosa drömmer. Jag skrev inte fel där, Rosa är också ett namn på en flicka. Jag läste som tonåring Katarina Taikons böcker om de två systrarna Katitzi och Rosa. Det var spännande läsning och det fanns fler böcker i serien. Böckerna gav mig svenskan. Jag upplevde några av mina första svenska läslyckor på detta språk genom böckerna. Rubriken till vinjettbilden här intill är liten men den lyder: "Maailma odottaa, vauvat". På svenska blir det: Världen väntar, babysar. Glömmer man ett liten kommatecken där så kan man få det till: "världen väntar barn". Precis alla utom jag då, alltså. Så kan det kännas när man märker sina egna svårigheter att bli gravid just i den ålder då de flesta andra i ens egen ålder sätter igång med att få till det med inte bara ettan, tvåan och trean i barnaskaran. Hela tiden medan man själv kämpar med provrörsbefruktningar och behandlingar kommer det sedan på posten nya kort fån väninnor som antingen då ska ordna dop, eller så skickar de tackkort på sina nyfödda småttingar. Idag har jag lyckats lägga allt det där bakom mig. Jag ska snart fylla femtio och jag tänker inte längre på att bli gravid. Jag tänker gå in för att vara en Reserv-Mommo på heltid i stället. Jag är den äldsta i en kusinskara och den enda som inte lyckats få till några babysar. Men nu tänker jag sluta sörja för det och istället försöka bara finnas där för de små flickor och pojkar som är mina fadderbarn, kusinbarn eller syskonbarn. Eller fadderbarnbarn då. Mina gudbarn, om man vill vara riktigt högtidlig. Mina bonusbarn eller mina sponsrade kids. Jag är inte verkligt rik så jag kan inte ge alla precis allt vad de önskar, jag vill gärna ha lite egen kreativitet i utbyte från deras sida. Så om jag kan ger jag dem till exempel länkar till utbildningar, tips om språkstudier, varma mössor om vintern eller tips om var man få tag i sådana som inte är allt för dyra.

Just nu håller jag på att samla ihop lite rosa mjuka saker som jag funderar ge till en liten flicka. Även om det finns de som säkert kan få det till något kontroversiellt i det med: Att jag så stereotypt tänker mig att en flicka ska ha rosa kläder och en pojke ska ha helst ljusblå. Drastiskt tänker jag då ge pojken hela skalan från turkosblått till lila. Inte finns det heller några hinder för att flickbabyns föräldrar bygger på färgskalan från rosa-vitt med egna fantastiska färgval. Man måste bara börja någonstans liksom. Världen väntar, baby. Äventyret kan börja.

Det är en skön tanke som jag hoppas få hålla kvar denna nästa vecka. Att fastän jag snart ska fylla femtio så skulle också jag få ha kvar något av upptäckarglädjen. Flera av de inlägg jag skriver så här tidigt om morgonen börjar i en oroskänsla över saker som kan gå snett här i livet. "Livet är ingen dans på rosor" heter det och ofta vill någon i flickors närhet, få platta till det hela lite med den nötta frasen. Få ned henne på jorden, få henne att se mer realistiskt på sina chanser. Faran med det ligger i att Förnuftig Förälder samt andra fantasilösa vuxna kanske allt för tidigt går in med realismen just när den kreativa visionen börjar ta form. Mycket av det vi drömmer om ÄR genomförbart. Så varför inte försöka? Det kan faktiskt bli bra till slut. Eller så lär man sig något på kuppen.

Min första onsdag som Reserv-Mommo

Jag har valt uppdraget själv, men det där att ha mommo-ålder känns ännu ovant och konstigt. Jag väntar här igen tidigt om morgonen på dagsljuset. Skulle helst vilja hålla kvar alla små och större pojkar och långa morbröder jag känner så vi skulle kunna vara idrottsliga och bara vara i Vörå. Jag ska åtminstone försöka vara det resten av månaden, men ibland känner jag mig ensam, det kan inte hjälpas. Just om morgonen smyger sig tankarna på. Är jag så mycket annorlunda nu än när jag var tio? Den här bloggen heter tía Maria och jag är nu då snart fem gånger tio år gammal. Jag har jobbat, studerat, föundrat mig, gjort föresatser, försökt förverkliga planer. Egentligen handlar det om att känna att det finns någon mening i livet, att det borde finnas det, åtminstone. Någon slags större plan. Jag ville bli mamma men blev först en moster och nu så väljer jag då att kalla mig Reserv-Mommo. Eftersom jag på min födelsedag i år fick vara med på ett kalas med två små, en flicka och en pojke. Det var en fin födelsedagspresent att få se några med så små händer och fötter. Jag vet de kommer att växa snabbt och snart kan jag inte kanske leverera barnkläderna i rätt storlek ens en gång. Men jag lovar försöka hänga med i svängarna. Jag hoppas också på fler kalas och födelsedagar.

Tisdag, sportlov

Jag är här igen i tidig morgonstund, medan det ännu är mörkt ute. Bilden till vänster är någonslags utrryck (statement) för nykterhet, men också för min längtan efter våren och sommaren just nu. Det går framåt, dagarna blir längre. Men ibland så är det en gråvädersdag och isen och snön smälter inte med den fart man önskar, utan det är då strax nedanför noll strecket: En eller två minusgrader. När man ska traska omkring så är det på gårdsplanerna glashalt, medan nu då cykel- och gånglederna börjar vara isfria. Bilden kanske inte är så där väldigt väldigt uppenbar för alla. Men det är alltså en mycket vacker Absolut vodka flaska med rosa sidentyglappar runt och inuti. Jag hittade dem, tyglapparna, via en Röda Korset loppis förra året i en plastpåse med en massa andra tygbitar. Först tänkte jag göra en babykjol av det ena rosa tyget, men så fick jag bara ingivelsen att laga en tygros som matchar fotografiet av en ros, som jag fotade för något år sedan. Vill man då med den bilden säga något uppbyggligt så blir det för min del en önskan om att de som vill ha barn inte ska blanda in alkohol i den planen alls. Jag försökte länge bli mamma men det var inte så att alkoholmissbruk var orsak till att jag inte blev det. Absolutflaskan har jag inte heller tömt själv, Jag bara hittade den vid en glasinsamlingslåda och förundrades hur vacker förförisk design den har. Med inslipade blomslingor i glaset och vackra mörkröda blommor. Verkligen en vodkaflaska som på något sätt ska verka kvinnlig, Den ser ut som att den vänder sig just till kvinnorna i taxfree shopen på en Stockholmsfärja (Jag antar att den kommer därifrån.) och säger " Lyft ner mig från hyllan, jag kan bli din och ger dig allt du drömmer om) Det är väl därför vi pratar om "rosa drömmar". De flesta kvinnor har i livet ofta den drömmen: En familj, ett hem, en vardag som doftar rosor, En behaglig lugn tillvaro där barnen går till skolan och mamma kan hemma med god ekonomi bara gå till butiken, eller hoppa in i sin bil och handla mat till barnen. Som hon då sedan hinner laga färdig just tills de kommer hem,

Men i hur många familjer i Finland ser vardagen INTE ut exakt så? Kanske att skrämmande många har det om inte bara "lite krångligt" att få ihop den rosa drömmen, utan de har det direkt svårt med den? På grund av att innehållet i sådana förföriska flaskor på något sätt kommer ner i våra magar? Och sedan börjar konstiga saker hända. Vi ska bara inte tala om rosa elefanter här då. Men jag har en bild på det temat ännu och funderar återkomma till ämnet.

Annat i vardagen här omkring och för mig är just nu då bara det att jag måste försöka muntra upp mig själv genom att skriva morgonfilosofier. Det finns saker jag vill göra denna vecka som inte är att dricka vodka eller rödvin: Jag hittade i gömmorna också ett vitt bomullstyg som jag tänkte försöka sy till en liten sommarklänning. Jag såg en bild på den med, på en webbsida om närproducerade grönsaker. Så eftersom jag sitter på materialet till att förverkliga den klänningen: Några bitar spets, ett grönt och vitt sidenband med lövmotiv, vit sytråd och har en symaskin så tänker jag: "Varför inte?" Det finns alltid någon liten tjej som kan få den på sig sedan. Projektet är lagom svårt så att jag inte blir helstressad av att jag inte kan sy knepiga kragar och mystiska intagningar utan att börja muttra samanbitna eder mellan framtänderna eller skrika irriterat så det hörs in till grannen, Det är ett litet svalt vitt och lustfyllt jobb klart på någon halvtimme tänker jag mig och sedan kan jag drömma vidare om sommar och sol. Läser någon detta och tycker jag är en halvgammal fjollfia så bjuder jag på det. Det ska bli kul. Kiva, Hur skoj som helst.. Sportlovet, det som är kvar av det tar vi sedan då på talang, hoppas jag.

