Slalomsnön ligger ännu kvar i backen och med lite tur går det kanske att åka även i morgon. Idag funderar jag på kläder och småfolk. Har letat i lapplådan efter bra tygbitar. Samedräkt med vaddering av något slag, man vet aldrig riktigt med temperaturerna så här års, men om bara några dagar, eller veckor ska det i ett fjärrvärme- eller bergvärme uppvärmt radhusvardagsrum säkert gå att börja rada ut de första krukorna på fönsterbrädan. Bara att komma på något sätt att fästa brädan emot väggen först då, alternativt ställa ett ihopfällbart bord längre fram i ljuset. Växter tar tillvara vanligt dagsljus också, även om det inte är direkt sol rakt på. Endel bladväxter trivs bäst i skuggigare hörn. Undrar om trädgårdsentusiasternas nya webbsidor börjar bli klara snart? Det behövs inte heller väldigt stora transportfordon för plantor och plastkrukor heller, ifall man börjar lite sakta med att bära hem paprikorna från butiken och äta den röda eller orangefärgade delen och spara fröhuset. Tomaterna är som vanligt hemma på gården. Mor B. har dem på sitt bord. Mi madre med de gröna fingrarna kan sådant. I Japan skulle Mor-san ha varit en artig tilltalsform. Här kanske det uppfattas aningens nonchalant att kalla sin mamma för morschan, mossan, morsan eller något sådant. Mamm är väl det mest vanliga i Österbottensammanhang. Jontas-mamm, typ. Om hon är värdinnan på Jont hemman alltså. Tillbaka till gammelmormor Maria alltså. Mest är det i finska filmer som frun på en gård kallas "emäntä" och det översätts då vanligen till "värdinnan". Var stugan inte riktigt en herrgård så fick kvinnan som bodde där vanligen gå bara under sitt förnamn. Majas stugon kanske det där var. Marior blev ofta kallade Maja, eller Maj. Nuförtiden med många fler språk och former av flerspråkighet här i trakten växer uppfinningsrikedomen när det gäller stavning och skrivsätt av namn. Mir-Jah. Mee-Law-Eh, till exempel. De kanske kommer längre österifrån än Karelen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar