Söndag morgon, äntligen februari

Den här känslan av att vara insnöad om natten. Av att vakna "för tidigt" och känna sig halvt "rassad & trassad" halvt skrivsugen. Undrar om fler än jag lider av det? Igår kikade vi på nya favoritserien om Marco Polo på Netflix och så kan jag inte hålla mig heller ifrån att kika lite på Kabel-TV om det kommer några program på franska. Jag tänker att det är åtminstone ett sätt att studera och hålla den lilla eller stora mängd franska ord jag har i huvudbollen lite aktiv. Just innan jag somnade kom ett program om Hergé, han som tecknade Tintin serierna. Med bandinspelningar där Hergé berättar hur han ibland kunde känna sig angstig, jagad och ofri på något sätt och hur det för honom hade att göra med något vitt. Som ett stort vitt fält snö, eller ett stort vitt akvarellpapper. Han försökte komma undan den underliga känslan genom att "skicka" Tintin till Tibet. Egentligen har jag väl rätt att skriva vad jag vill här tidigt i morgontimmarna. Det är bara det att det ännu är så tyst och mörkt och snöigt därutanför fönstret. Jag kan inte säga jag sover dåligt om jag börjar försöka där vid 10-tiden på kvällen. Men om man ännu skulle följa ljuset borde man då alltså börja slå upp sina små blå först fram emot nie, halvtiotiden. Vinternatt för lång ännu då alltså. Och ja: Visst kan jag förstå att ett vitt fält snö kan vara obehagligt. Om man skulle vara tvungen att sova ute i det som en isbjörn ungefär. Nu har jag då ändå tak över huvudet denna vinter och bor så att jag inte behöver bära ved. Det känns bra, men ibland också ensamt. Så att vad har jag då för problem? Att livet inte hela tiden kan vara en sommarvarm nattfiesta på en strand i söderhavet bland en massa hottentotter, hobbitar och kurreduttar? ? Muskelvärk ibland, någon sorts känsla av att jag borde kanske röra mig ännu mer? Utan att bli för rastlös så att stillsamt folk här omkring får nerver av att se det? Det där med att passa in, kompromissa, kunna jämka sig. Att ställa upp, finnas till hands, få dåligt samvete för att man vill dra sig tillbaka och vila. Kanske att det inte bara är Hergé och jag som har det så? Kanske att många kvinnor har det så: Alla de där kraven om att kunna "passa upp" överallt och hela tiden. Vi ska passa in och då fick jag då ner det som snurrade i huvudknoppen mest idag. Det är söndag och bara det ljusnar försvinner den underliga nattkänslan. Fram emot mitten av mars blir det ännu bättre: Mera ljus i vardagen och då blir det också mer tillåtet att liksom vara i farten med något.

Lördag och snart februari, tiden går

Till fadderbarn och gudbarn och bonusbarn denna månad kan alla som någorlunda hanterar en rundsticka kanske få till den rosa koftan som den lilla flickan här till vänster har på sig. Jag sitter här igen tidigt om morgonen med vintermörkret omkring mig och kunde inte sova längre. Ute är det ännu rätt mycket snö och nästa vecka siktar vi då på Botnia Vasa loppet. Däremellan MI kurser som vanligt. Så här tidigt om morgonen är det lätt hänt att tankarna vandrar väldeliga sträckor: Jag kommer ihåg mig själv som tolvåring, hur jag flyttade till Helsingrors för att jobba där och hur jag sedan kom tillbaka hit. Vardagens svårigheter blandade med roliga stunder. Man borde öva på att bli bättre på att glömma tråkigheterna och istället se framåt. Mitt i natten kan man känna sig ensam och sätta igång och börja fråga sig: Men hur kunde det bli så? Varför är jag nu ändå här på nästan samma ställe jag började. Har inget förändrats? Som tjugoåring trodde jag nästan varje dag att det skulle vara bara så lätt att förändra mig och världen, så mycket skulle vi bara hinna se, uppleva och förbättra. Kanske har en del saker blivit bra, bättre. Jo, det har de nog. Men så finns de då där ändå: De där stora sakerna som vi så gärna så gärna skulle vilja få ändrade innnan det är för sent: Som den säkra cykelvägen / breddade vägkanten för cyklister till hembyn Tuckor. Alternativt asfalt på vägen till grannbyn Bertby för att barn eller äldre personer i någon av de byarna ska kunna motionera säkert om kvällarna, gå på kurs i byagårdarna eller i bönehuset eller i UF-lokalen. Att vi skulle kunna fara säkert och trampa lungt med cykeln till butiken utan att hela tiden tvingas lyssna bakåt efter nästa långtradare med stockar. Nästan blåsa i diket när den dundrar förbi. Yrkesvana chaufförer. Så klart de ser varje liten tant och lill-tös i vägkanten. Men de som bygger vägar skulle ändå kunna hjälpa till och göra livet lättare både för oss i vägkanten och de i chaufförshytten. Man kunde tänka sig fler paralella skogsvägar som kunde bli alternativa cykelvägar också. Men någon aktiv lokalpolitiker borde verkligen kunna gripa tag i detta nu. Inte bara försöka skoja bort det, eller börja byakampa bara för att byakampa.