Tidigt fredag morgon

 Det börjar arta sig med våren, snön smälter och med lite tur blir sportlovsveckan med isfria vägar så att de som ska iväg på sportlovsresor har mer säkert väglag. Jag stannar i hemmabackarna och om det är väder motionerar jag bara i hemmabackarna och sköter katten. Blir det gråväder så pysslar jag inomhus med att baka skriva eller sy och virka. Jag håller på att planera fler klädkombinationeer till småfolk, som jag ger i preset. Det finns alltid någon bra tidpunkt. Om till exempel en månad så är det vårdagjämning och då ska vi väl äntligen bli av med en del av de där krypande obehagliga nattliga tankarna, när man vaknar för tidigt och det ännu bara är vintermörker där ute. Just nu vet jag inte med vilket väder Farbror Frej kommer att infinna sig denna vecka. Men han verkar vara där nu, redo med sina vårspratt. De kyrksamma får väl ta och acceptera att han ännu är i farten. Man ska inte heller ta ut sorger i förskott heter det, visst kan väl få lite snö och vinter ännu i mars. Men det kan också hända att solen skiner mellan varven. Växlingarna mellan is på vägen och sedan vattenslask skulle jag kunna vara utan, med tanke på att jag ständigt lite är med hjärtat i halsgropen för de familjemedlemmar som ska pendla till jobbet. Jag tycker de skulle kunna ta tåget eller så låta mig vara chaufför, Skämt åsido. Jag har igen vaknat tidigt och skriver av mig lite oro i nattens mörker. Sedan om några timmar ljusnar det till molnigt eller soligt. Men det blir i alla fall en ny gryning och jag har tagit mig igenom ännu en natt. Eftersom jag somnade vid tiotiden i går kväll har jag hunnit sova de ca sju timmar som det sägs att vuxna personer i min ålder ska sova. Jag håller tummarna för fredagskurserna då och med lite tur ett soligt veckoslut då jag hinner suga i mig mycket frisk uteluft här på de bekväma promenadstråken. I tankarna har jag sommarstugestädning, men jag börjar med det först om några veckor. Växthusbestyren blir först i maj-juni och det är skoj, men alltid rusar våren så snabbt iväg att man känner sig rent överraskad. 

( Av någon anledning vill inte bloggen placera bild och text där jag vill i detta inlägg) 

Onsdag med hala vägar + drivor

Vi har snart kursat oss igenom halva veckan och i går gick det bra. Vi hade en skicklig chaufför. Men de mest dumdristiga körslorna skulle jag helst nu bara låta bli. Hemmakattens sång. I dag blir det mera idrott, motion och mot eftermiddagen mera keramik. (Som jag hoppas ska blir mera än en slattrig lerklump ovanpå drejskivan) Nästa vecka är sportlovsveckan och då hålls väl de klokaste sig i hemmabacken vid Skidstugan. När vi nu en gång har så bra ställen för idrott i den här kommunen. Varför köra iväg någonstans i onödan då? Men var och en måste själv försöka uppskatta sin kapacitet för idrott och spännande "vikinga" färder till sjöss, längs vägar eller med flyg söderöver. Med lite vädertur så är det soligt och vårligt nästa vecka. Men det finns inga garantier.

De som vill veta mer följer med väderleksprognoserna innan de far.

Tisdag med små planteringar

Den här lilla paprikaplantan kan kanske inte kallas någon verklig milstolpe. Men ändå på ett sätt så känns den i vardagen som något som riktar tankarna framåt, emot våren och sommaren. Igår var det fortfarande snö och is på marken, men ljummare i luften, runt noll-strecket. Men så plötsligt så börjar det blåsa. Jag vet inte ännu vad för väder vi får till eftermiddagen, men jag hoppas det blir sådant att man kan ta sig till kvällskurserna. De skapar på något sätt en rutin i veckan. Det att man vet det finns en grupp människor och vi ska tillsammans igen försöka lära oss något nytt, hur litet det än kan kännas att man gör framsteg just den kvällen. Kanske att längre fram så faller då pusselbitarna bättre på plats. Jag vet jag borde inte oroa mig tidigt om morgonen, men just nu är det igen bilfärderna och snödrivorna som jag tycker verkar kämpiga. Bara vägar och ljusa kvällar. De kommer varje år, jag vet. Då packar jag in plantorna i bilen och kan föra dem till växthuset. Då blir det också sommarstäda stugan. Livet kan kännas så krångligt ibland, med alla förändringar. Men varje år brukar gröngräset ändå återkomma.

Måndagstankar kring fler presenter till 2 små

Jag fick iväg de här barnkläderna till sina mottagare på  Vändagen i lördags hoppas jag. Kanske är det mer kläder till en liten flicka, men om man inte en vanlig dag är så väldigt noga så kan också en pojke använda lila, tycker jag. Huvudsaken är att kläderna är mjuka och sköna närmast kroppen. Sedan kan man i vintervädret dra på fler stickade plagg om man vill. Jag tycker det är så roligt det finns några som jag kan planera klädkombinationerna till. En del försöker jag knåpa ihop själv, men en del kan man också fynda eller köpa. Jag gör inte anspråk på att vara en superskicklig hantverkare när det gäller barnkläder, för det kan kanske bli lite bråttom i vardagen, när man ska i väg i barnvagnar eller placeras på en pulka. Bäst är väl om mamma eller pappa kan bära. Mössan är i allafall viktig, så man inte fryser om öronen. Den här var inte riktigt ny, men modellen är bra tycker jag. Lätt att sticka några till, det är bara resårstickning, två aviga två räta och blir man riktigt inspirerad så lagar man en tofs också.

Måndag morgon med Valentine-mössor

Botnia Vasa loppet genomfört, i soligt, lite kallt väder i år. Snön låg kvar i skidspåren och just nu har vi halt, skarnö och kyliga nätter, men nästan på plus om solen skiner. Jag såg färgglada barn som väntade på skidåkarna vid Norrvalla målområdet. Till nästa veckoslut hinner de som vet hur man använder garn, stickor och virknålar, fast laga ett par mössor liknande de som de här kidsen har på sig. Själv ska jag försöka hålla igång med kurserna inom Medborgarinstitutet. Vi kör ännu kvällstid i mörker till de flesta kurslokalerna. Till keramiken kan jag gå till fots, liksom till vattengymnastiken i Norrvallabassängen. Men till spanskakursen är det bilen som gäller, det är för långt att skida och det är inte ännu cykelväder. Förbättrade cykelbanor står ännu på min önskelista, Eller alternativt förbättrade vägar med asfalt, antingen på Bertby vägen eller så bredare vägrenar till Vöråvägen. Jag läste att fler än jag kämpar på med sådant i Österbottens Tidning igår. Sådana som skulle välja cykeln till jobbet, bara det fanns vettiga lättrafikleder. Jag funderar på att börja skriva frilansartiklar om detta.

Fredag, förberedelser för skidloppsveckoslut

Tidig morgon, fredag. (Trots att bloggen säger torsdag) Nu börjar det ljusna. Jag håller tummarna för alla som ska delta i veckoslutets sportevenemang, Botnia Vasa loppet. Snön ser bra ut och med lite tur skiner solen ännu. Men det är inte något jag kan styra, bara hur jag själv använder dygnets ljusa timmar. Vi har kommit en bit på väg igen med våra MI kurser också. Ibland går inlärningen inte så snabbt som man skulle vilja, men förhoppningsvis blir det sedan kunskaper och färdigheter av det hela, trots en del misstag. Den kreativa processen har ett skede där man söker mycket ny information kring ett visst ämne. Sedan ska det till någon sorts viloskede, innan hjärnan sorterat alla de nya intrycken. Först därefter kommer då idéerna om hur man kan använda de nya kunskaperna i vardagen. Så har jag läst det i stora drag och det känns också som att det är så. För många spralliga och spännande TV-program på rad, utan vila emellan kan till exempel bara kännas kaotiskt och råddigt och inte skoj alls. Just nu har jag i varje fall sovit rätt så bra, trots att det var en natt med fullmåne så jag ska försöka motionera mig vidare med de vanliga sakerna idag, ut och gå och andas frisk luft är åtminstone en programpunkt idag.

Onsdag i snö, kursar oss vidare, se upp med de hala vägarna

Lite överallt här omkring ser det ut så nu: Stora snödrivor, bra att åka skidor på, men de skymmer sikten för bilåkare och andra medtrafikanter till fots. Så jag skriver samma lilla bekymrade tanke idag igen: Jag hoppas ta mig genom drivorna och att mina kurskamrater och familjemedlemmar inte heller ska köra för fort, det är halt väglag och lätt att sladda till med all snön i vägkanten. Använd cykel- och gångbanorna där de finns! Jag fortsätter att skriva om att jag skulle önska fler cykel- och gångbanor till de byar i kommunen som INTE har det, vi har kursställen, byahus och bönehus, men ofta smala vägar i KOMBINATION med långtradare och annan tung frakttrafik. Jag hoppas faktiskt någon pådrivarperson med politik "som yrke" skulle se vad jag skriver och föra saken vidare. Helst just förstås till "mina" byar" Inte bara så att det igen är på ett ungefär där vägsatsningen görs. Uppe i kommuncentrum, tio meter vägförbättring. Utan längs Vöråvägen. Den smala och den krokiga. Idag så är det annars en helt vanlig onsdag i början av februari. Samma februarikänslor som vilket annat år som helst: Det känns lite nu att vi har fler ljusa timmar i dygnet, men just denna vecka har det inte varit så många soltimmar ännu. Gråväder men inte för kallt. Det går an, skidåkare gillar det säkert, bra träningsväder för VM och Finländska Mästerskapen i längdåkning på skidor, alltså. För den som inte tävlingsidrottar eller går i Idrottsgymnasiet här, utan mer jobbar med fotografering och växthusodling och sådant, så skulle den där lilla solglimten pigga upp.

måndag tidigt med mycket snö

Det var förra veckans snödrivor, det, lilla bilden här till vänster. Sedan dess har det över veckoslutet kommit ännu mera snö. Det är sådan där lös snö och vi har inte så kallt, runt noll, eller några grader på minus. Men snömängderna runt garageportar gör att det kan vara svårt få ut bilen. Snöröjarna med sina traktorer och schaktblad hade att göra i går kväll, någon traktor körde rätt fort, en äldre pensionerad man med spark tog fel på var cykel- eller gångbanan börjar och kom i misstag ut i körfilen, Det är lätt hänt, han berättade han ska med sparkstöttingen några kilometer, han hade varit till butiken och tänkte nu som vanligt då bara sparka iväg hem till stugan. Vi gav honom skjuts för det såg ut som att snöröjarna verkligen hade bråttom att få undan drivorna. Jag blev orolig han skulle bli påkörd när han sedan skulle korsa vägen också, utan reflexer på jackan. Väl framme visade det sig han var utan el i stugan, men att hans släktingar var där och lovade ta hand om det problemet och hjälpa mannen tillrätta för natten. Det är väl bara ett exempel på en situation som kan uppstå plötsligt. Jag hoppas nu för nästa vecka igen det där med att "sänka farten" skulle nå ut till fordonsförare. Även till de unga som ännu inte fått körkortet för bil, utan alltså kör traktor. Även om det är bra och viktigt arbete man tänker utföra med traktorredskapen så blir det bättre om man ser efter lite vilka som överraskande kan vara på vägen fast de inte "borde". Jag hoppas verkligen de som ska pendla till jobbet startar i tid också, så de inte behöver köra så fort. Det är just sådan där snö som är härlig i skidspåret och ser ut som den bästa vinterbilden. Men man sladdar lätt i diket och då blir det ju att gräva sig loss, så snöspaden borde vara med. Reflexvästen också och varmansrallyidéerna kunde säkert en eller två eller allihopa bara lämna hemma på hatthyllan. Det är bra att övningsköra, men helst då dagtid och på någon öppen plats där man inte riskerar köra in i översnöade stenar eller på folk som är ute och går. Egentligen vill jag rätt mycket nu att den här snön bara börjar smälta. Men så har vi ju ett skidlopp nästa veckoslut att tänka på också. Idealiskt för det, men spänningsmoment i trafiken kan uppstå, så kunde man väl sammanfatta mina tankar kring den inkommande veckan. Jag försöker förbereda mig. Tänka mig in i vad jag ska göra och vad jag vill få uträttat. Hela tiden med det målet för ögonen att vi ska helskinnade igenom veckan, ha roligt på kursträffarna, tycka om varandra och att allt ska gå bra. Mera än så kan jag egentligen inte prestera nu. Det är ännu mörkt ute och det är bara några enstaka väglampor tända där ute. Jag måste försöka tänka att vi gjort vad vi kunnat hittills, att inte lyssna på dem som marrar och klagar för mycket. Inte låta dem ge mig dåliga känslor, vi ska igenom, men inte till varje pris. Lagom fart framåt, med eftertanke igen då alltså. Tänka att vi åstadkommit en del ändå här i livet, även om det inte blev allt precis som vi planerade.

Söndag morgon, äntligen februari

Den här känslan av att vara insnöad om natten. Av att vakna "för tidigt" och känna sig halvt "rassad & trassad" halvt skrivsugen. Undrar om fler än jag lider av det? Igår kikade vi på nya favoritserien om Marco Polo på Netflix och så kan jag inte hålla mig heller ifrån att kika lite på Kabel-TV om det kommer några program på franska. Jag tänker att det är åtminstone ett sätt att studera och hålla den lilla eller stora mängd franska ord jag har i huvudbollen lite aktiv. Just innan jag somnade kom ett program om Hergé, han som tecknade Tintin serierna. Med bandinspelningar där Hergé berättar hur han ibland kunde känna sig angstig, jagad och ofri på något sätt och hur det för honom hade att göra med något vitt. Som ett stort vitt fält snö, eller ett stort vitt akvarellpapper. Han försökte komma undan den underliga känslan genom att "skicka" Tintin till Tibet. Egentligen har jag väl rätt att skriva vad jag vill här tidigt i morgontimmarna. Det är bara det att det ännu är så tyst och mörkt och snöigt därutanför fönstret. Jag kan inte säga jag sover dåligt om jag börjar försöka där vid 10-tiden på kvällen. Men om man ännu skulle följa ljuset borde man då alltså börja slå upp sina små blå först fram emot nie, halvtiotiden. Vinternatt för lång ännu då alltså. Och ja: Visst kan jag förstå att ett vitt fält snö kan vara obehagligt. Om man skulle vara tvungen att sova ute i det som en isbjörn ungefär. Nu har jag då ändå tak över huvudet denna vinter och bor så att jag inte behöver bära ved. Det känns bra, men ibland också ensamt. Så att vad har jag då för problem? Att livet inte hela tiden kan vara en sommarvarm nattfiesta på en strand i söderhavet bland en massa hottentotter, hobbitar och kurreduttar? ? Muskelvärk ibland, någon sorts känsla av att jag borde kanske röra mig ännu mer? Utan att bli för rastlös så att stillsamt folk här omkring får nerver av att se det? Det där med att passa in, kompromissa, kunna jämka sig. Att ställa upp, finnas till hands, få dåligt samvete för att man vill dra sig tillbaka och vila. Kanske att det inte bara är Hergé och jag som har det så? Kanske att många kvinnor har det så: Alla de där kraven om att kunna "passa upp" överallt och hela tiden. Vi ska passa in och då fick jag då ner det som snurrade i huvudknoppen mest idag. Det är söndag och bara det ljusnar försvinner den underliga nattkänslan. Fram emot mitten av mars blir det ännu bättre: Mera ljus i vardagen och då blir det också mer tillåtet att liksom vara i farten med något.