fredag med vegetariska tankar

Jag testade igår att laga vegetariska hamburgare på kidneybönor, så att maten under veckan skulle kunna vara till exempel en dag med kött för den som inte helt vill gå över till att bli vegetarian. Jag för min del överväger att verkligen satsa mer på att bli en sådan där vegetarian som av hälso- och etiska skäl äter vegetariskt + sådana animaliska produkter som är närproducerade, men som inte innebär att man slaktar djuret. Det innebär alltså att ägg och alla mjölkprodukter kan stå kvar på listan över tillåtna livsmedel. Jag vill fortfarande få till det med bra skyddsvägar, cykel och gångbanor där de tunga transporterna med lastbilar ska fram, Grisbilen oh stocklångtradarna skulle alltså gärna för mig få ta andra rutter än genom hembyn, där vi inte har någon skyddsväg för cyklister och fotgängare. Jag såg på de regionala nyhetsutsändningarna på finska från YLE, hur till exempel i trakten kring Tavastehus och Kuopio samma problem föreligger: Där ville personer som intervjuades i nyhetsinslaget att de som köper upp stockarna också skulle bidra till kostnaderna för att bygga nya trafikleder kring de vägavsnitt där de tunga frakterna och långtradarna ska fram. Någon väg måste de köra förstås, men inte är det roligt om det nödvändigt ska ske genom ett kommuncentrum eller en småstad där även äldre personer och småbarnsmammor med vagnar ska röra sig. Jag kan inte förstå hur de tänker riktigt. De som ska ha grisarna till sitt slakteri och stockarna till sina biogas- eller pappersbruk.
Vegeburgarna kan kanske i detta sammanhang börja te sig riktigt provokativa? Närmast tänkte jag mig att nästa lilla steg framåt skulle vara att sätta med receptet i Matdax-bloggen som jag också skriver. Därefter skulle vi försöka ta oss vidare på temat mat och matskålar, (formgivning) genom att addera fler grönsaker, tomater och gurkor samt någon god sås eller dressing till det. Gilla eller scrolla vidare sägs vara policyn på Facebook idag. Om man INTE gillar något ska man alltså inte ge sig ut efter den som satte upp en bild eller skrev en uppdatering med tillhyggen hårda ord och slag, utan bara låta bli att klicka gilla. "Scrolla" är internet slang för att dra en text upp eller ner över skärmen, ta sig vidare i texten alltså.
Idag i vår vackra kommun har vi ingen vårsol ännu, men fortfarande snö nog för att åka skidor.

snöig torsdag

Jag håller på att studera inte bara maten som är i glasen eller på tallrikarna. Jag vill också laga mina egna skålar så det är på gång denna vecka, skålarna som jag drejade igår är ännu bara vita, efter första bränningen, men de ska troligen få en färg ännu. Mer om det hoppas jag kunna skriva nästa vecka. Januari övergår snart i februari, just nu snöar det ute och vi har omkring 1 grad på plus. En vecka till så är det dags för Botnia Vasa loppet. För arrangörernas skull hoppas jag det finns snö kvar då. After ski leken med olika desserter har jag också försökt fortsätta. Jag har inte ännu fått til de där riktigt riktigt tjusiga fotografierna, Men däremot så har jag hittat många länkar till både receptsamlingar och keramikbloggar, m.m. Så något blir det faktiskt varje dag, men all formgivning kräver tankearbete.

Måndag, nya kreativa projekt väntar i baljan

(Bloggen säger söndag, men här i landet är det tidig morgon, måndag, ännu mörkt ute.)