Lördag och snart februari, tiden går

Till fadderbarn och gudbarn och bonusbarn denna månad kan alla som någorlunda hanterar en rundsticka kanske få till den rosa koftan som den lilla flickan här till vänster har på sig. Jag sitter här igen tidigt om morgonen med vintermörkret omkring mig och kunde inte sova längre. Ute är det ännu rätt mycket snö och nästa vecka siktar vi då på Botnia Vasa loppet. Däremellan MI kurser som vanligt. Så här tidigt om morgonen är det lätt hänt att tankarna vandrar väldeliga sträckor: Jag kommer ihåg mig själv som tolvåring, hur jag flyttade till Helsingrors för att jobba där och hur jag sedan kom tillbaka hit. Vardagens svårigheter blandade med roliga stunder. Man borde öva på att bli bättre på att glömma tråkigheterna och istället se framåt. Mitt i natten kan man känna sig ensam och sätta igång och börja fråga sig: Men hur kunde det bli så? Varför är jag nu ändå här på nästan samma ställe jag började. Har inget förändrats? Som tjugoåring trodde jag nästan varje dag att det skulle vara bara så lätt att förändra mig och världen, så mycket skulle vi bara hinna se, uppleva och förbättra. Kanske har en del saker blivit bra, bättre. Jo, det har de nog. Men så finns de då där ändå: De där stora sakerna som vi så gärna så gärna skulle vilja få ändrade innnan det är för sent: Som den säkra cykelvägen / breddade vägkanten för cyklister till hembyn Tuckor. Alternativt asfalt på vägen till grannbyn Bertby för att barn eller äldre personer i någon av de byarna ska kunna motionera säkert om kvällarna, gå på kurs i byagårdarna eller i bönehuset eller i UF-lokalen. Att vi skulle kunna fara säkert och trampa lungt med cykeln till butiken utan att hela tiden tvingas lyssna bakåt efter nästa långtradare med stockar. Nästan blåsa i diket när den dundrar förbi. Yrkesvana chaufförer. Så klart de ser varje liten tant och lill-tös i vägkanten. Men de som bygger vägar skulle ändå kunna hjälpa till och göra livet lättare både för oss i vägkanten och de i chaufförshytten. Man kunde tänka sig fler paralella skogsvägar som kunde bli alternativa cykelvägar också. Men någon aktiv lokalpolitiker borde verkligen kunna gripa tag i detta nu. Inte bara försöka skoja bort det, eller börja byakampa bara för att byakampa.

fredag med vegetariska tankar

Jag testade igår att laga vegetariska hamburgare på kidneybönor, så att maten under veckan skulle kunna vara till exempel en dag med kött för den som inte helt vill gå över till att bli vegetarian. Jag för min del överväger att verkligen satsa mer på att bli en sådan där vegetarian som av hälso- och etiska skäl äter vegetariskt + sådana animaliska produkter som är närproducerade, men som inte innebär att man slaktar djuret. Det innebär alltså att ägg och alla mjölkprodukter kan stå kvar på listan över tillåtna livsmedel. Jag vill fortfarande få till det med bra skyddsvägar, cykel och gångbanor där de tunga transporterna med lastbilar ska fram, Grisbilen oh stocklångtradarna skulle alltså gärna för mig få ta andra rutter än genom hembyn, där vi inte har någon skyddsväg för cyklister och fotgängare. Jag såg på de regionala nyhetsutsändningarna på finska från YLE, hur till exempel i trakten kring Tavastehus och Kuopio samma problem föreligger: Där ville personer som intervjuades i nyhetsinslaget att de som köper upp stockarna också skulle bidra till kostnaderna för att bygga nya trafikleder kring de vägavsnitt där de tunga frakterna och långtradarna ska fram. Någon väg måste de köra förstås, men inte är det roligt om det nödvändigt ska ske genom ett kommuncentrum eller en småstad där även äldre personer och småbarnsmammor med vagnar ska röra sig. Jag kan inte förstå hur de tänker riktigt. De som ska ha grisarna till sitt slakteri och stockarna till sina biogas- eller pappersbruk.
Vegeburgarna kan kanske i detta sammanhang börja te sig riktigt provokativa? Närmast tänkte jag mig att nästa lilla steg framåt skulle vara att sätta med receptet i Matdax-bloggen som jag också skriver. Därefter skulle vi försöka ta oss vidare på temat mat och matskålar, (formgivning) genom att addera fler grönsaker, tomater och gurkor samt någon god sås eller dressing till det. Gilla eller scrolla vidare sägs vara policyn på Facebook idag. Om man INTE gillar något ska man alltså inte ge sig ut efter den som satte upp en bild eller skrev en uppdatering med tillhyggen hårda ord och slag, utan bara låta bli att klicka gilla. "Scrolla" är internet slang för att dra en text upp eller ner över skärmen, ta sig vidare i texten alltså.
Idag i vår vackra kommun har vi ingen vårsol ännu, men fortfarande snö nog för att åka skidor.

snöig torsdag

Jag håller på att studera inte bara maten som är i glasen eller på tallrikarna. Jag vill också laga mina egna skålar så det är på gång denna vecka, skålarna som jag drejade igår är ännu bara vita, efter första bränningen, men de ska troligen få en färg ännu. Mer om det hoppas jag kunna skriva nästa vecka. Januari övergår snart i februari, just nu snöar det ute och vi har omkring 1 grad på plus. En vecka till så är det dags för Botnia Vasa loppet. För arrangörernas skull hoppas jag det finns snö kvar då. After ski leken med olika desserter har jag också försökt fortsätta. Jag har inte ännu fått til de där riktigt riktigt tjusiga fotografierna, Men däremot så har jag hittat många länkar till både receptsamlingar och keramikbloggar, m.m. Så något blir det faktiskt varje dag, men all formgivning kräver tankearbete.

Måndag, nya kreativa projekt väntar i baljan

(Bloggen säger söndag, men här i landet är det tidig morgon, måndag, ännu mörkt ute.)

Man kan kanske säga att jag i vissa sociala media inte nu riktigt verkar ha den där riktiga dragningskraften, men å andra sidan är jag ganska van vid att som bildkonstnär och grafiker syssla på en hel del på egen hand. Innan de andra riktigt snajar det fina i kråksången. Så jag skriver på bara. På svenska som vanligt, men med andra språklänkar. I veckoslutet har vi sett en serie om Marco Polo. Vackert filmad, bara nästan för vacker för den innehåller en hel del gymheter i sidenkostym. Inte för sådana som inte kan skilja mellan det de ser på en skärm och vad man får göra i verkligheten alltså. Jamie Oliver lagade grekisk sallad på Aegina i ett annat program som jag såg via kabel- TV. Båda de serierna kan man följa om man vill lyssna på engelska och samtidigt läsa textslingor på svenska. Men Jamie är alltså mer barnvänlig och hans program händer mer i solljus och om dagen. Marko Polo har det rätt så mörkt om natta på sin resa, men de fantastiska dräkterna, de runda mongoltälten och de byggnader som föreställer olika tronsalar och mötesrum i mongolkejsaren Kublai Khans palats, är riktiga fyndgruvor för den som drömmer om att sy sidenbadrockar eller varför inte reflekterande superstiliga reflexvästar till januaripromenaderna längs cykel- och gångbanan. Dagens blågula bild har att göra med funderingar kring vårt slit och släng samhälle. Vissa plastflaskor eller glasburkar har fler användningsområden än andra har jag märkt, och då kan det vara värt att köpa den produkten kanske inte bara en gång. I flaskan har det varit fairtrade flytande honung, men nu har jag diskat bort etiketten och har rypsolja i den istället. Jamie visar vad man gör med olivolja i en grekisk sallad, men det var inte så stora nyheter för mig, så jag försöker åtminstone för en stund tänka till, kreativt kring den inhemska rypsoljan. Hur många användningsområden kan den ha, förutom det vanliga då: Att steka potatisen i?

Meze maten kanske vi äter hela denna vecka, det är vad jag hört, bra och god Europeisk mat, men man kan ta mindre portioner. Gärna får den vara vegetarisk med ägg och mjölkprodukter för min del, För hälsans skull och för att undvika att vi transporterar djur kors och tvärs i stora lastbilar över hela Europa. Det kan finnas alternativ till det med.