Man kan kanske säga att jag i vissa sociala media inte nu riktigt verkar ha den där riktiga dragningskraften, men å andra sidan är jag ganska van vid att som bildkonstnär och grafiker syssla på en hel del på egen hand. Innan de andra riktigt snajar det fina i kråksången. Så jag skriver på bara. På svenska som vanligt, men med andra språklänkar. I veckoslutet har vi sett en serie om Marco Polo. Vackert filmad, bara nästan för vacker för den innehåller en hel del gymheter i sidenkostym. Inte för sådana som inte kan skilja mellan det de ser på en skärm och vad man får göra i verkligheten alltså. Jamie Oliver lagade grekisk sallad på Aegina i ett annat program som jag såg via kabel- TV. Båda de serierna kan man följa om man vill lyssna på engelska och samtidigt läsa textslingor på svenska. Men Jamie är alltså mer barnvänlig och hans program händer mer i solljus och om dagen. Marko Polo har det rätt så mörkt om natta på sin resa, men de fantastiska dräkterna, de runda mongoltälten och de byggnader som föreställer olika tronsalar och mötesrum i mongolkejsaren Kublai Khans palats, är riktiga fyndgruvor för den som drömmer om att sy sidenbadrockar eller varför inte reflekterande superstiliga reflexvästar till januaripromenaderna längs cykel- och gångbanan. Dagens blågula bild har att göra med funderingar kring vårt slit och släng samhälle. Vissa plastflaskor eller glasburkar har fler användningsområden än andra har jag märkt, och då kan det vara värt att köpa den produkten kanske inte bara en gång. I flaskan har det varit fairtrade flytande honung, men nu har jag diskat bort etiketten och har rypsolja i den istället. Jamie visar vad man gör med olivolja i en grekisk sallad, men det var inte så stora nyheter för mig, så jag försöker åtminstone för en stund tänka till, kreativt kring den inhemska rypsoljan. Hur många användningsområden kan den ha, förutom det vanliga då: Att steka potatisen i?

Meze maten kanske vi äter hela denna vecka, det är vad jag hört, bra och god Europeisk mat, men man kan ta mindre portioner. Gärna får den vara vegetarisk med ägg och mjölkprodukter för min del, För hälsans skull och för att undvika att vi transporterar djur kors och tvärs i stora lastbilar över hela Europa. Det kan finnas alternativ till det med.

Söndag med solig snö

Så var det då dags att tänka sig in i nästa veckas aktiviteter. Solen visade sig här några timmar och vi har mycket snö ännu. Sådan där som det går bra att åka slalom i. Jag har suttit här och sytt reflexband på väskan och klippt sönder en gammal reflexväst så att jag ska kunna röra mig mer obehindrat i en vadderad kappa som når ner till vaderna. Jag satte reflexbanden runt handlederna istället för att använda hela västen. I mörkret syns ändå inte färgerna så väldigt bra, så fast kappan är svart, räknar jag med att reflexbanden med en smalare neongul kant ska fungera som jag vill: Jag behöver inte frysa och kan när jag går ha båda händerna med, behöver inte bära några kassar. Nu framöver kan man säkert börja spexa till det mer med tydliga röda, blå och ljusgröna eller orange färger. De ser bra ut emot snön. Inomhus om kvällarna kollar vi ännu bara hur de har det i skymingena i Mongoliet. Kublai Khan har en massa sidendräkter och mahognyfärgade ytor i sitt palats. Så var det det där med runda tält på stäppen också förstås, hur de kan dekoreras med intressanta grafiska mönster. Men bakom örat har jag också en rosa ros nu. "I will try to continue to do it May Way".

Kanske att heter jag på kinesiska May Ling?

Mee Lov Eeh MI kurser. Ser ni sammanhanget? Språka på bara, sprakfålar.

Tomte flyttar in i trappuppgång, söker sommarhus

Tomten vill börja odla, men ute är det ännu mycket snö, så han har hittat en trappuppgång för natten. Själv ville jag städa och få i mig lite mat, men blev ombedd att flytta på mig för att det skulle gå snabbare. Vart har folk så bråttom? Det blir sommar troligtvis i år med även om man inte susar fram i en grön bil hela natten och går och sussa så sent att man sedan glömmer köpa mat till veckoslutet. Jag skulle gärna se tomten hos mig, jag har en ledig hylla för honom i min garderob som kunde bli en bekväm koj tills det blir mera skoj att arbeta med växthusplanteringarna. Just nu är det ännu mörkt utomhus, och jag väntar på dagsljuset för att se om det finns flera att fotografera. En granntomte har familj och vill barnen ska få komma på middag, berättar en av de som bor i huset, när jag tittar in för att försöka komma vidare med mina studier. Vi byter några ord, hon som bor i lägenheten säger att det var ett trevligt besök och blir inte alls ovänlig eller arg fastän jag kommer in och sätter mig i hennes soffa utan att först ta av mig skorna innanför dörren. Jag har hört att en del ser allvarligt på sådant. man ska veta skillnaden mellan inne och ute. Den som städar brukar inte vilja ha en massa grus och jord på golvet. Om den som städar händelsevis även har skrivit en artikel eller en bok brukar denna gärna se, att man inte går på boken eller artikeln med smutsiga skor utan läser texten och sedan förvarar boken eller artikeln i en bokhylla eller skrivbordslåda. Om man ser en person hemma hos sig som diskar och arbetar i köket kan man också gärna säga "tack för hjälpen", ett kort "Flytta på dig" kanske inte riktigt är rätt fras på svenska i det här landet. Inte i det läget. Men seder och bruk kan variera rätt mycket i olika delar av landet har jag märkt. Idag ska jag försöka sy reflexband till en promenad dräkt i rött. Jag känner mig en smula som Lilla Rödluvan i jackan, men hoppas det finns andra sätt att få till det. De flesta sagor är inte verklighet, jag minns att jag fick höra det av en femåring som kom körande i en traktor av plast en gång. Snart kommer han att få sitt körkort för bil och rullar iväg varthän det sedan bär. Jag hoppas han också hittar en trevlig tomtefru så att de kan trivas tillsammans och att jag får komma i blommig klänning till bröllopet. Att jag får sätta mig, och inte hela tiden behöver flytta mig runt i kyrkbänken medan de säger "ja" till varandra, det hoppas jag också idag. Samt att sådana som ska ut och rulla i fordon hinner stanna vid en matbutik och är så pass läskunniga att de ser på hyllkanten vilka varor som är på specialerbjudande, Gärna billigare än andra dyrare varor, vill jag ha hem. Jag hoppas de rullar med sina hjul så de inte sladdar i diket sedan i halkföret. Man ska ha det lagom bråttom i vardagen, det brukar bli bäst så och det lönar sig att ha ögonen med sig.

Torsdag, tidigt

Gårdagen var solig och fin, med bra skidåkarväder. Just nu är det ännu mörkt, men stjärnklart så det kan bli en bra vintersportdag igen. Som i går kan det vara halt väglag men här har vi fått sand på cykelbanan så det är lättare att gå ut och gå en sväng, kan jag tänka. Vi fortsätter i keramiken tankeleken kring vikignarna och deras matbord. Vad för sorts skålar, fat och maträtter de kan tänkas ha använt. På Sub TV sänder de just nu också en tuff serie om de vikingar som attackerade England och Frankrike i tiderna. Kampsportare kanske verkligen gillar den serien, men det är den starkares lag som gäller och den ska kanske inte tillämpas så där med händer och fötter i vardagen. Historien om vikingen Rollo i Frankrike är spännande förstås, och så har vi de som ville ända till Miklagård, via Novgorod. Fantasy-stoff finns det nog att ösa ur för film- och dataspelskapare i de sagorna. Snorres Edda eller Saxo kan vara startsökord för de som vill veta mer om det. Annat idag vet jag inte riktigt, vi har med mamma B även bakat bröd, fullkornssemlor och fått det att bli snabba tapas med potatis, paprika och ägg. Tidsresenärer kan nämligen behöva något i magen och på faten. Bonden blir inte arbetslös i första taget, brukade morfar Albin filosofera. "Nou ska foltji ha matin, allti".

Onsdag, med fler kurser på schemat.