Söndag med solig snö

Så var det då dags att tänka sig in i nästa veckas aktiviteter. Solen visade sig här några timmar och vi har mycket snö ännu. Sådan där som det går bra att åka slalom i. Jag har suttit här och sytt reflexband på väskan och klippt sönder en gammal reflexväst så att jag ska kunna röra mig mer obehindrat i en vadderad kappa som når ner till vaderna. Jag satte reflexbanden runt handlederna istället för att använda hela västen. I mörkret syns ändå inte färgerna så väldigt bra, så fast kappan är svart, räknar jag med att reflexbanden med en smalare neongul kant ska fungera som jag vill: Jag behöver inte frysa och kan när jag går ha båda händerna med, behöver inte bära några kassar. Nu framöver kan man säkert börja spexa till det mer med tydliga röda, blå och ljusgröna eller orange färger. De ser bra ut emot snön. Inomhus om kvällarna kollar vi ännu bara hur de har det i skymingena i Mongoliet. Kublai Khan har en massa sidendräkter och mahognyfärgade ytor i sitt palats. Så var det det där med runda tält på stäppen också förstås, hur de kan dekoreras med intressanta grafiska mönster. Men bakom örat har jag också en rosa ros nu. "I will try to continue to do it May Way".

Kanske att heter jag på kinesiska May Ling?

Mee Lov Eeh MI kurser. Ser ni sammanhanget? Språka på bara, sprakfålar.

Tomte flyttar in i trappuppgång, söker sommarhus

Tomten vill börja odla, men ute är det ännu mycket snö, så han har hittat en trappuppgång för natten. Själv ville jag städa och få i mig lite mat, men blev ombedd att flytta på mig för att det skulle gå snabbare. Vart har folk så bråttom? Det blir sommar troligtvis i år med även om man inte susar fram i en grön bil hela natten och går och sussa så sent att man sedan glömmer köpa mat till veckoslutet. Jag skulle gärna se tomten hos mig, jag har en ledig hylla för honom i min garderob som kunde bli en bekväm koj tills det blir mera skoj att arbeta med växthusplanteringarna. Just nu är det ännu mörkt utomhus, och jag väntar på dagsljuset för att se om det finns flera att fotografera. En granntomte har familj och vill barnen ska få komma på middag, berättar en av de som bor i huset, när jag tittar in för att försöka komma vidare med mina studier. Vi byter några ord, hon som bor i lägenheten säger att det var ett trevligt besök och blir inte alls ovänlig eller arg fastän jag kommer in och sätter mig i hennes soffa utan att först ta av mig skorna innanför dörren. Jag har hört att en del ser allvarligt på sådant. man ska veta skillnaden mellan inne och ute. Den som städar brukar inte vilja ha en massa grus och jord på golvet. Om den som städar händelsevis även har skrivit en artikel eller en bok brukar denna gärna se, att man inte går på boken eller artikeln med smutsiga skor utan läser texten och sedan förvarar boken eller artikeln i en bokhylla eller skrivbordslåda. Om man ser en person hemma hos sig som diskar och arbetar i köket kan man också gärna säga "tack för hjälpen", ett kort "Flytta på dig" kanske inte riktigt är rätt fras på svenska i det här landet. Inte i det läget. Men seder och bruk kan variera rätt mycket i olika delar av landet har jag märkt. Idag ska jag försöka sy reflexband till en promenad dräkt i rött. Jag känner mig en smula som Lilla Rödluvan i jackan, men hoppas det finns andra sätt att få till det. De flesta sagor är inte verklighet, jag minns att jag fick höra det av en femåring som kom körande i en traktor av plast en gång. Snart kommer han att få sitt körkort för bil och rullar iväg varthän det sedan bär. Jag hoppas han också hittar en trevlig tomtefru så att de kan trivas tillsammans och att jag får komma i blommig klänning till bröllopet. Att jag får sätta mig, och inte hela tiden behöver flytta mig runt i kyrkbänken medan de säger "ja" till varandra, det hoppas jag också idag. Samt att sådana som ska ut och rulla i fordon hinner stanna vid en matbutik och är så pass läskunniga att de ser på hyllkanten vilka varor som är på specialerbjudande, Gärna billigare än andra dyrare varor, vill jag ha hem. Jag hoppas de rullar med sina hjul så de inte sladdar i diket sedan i halkföret. Man ska ha det lagom bråttom i vardagen, det brukar bli bäst så och det lönar sig att ha ögonen med sig.

Torsdag, tidigt

Gårdagen var solig och fin, med bra skidåkarväder. Just nu är det ännu mörkt, men stjärnklart så det kan bli en bra vintersportdag igen. Som i går kan det vara halt väglag men här har vi fått sand på cykelbanan så det är lättare att gå ut och gå en sväng, kan jag tänka. Vi fortsätter i keramiken tankeleken kring vikignarna och deras matbord. Vad för sorts skålar, fat och maträtter de kan tänkas ha använt. På Sub TV sänder de just nu också en tuff serie om de vikingar som attackerade England och Frankrike i tiderna. Kampsportare kanske verkligen gillar den serien, men det är den starkares lag som gäller och den ska kanske inte tillämpas så där med händer och fötter i vardagen. Historien om vikingen Rollo i Frankrike är spännande förstås, och så har vi de som ville ända till Miklagård, via Novgorod. Fantasy-stoff finns det nog att ösa ur för film- och dataspelskapare i de sagorna. Snorres Edda eller Saxo kan vara startsökord för de som vill veta mer om det. Annat idag vet jag inte riktigt, vi har med mamma B även bakat bröd, fullkornssemlor och fått det att bli snabba tapas med potatis, paprika och ägg. Tidsresenärer kan nämligen behöva något i magen och på faten. Bonden blir inte arbetslös i första taget, brukade morfar Albin filosofera. "Nou ska foltji ha matin, allti".

Onsdag, med fler kurser på schemat.

Skolvärlden är en schemalagd inrutad och ibland rätt övervakad värld. Ibland får kroppen och "knoppen", hjärnan det svårt att orka med. Det kan hända både elever och lärare i de bästa familjer.Ännu i januari arbetar vi alltså rätt mycket tvärt emot vad dyngsrytmen i naturen är. Vi försöker få in arbete och fritid mellan klockan sju på morgonen ungefär, för att sedan på eftermiddagen klockan fyra eller fem igen styra kosan hemåt för att laga mat och sedan borde då resten av kvällen vara mer fri att använda till rekreation och vila. Vi som bor här i mitten av landet får inget dagsljus före fram emot tio på morgonen, ändå ska vi orka upp och iväg innan gryningen. Man får se till att äta bra, för att klara mörkerseendet då eller? Jag har läst någonstans att röd-gula grönsaker i kombination med mjölkprodukter ska hjälpa upp den saken. Tro det, den som vill. Viktigt för att orka med är alltså bra mat och tillräckligt med sömn och vila. Ändå sitter jag här och knapprar på mitt tangentbord femtiden i arla morgonstund. Jag somnade faktiskt tiotiden i går kväll och på något sätt verkar min kropp nu vilja vara aktiv igen. Ungefär åtta timmar i streck har jag alltså då lyckats sova nu. Precis som en vuxen person i min ålder bör göra. En del säger de tycker det räcker med två timmar mindre sömn också. Vi är faktiskt inte alla likadana. Men skolvärlden vill att vi försöker bli det. En låt, lite upprorisk "Teacher, leave those kids alone", blandar sig plötsligt in i tankebanan här. Trots att vi är en familj med flera lärare, så kan det bli så. Trots att jag själv jobbat som lärare några år. Trots att jag tycker att vi inte ska lämna ensamma elever i sticket. Det hjälper att försöka prata, men sedan också kunna låta bli att älta och bråka sönder relationer eller saker som hände igår. Johm Lennon: Yesterday dyker upp där då och så börjar melodin till "Imagine" ringa bakom ena örat och så blundar jag ett slag till då, fast jag kanske inte somnar utan i huvudet planerar helt oövervakade saker. Jag hoppas idag det går vägen med de idrottsaktviteter jag valt och så var det sedan drejandet. Där det inte handlar om så mycket annat än att bara hitta mitten av drejskivan och anpassa hastigheten så skålen inte flyger som ett tefat genom rummet innan den fått sin form. Konst & hantverk.Det ska övas lite.

Måndag med nya rön

Jag försöker sticka en klänning i chokladbrunt och solgult till en liten flicka. Jag har planterat om pyttesmå paprikaplantor och tänker att det kan vara lite tidigt ännu, att kanske först i februari, om ca. två veckor är det i detta land riktigt säsongstart för att börja driva upp de plantor som sedan längre fram i vår ska planteras ut kring växthuset och inne i det. De långa kvällarna, medan man väntar på soltimmarna följande dag, blir det ofta att man surfar på nätet efter allt möjligt och omöjligt. Ibland bara råkar man hitta av en slump något nytt intressant som passar in. Till exempel upptäckte jag ikväll det "vilda" sättet att samla spanska ord inför morgondagens kursträff: att läsa om grekiska övärlden och grekiska språket, bokstäverna på spanska. Med hjälpa av Wikipedia alltså. Så här kan jag nu i princip bara sitta och läsa så länge ögonen orkar på sida efter sida, ämne efter ämne. Wikipedia har varit konstruerat så länge redan, det är bara jag som inte riktigt orkat ta till mig studiemetoden, utan mest har hållit mig till de texter och ordlistor som finns i vår kursbok, Caminando 3:an. Men här alltså till alla som vill surfa: TIPSET. Läs om vad som helst som intresserar, och skifta språk genom att bara klicka på någon av språklänkarna i vänstra kanten på Wikipedia sidan. När det gäller Wikipedia så ska man bara sedan minnas att sidorna redigeras av läsarna, så allt som finns i texten där kanske inte är korrekt. Men för att få en generell uppfattning om ett ämne är Wikipedia en bra startpunkt. För språkstudier också alltså ett bra sökord.

Måndag: Planerar veckans körslor och kurser

Jag väntar ännu på gryningen, Hoppas kurser och bilfärder går ok denna vecka. Vi har kanske lite halt väglag, men det finns visst sådana som är ute med sand för de mest hala vägavsnitten. Det får gärna bli lite på plus, jag är redan i odlartagen med paprikorna. Så jag tycker utomhusvädret skulle få vara med i mina inomhus vårkänslor. Jag håller på att sticka en klänning till en liten tjej, men den blir lite ad hoc sne och vindig. Får se om jag kan rädda läget med ett mjukt tyg invändigt. Tänkte mig det skulle bli värsta pulkåkardräkten. Men om snön försvinner får jag tänka om, Då blir det att satsa mer på de vårliga tygerna. I går kväll såg jag en del sådant på TV, och det bästa är att jag har tyger i den vägen i lapplådan redan. Just nu är humöret rätt så bra, trots allt då. Det där med stående bord, med flera svängar runt sallads och grönsaksdiskarna på Härma Spa var en god idé. Jag simmade några varv i "vanliga bassängen" också. Tänk, helt på egen hand utan coach! Visst är han vacker, grabben, men jag har faktiskt kunnat simma sedan jag var tolv. Varmbassänger är skoj att leka i. Men det är kul att känna att jag fortfarande kan crawl och bröstsim med andningen där den ska vara efter några varv.

Väntar på solig söndag

Här är en solnedgång från förra veckan då vi var till Norrvalla på vattengymnastik. I går kväll hade vi fått chansen att göra en liten jämförande studie, eftersom mamma B. fått ett presentkort till Härmä Spa av min syster. Vi blev mycket nöjda med allt vi såg och vi fick äta lika bra mat som på Birka Princess. Vi såg några saker som Norrvalla inte har också: Bättre system för att förvara kläder och värdesaker i skåpen medan man är i bassängerna eller badar bastu. Vi fick i receptionen en sorts klockor som inte kan falla av i vattnet lika lätt som ett skört gummiband med en nyckel. Klockorna i omklädningsrummet gick rätt och var av den gamla hederliga runda modellen. Men i Ylihärmä Spabadet finns inte många skyltar på svenska, nästan alla skyltar utom en är på finska. Den som är på svenska varnar för att en av  bassängerna är två meter djup och att man ska akta sig för det. Om man inte vet om det kan det bli en överraskning av mindre trevligt slag. Annars finns det övervakare och personalen i receptionen pratar ganska bra svenska och är sakliga och inte inte alls ovänliga emot svenskar. En bra sak till har de i Härmä Spa: De där dörrarna som öppnas automatiskt och hålls öppna medan man går igenom dem. Men i Härmä Spa så glider dörrarna in i väggen sedan, i Norrvalla svänger de utåt, så att de verkar kunna smälla till en person som till exempel med käpp eller annat gåstöd försöker ta sig in eller ut genom dörren. På det hela taget alltså hade vi det bekvämt och bra och kunde verkligen slappna av. Vi behövde inte oroa oss för att bli instängda i omklädningsutrymmen, tappa nycklar eller bli omkullslagna alltså. Snygga typsnitt i reklamtexterna hade de i Härmä också, inga gammelgotiska svårlästa bokstäver där inte.

På kvällen såg jag däremot ett TV program om tibetanska skrifter och buddhistisk kultur: En amerikan vid namn E. Gene Smith har hjälpt till att samla in och digitalisera samt på andra sätt arkivera en mängd tibetanska skrifter. Anna Kempe skulle säkert också gärna ha hjälpt till där om hon kunnat vara med.

Nu ska jag försöka ladda batterierna med några timmars sömn ännu.

Fredag med fria kvinnotankar

Det är fredag (trots att bloggen vill säga torsdag ännu) och jag försöker komma igång med dagens göromål. Ingen sol ännu, men mycket snö kvar. Jag försöker tänka mig framåt några veckor, in i februari, man kan inte detaljplanera eftersom det inte går att säga hur vädret blir. Men i stora drag. Det känns bra att vi nu klarat av en första kursvecka, Jag funderar på undervisningsutrymmen, skulle gärna addera flera sådana vita hus i fler byar, möteslokaler med bra utrustning. Cykelvägar och asfalt till några fler byar efterlyser jag också, för att hålla landsbygden levande. Ibland är det svårt att ta sig fram med bil till äldre samlingshus och de är svåra att värma upp, de släpper ut mycket värme genom väggarna, och har inte alltid så välutrustade rum för dagens undervisningsbehov. Men de kan vara vackra som möteslokaler om sommaren förstås, så en del kan det löna sig att försöka hålla kvar, bara kanske måla någon träfasad. Jag har sett intressanta byggprojekt på TV denna vecka. Ett danskt program om hur man konstruerar en traditionell korsvirkesvilla där. Annat jag hittat är videor och webbsidor om keramik. Jag måste öva mer, man kan inte säga ännu att jag drejar samma kruka på "löpande band" ännu. Det blir kanske en skål men inte samma form varje gång. Man får inte låta sig distraheras och så märker jag att drejandet kräver bra arm muskler. Men det viktigaste är att man från början lyckas placera lerklumpen mitt på drejskivan. På det hela taget är det också mycket roligt att prata med de andra kursdeltagarna mellan försöken. På en vecka hinner man samla nya fakta och lite bearbeta det man lärde sig vid förra kursträffen.

Blågult och blåvitt

Kombisport igår med först varmvattenbassängen och vår vackre coach sedan keramik kursen, första träffen för vårterminen. Försökte dreja en grej, och det blev en sorts skål, men ingen rak tekopp. Håller den genom bränningen och glasyren så visar jag kanske hur den ser ut längre fram. Ute har vi ännu inte fått det där regnet utan det handlar fortfarande om snö i backen här. Vinjettbilden handlar om hur man kan värma upp Spabassänger eller simhallspooler. Välj själva vilket ord ni gillar bäst. Jag skriver svenska. Det är punkt efter den meningen, ser ni den? Ibland när jag pratar blir det österbottnisk dialekt, eller ännu mer specifikt så försöker jag prata Vörådialekt. Men när jag skriver den här bloggen är det svenska. Skolsvenska, normsvenska, standardsvenska. Men jag studerar andra språk. Bailamos. Vi leker att jag är väldigt bra på att hitta spanska ord under vårterminen också. Att jag lär mig både skriva och uttala dem ungefär som de gör i Madrid. Att jag lär mig hålla de franska orden för sig, på sin rad, och så kommer det in fler spanska ord och trillar dit på en annan rad, och där blir de sittande. Caminando, som en slags gånglåt då. Inte för fort, men lagom sakta under våren så nöter och tränar jag in dem, de spanska orden. Alcachofas på er. Här har jag också hittat en länk till Garnfia. Ifall det inte blir väder som i Fuerteventura här riktigt GENAST.

Tisdag med ännu mer snö

I skogen och i backen och här kring knutarna har det kommit under natten bara mera snö. Jag hoppas nu på traktorgänget med snöröjar redskapen. Nu är det läge att åka runt lite i dem. Jag får antagligen motionera en del kring en viss snöhög som kallas bil andra dagar idag. Boksidor och små grafiska projekt blir nu då en annan dag. Men jag fortsätter med alltihopa bara så länge jag kan "walk like an egyptian" rakt framåt. Vi blir säkert färdiga med något i alla fall, fram emot vårsådden. Sedan sätter det igång och växer gräs, och alla med en gräsklippare i garaget får nerver och börja trimma kring varenda vattenränna som vore hela kommunen en enda megastor golfplan. Undrar om det finns någon som kan nå in under deras hörselskydd? Borde kanske redan nu förbereda en skylt: Jag vill ha kolonilott med rabatt i radustäppan, vill få odla grönsaker, slappna av! "Go trim your moustach or sumphing!". Och skulle detta ha varit en tidningsspalt så skulle jag som textsättare ha känt tvånget att fila lite på stycket där. En enda textrad ska inte hänga i luften under en bild. Nu så då. Bättre.

Måndag, snart kursstart, Medborgarinstitutet

Den här veckan försöker vi komma igång igen då, med MI studierna i mer ordnad schemalagd form. Jag fortsätter som tidigare med en kurs i spanska, gitarrspelning och keramik. Men i kurshäftet finns många fler kurser att välja mellan. Jag tycker systemet med kvällskurser kunde byggas på ännu mer, datateknik och telekommunikation via olika mobiltelefoner och dataskärmar blir allt vanligare och personer i alla åldrar i Finland vågar och kan använda dem. Men det är också trevligt att ibland få stänga av all teknik och arbeta med mer gammeldags hemvävda saker. Den vackra blå vävstolen skulle jag ibland vilja bära hem. Så vacker tycker jag att den är, när dagsljuset faller in rakt på den och väven som någon kursdeltagare i Byastugan håller på med. Idag ska jag också en sväng till biblioteket, för även om det finns eBöcker så gillar jag också att låna böcker med pärmar. I biblioteket bläddrar jag också i heminredningstidningarna. När Januarikylan ännu hänger kvar om knuten är det skönt att det finns ställen där man kan få gå in och sätta sig ett slag. Utan att vara tvungen att prata med någon. Visst får man göra det, men jag gillar lågmälda biblioteksbesökare. Kanske man nu inte behöver viska varje replik, men den underförstådda regeln att på bibban ska man respektera sådana som vill sitta i lugn och ro och läsa, är faktiskt bra. Det finns få tysta rum i vår aktiva vardag med dataspel och nojs annars. Bastun är ett annat typiskt finländskt rum, där man förväntas veta lite hur man gör, alltså hur man enligt traditionen ska vara. I bastun hemma kan hela familjen bada tillsammans, men i simhallsbastun så är det ännu karlarna i sin bastu och kvinnorna i sin bastu. Det där brukar det skojas om rätt friskt i andra länder. Om vår bastukultur alltså. I Finland går vi i bastun på kvinnfolks sidan utan baddräkt. Men då kommer bara andra kvinnor med in, karlarna får gå i simhallsbastun för sig. En sorts kulturkod som de flesta finländare känner till. I bastun får man sitta utan att prata, men i kvinnornas bastu förekommer det också att vi delar med oss av sorger och glädjeämnen. Ibland mer öppet än till exempel om vi sitter bredvid en grannkvinna i metron på väg till jobbet. Livets väv, färgerna som kastas in i varpen. Den är också på något sätt så urgammal, den konsten, det hantverket. Det är också en rätt så kvinnlig sysselsättning. Det har genom tiderna varit mest vanligt att det är kvinnorna som väver, även om män inte direkt är förbjudna att vistas i en vävstuga. Vill de testa, visst får de, men vanligen föredrar de att köra traktor. Eller hålla på något annat ännu mer manligt yrkesutövande. Sådant funderade vi på mycket när jag var "dagistant" för en grupp invandrarbarn som kom från länder med ännu mer bestämda regler för hur kvinnor och män får ha kontakt i vardagen. Jag tänker på muslimska länder, olika former av Islam och hur den religionen utövas i vardagen i olika länder. Hur det blir när familjer och personer från de länderna kommer till Finland och vill försöka bli finländare. Först är det språken förstås, men sedan kommer tankarna på kultur, religion och seder och bruk. Hur ska vi passa in? Hur hittar vi nya former för kultur i vardagen? En turkos väv kan faktiskt leda till så mycket tankar om sådant.

Lördag med vårens vävar i tankarna

Här är en bild från en MI kurs i vävning. MI är en förkortning för Medborgarinstitutet som i vår kommun ordnar kvällskurser och studiecirklar i många olika ämnen, Man kan studera hantverk, språk, idrott och musik till exempel. Kurskvällarna ordnas i många olika lokaler och undervisningsutrymmen runt om i kommunen. Jag skriver mer om det och allmänt på temat heminredning och byggnadsvård längre fram. Hus och stugor, exteriörer och interiörer samt trädgårds- och växthusodlingar är sådant som denna blogg säkert kommer att handla mer om. Jag kan bara inte komma ifrån ämnet, jag tycker det har så många intressanta infallsvinklar. Som förut länkar jag till andra källor eller TV program, webbsidor om samma saker, men då begränsar jag mig inte enbart till svenska utan det kan bli språkövningar också på till exempel, finska, engelska, franska eller spanska. Om det är en riktigt bra video eller internetsida på grekiska kan det hända någon sådan kommer med också. Det är några semesterminnen därifrån som jag ibland med nöje återvänder till och hittar jag inspiration om till exempel vävar eller folkdräkter eller keramik så kommer även de med. Man kan hitta ny inspiration nästan lite var som helst, så kanske jag inte borde begränsa mig alls? Jag har rest till fler öar och länder också och hoppas kunna fortsätta med det. Korta resor eller långa promenader. Varje dag bara något litet roligt foto. Kanske att det skulle kunna vara tillräckligt under "syfte/målsättning" med denna blogg? När vi skulle skriva akademisk avhandling pro gradu i tiderna fick vi alltid uppmaningen att försöka börja med den rubriken. För att komma igång. En bra metod det, varje morgon: Att komma igång så att man kan fortsätta ungefär där man slutade kvällen före när man gick till kojs och somnade?

Fredag, såg solen några minuter.

Slalomsnön ligger ännu kvar i backen och med lite tur går det kanske att åka även i morgon. Idag funderar jag på kläder och småfolk. Har letat i lapplådan efter bra tygbitar. Samedräkt med vaddering av något slag, man vet aldrig riktigt med temperaturerna så här års, men om bara några dagar, eller veckor ska det i ett fjärrvärme- eller bergvärme uppvärmt radhusvardagsrum säkert gå att börja rada ut de första krukorna på fönsterbrädan. Bara att komma på något sätt att fästa brädan emot väggen först då, alternativt ställa ett ihopfällbart bord längre fram i ljuset. Växter tar tillvara vanligt dagsljus också, även om det inte är direkt sol rakt på. Endel bladväxter trivs bäst i skuggigare hörn. Undrar om trädgårdsentusiasternas nya webbsidor börjar bli klara snart? Det behövs inte heller väldigt stora transportfordon för plantor och plastkrukor heller, ifall man börjar lite sakta med att bära hem paprikorna från butiken och äta den röda eller orangefärgade delen och spara fröhuset. Tomaterna är som vanligt hemma på gården. Mor B. har dem på sitt bord. Mi madre med de gröna fingrarna kan sådant. I Japan skulle Mor-san ha varit en artig tilltalsform. Här kanske det uppfattas aningens nonchalant att kalla sin mamma för morschan, mossan, morsan eller något sådant. Mamm är väl det mest vanliga i Österbottensammanhang. Jontas-mamm, typ. Om hon är värdinnan på Jont hemman alltså. Tillbaka till gammelmormor Maria alltså. Mest är det i finska filmer som frun på en gård kallas "emäntä" och det översätts då vanligen till "värdinnan". Var stugan inte riktigt en herrgård så fick kvinnan som bodde där vanligen gå bara under sitt förnamn. Majas stugon kanske det där var. Marior blev ofta kallade Maja, eller Maj. Nuförtiden med många fler språk och former av flerspråkighet här i trakten växer uppfinningsrikedomen när det gäller stavning och skrivsätt av namn. Mir-Jah. Mee-Law-Eh, till exempel. De kanske kommer längre österifrån än Karelen?

Torsdag i snö

Filmmysteriet är för mig nu löst och jag såg igår att det handlade om filmen "Vihreää kultaa" (Grönt Guld) med Hanna Taini i rollen som "bergsrådinnan". Pertti Kuusela var filmens ljudtekniker och Felix Forsman var mannen bakom filmkameran. Gamla svartvita filmer från Suomi Filmi sänds i Yle TV 1 på onsdagseftermiddagarna. Så att är det någon som vill leta fram den igen någongång och Googla fram mer fakta om regissör m.m så låter det sig göras. Idag har vi fortfarande drivorna kvar, men ingen sol, Vita moln och det utlovas mera REGN framöver. Så någon dag här är det snömodd (räntä) vi pratar om. Om vi likt Fröken Smilla försöker utreda hur många ord i svenskan som börjar, innehåller eller slutar med ordet SNÖ. Inuiterna lär ha ännu fler ord för detta.

om hus, stugor och gårdar

Backstugor är i vår kommun rätt vanliga och används ofta som sommarstugor, ibland renoveras de lekfullt bohemiskt eller strikt gammeldags efter museiverkets anvisningar. Ibland nykonstrueras de med samma utseende som den jag fotograferat här till vänster. De kan stå på samma backe eller tomt som flera andra hus och byggnader med fasader i vitt mexitegel, rödtegel eller sådana gula tegelstenar som var populära på 1970 talet. Den här bloggen kommer också att bli mer som det faller sig, än fjolårsbloggen: Jag kanske inte skriver här varje dag, inte lika långt varje dag, inte för någon annan än mig själv, men förstås räknar jag med att finns den på internet så kan någon råka få syn på den, även om jag inte får kommentarer på texten alls. Jag skriver därför, inte väldigt väldigt personligt om någon annan, utan det är min blogg, det här. Om mig som kvinna. Inte om mina fadder- eller gudbarn varje dag, men jag kanske nämner dem någon gång. Jag skriver inte om deras liv sådant jag tror skulle skada dem. Jag vill skydda dem och därför får de ha sina egna loggar och bloggar att skriva i, vad de vill. Jag skriver inte heller för att argumentera eller kritisera eller ens diskutera med någon via denna blogg. Den har titeln "Tía Marias tankar" och med det antyder jag att fast den är på svenska, den här texten, så kan jag använda och studerar fler språk än svenska. I fjolårsbloggen länkade jag till andra hemsidor och bloggar och tips om filmer och läromedel också på andra språk än svenska och så får det fortsätta även i årets blogg.

Ett allmänt tema är vad det finns i hus och stugor som gör det till ett hem. Enligt mig alltså. Sådana bloggar finns det redan nu rätt många av, men det roliga i starten är att då kan man ta med sitt klädskapande, sina fotografier, sitt möbelsnickrande och designande och på det hela taget allt det som man som kreativ kvinnsperon kan komma att fundera på. Vissa dagar mår jag bättre, andra dagar mår jag sämre, men här skriver jag inte så mycket om mina relationer eller min hälsa utan om mig själv, i en slags yrkesroll som fotograf / redaktör med erfarenheter av nästan femtio år på denna jord: Vad jag studerat och arbetat och vilka projekt jag avslutat eller funderar att börja med, kommer säkert att olika dagar synas i texten. Jag väljer att ge mig själv friheter alltså.

En målsättning är i varje fall att försöka redigera texten till normsvenska med skiljetecken och andra grafiska textelement på rätt ställe. Jag korrekturläser mina texter mer här än på min Facebooksida alltså, där jag är rätt skolsvensk till vardags, men någon gång på skoj också kan få för mig att skriva österbottnisk dialekt. Facebooksidan har länken: https://www.facebook.com/maria.holmstrom

i väntan på våren

Bilden till vänster är en samling föremål som för mig representerar sådant som hänt och sådant som jag skulle vilja arbeta vidare med. Man väntar hela tiden på något: Att en älskad vän ska återvända, att vi ska få mötas igen, att det efter en gråmulen dag ska bli vackert väder igen, att hälsan ska hålla i vardagen. Just nu skulle jag vilja vila jullov några dagar, timmar till. Vi har snödrivor i massor just nu. Jag känner mig lite spänd, men har mindre huvudvärk än i morse. Den lilla vita skyddsängeln fick jag på födelsedagen, men samtidigt såg jag många fler ungdomar och vänner och 2 små flickor bara några månader gamla. Ett verkligt fint minne. Min mormor brukade också ha sådana små porslinsfigurer bredvid sin spegel. Tankarna idag, kretsar lite kring det: Att vara nästan i en sådan ålder att jag kunde vara någons mormor. Jag kanske kan välja att bli det: Leka "mormor come back". Hon var vacker som ung, min mormor. Solrutan rakt på henne avslöjar ju det, fast så såg jag aldrig henne. Det är konstigt på sätt och vis. Vacker som en filmstjärna var hon ju. Jag såg faktiskt under julen i år en finskspråkig svartvit film som jag missade både titel, medverkande och årtal på. Men den handlade om en kvinna, som i den svenska textslingan, kallades "bergsrådinnan", alltså "vuorineuvoksetar" i den finska dialogen. Hennes historia handlade om att hon hade rest mycket i Europa, men till slut kom att arbeta i en liten backstuga. Det skulle vara roligt att hitta någon tidning med filmtiteln igen. På riktigt hette min mormor Else och var vad jag vet, inte alls filmstjärna. Men så träffade jag henne, första gången år 1966 också. Min mamma Berit Carita är född 1943 och sådana årtal har i Finland rätt stor betydelse, för alla som läst ens lite historia om vårt land. Mormor berättade en gång att hon fick min mamma när hon redan fyllt trettio, så om jag förstod och minns rätt skulle mormor då varit född redan på 1920 talet. Inte riktigt för hundra år sedan, men för min systerdotter Matilda som är nitton år och kallar henne "gammelmormor" ter det sig säkert som en lång tid. Hon som jag kallar gammelmormor hette också Maria i förnamn, men jag tror det var Jåfs i efternamn. Tills hon gifte sig med Ville Sigfrids alltså. När jag träffade de två små baby töserna på ett kalas den 21 dec 2014, fick jag inte genast reda på vad de skulle heta. Jag har inte sett deras namn i skrift men jag tyckte det lät som att den ena skulle bli en "Mirja" och den andra en "Milove". Men hur man på olika språk skulle välja att skriva det, det får jag väl kanske reda på framöver, om jag träffar flickorna igen. De ska i varje fall inte bo så långt borta. Jag antar att det är flickor eftersom de hade rosa kläder. Men är föräldrarna skojfriska så kan den ena eller båda också ha varit pojkar. Livet är fullt av mysterier.

Januari 2015

Nu gäller det då att komma ihåg 2015 istället för 2014. Idag har vi kallt och soligt. Fjolårsbloggen handlade om textiler och textiltryck rätt så mycket. Här fortsätter jag i samma stil, men med en mer allmän inriktning Heminredning och Lokalvård. Konstnärlig hemmavid kan man kanske också kalla det, jag tycker det är lite mer än bara att städa, jag designar och skapar också. När man fyller snart femtio så får man väl också som kvinna vara så pass stor på sig att påstå att man är skapande konstnär, inte bara en städtant. Jag städar fortfarande mest på gården åt mamma och så i några lägenheter och sommarsturgor och en bastu. Jag drömmer fortfarande om ett fungerande Bed & Breakfast ställe. Inspirerad av mitt utbytesår i England så har det varit min önskedröm, att kunna livnära sig på något sådant.