Skolvärlden är en schemalagd inrutad och ibland rätt övervakad värld. Ibland får kroppen och "knoppen", hjärnan det svårt att orka med. Det kan hända både elever och lärare i de bästa familjer.Ännu i januari arbetar vi alltså rätt mycket tvärt emot vad dyngsrytmen i naturen är. Vi försöker få in arbete och fritid mellan klockan sju på morgonen ungefär, för att sedan på eftermiddagen klockan fyra eller fem igen styra kosan hemåt för att laga mat och sedan borde då resten av kvällen vara mer fri att använda till rekreation och vila. Vi som bor här i mitten av landet får inget dagsljus före fram emot tio på morgonen, ändå ska vi orka upp och iväg innan gryningen. Man får se till att äta bra, för att klara mörkerseendet då eller? Jag har läst någonstans att röd-gula grönsaker i kombination med mjölkprodukter ska hjälpa upp den saken. Tro det, den som vill. Viktigt för att orka med är alltså bra mat och tillräckligt med sömn och vila. Ändå sitter jag här och knapprar på mitt tangentbord femtiden i arla morgonstund. Jag somnade faktiskt tiotiden i går kväll och på något sätt verkar min kropp nu vilja vara aktiv igen. Ungefär åtta timmar i streck har jag alltså då lyckats sova nu. Precis som en vuxen person i min ålder bör göra. En del säger de tycker det räcker med två timmar mindre sömn också. Vi är faktiskt inte alla likadana. Men skolvärlden vill att vi försöker bli det. En låt, lite upprorisk "Teacher, leave those kids alone", blandar sig plötsligt in i tankebanan här. Trots att vi är en familj med flera lärare, så kan det bli så. Trots att jag själv jobbat som lärare några år. Trots att jag tycker att vi inte ska lämna ensamma elever i sticket. Det hjälper att försöka prata, men sedan också kunna låta bli att älta och bråka sönder relationer eller saker som hände igår. Johm Lennon: Yesterday dyker upp där då och så börjar melodin till "Imagine" ringa bakom ena örat och så blundar jag ett slag till då, fast jag kanske inte somnar utan i huvudet planerar helt oövervakade saker. Jag hoppas idag det går vägen med de idrottsaktviteter jag valt och så var det sedan drejandet. Där det inte handlar om så mycket annat än att bara hitta mitten av drejskivan och anpassa hastigheten så skålen inte flyger som ett tefat genom rummet innan den fått sin form. Konst & hantverk.Det ska övas lite.

Måndag med nya rön

Jag försöker sticka en klänning i chokladbrunt och solgult till en liten flicka. Jag har planterat om pyttesmå paprikaplantor och tänker att det kan vara lite tidigt ännu, att kanske först i februari, om ca. två veckor är det i detta land riktigt säsongstart för att börja driva upp de plantor som sedan längre fram i vår ska planteras ut kring växthuset och inne i det. De långa kvällarna, medan man väntar på soltimmarna följande dag, blir det ofta att man surfar på nätet efter allt möjligt och omöjligt. Ibland bara råkar man hitta av en slump något nytt intressant som passar in. Till exempel upptäckte jag ikväll det "vilda" sättet att samla spanska ord inför morgondagens kursträff: att läsa om grekiska övärlden och grekiska språket, bokstäverna på spanska. Med hjälpa av Wikipedia alltså. Så här kan jag nu i princip bara sitta och läsa så länge ögonen orkar på sida efter sida, ämne efter ämne. Wikipedia har varit konstruerat så länge redan, det är bara jag som inte riktigt orkat ta till mig studiemetoden, utan mest har hållit mig till de texter och ordlistor som finns i vår kursbok, Caminando 3:an. Men här alltså till alla som vill surfa: TIPSET. Läs om vad som helst som intresserar, och skifta språk genom att bara klicka på någon av språklänkarna i vänstra kanten på Wikipedia sidan. När det gäller Wikipedia så ska man bara sedan minnas att sidorna redigeras av läsarna, så allt som finns i texten där kanske inte är korrekt. Men för att få en generell uppfattning om ett ämne är Wikipedia en bra startpunkt. För språkstudier också alltså ett bra sökord.

Måndag: Planerar veckans körslor och kurser

Jag väntar ännu på gryningen, Hoppas kurser och bilfärder går ok denna vecka. Vi har kanske lite halt väglag, men det finns visst sådana som är ute med sand för de mest hala vägavsnitten. Det får gärna bli lite på plus, jag är redan i odlartagen med paprikorna. Så jag tycker utomhusvädret skulle få vara med i mina inomhus vårkänslor. Jag håller på att sticka en klänning till en liten tjej, men den blir lite ad hoc sne och vindig. Får se om jag kan rädda läget med ett mjukt tyg invändigt. Tänkte mig det skulle bli värsta pulkåkardräkten. Men om snön försvinner får jag tänka om, Då blir det att satsa mer på de vårliga tygerna. I går kväll såg jag en del sådant på TV, och det bästa är att jag har tyger i den vägen i lapplådan redan. Just nu är humöret rätt så bra, trots allt då. Det där med stående bord, med flera svängar runt sallads och grönsaksdiskarna på Härma Spa var en god idé. Jag simmade några varv i "vanliga bassängen" också. Tänk, helt på egen hand utan coach! Visst är han vacker, grabben, men jag har faktiskt kunnat simma sedan jag var tolv. Varmbassänger är skoj att leka i. Men det är kul att känna att jag fortfarande kan crawl och bröstsim med andningen där den ska vara efter några varv.

Väntar på solig söndag

Här är en solnedgång från förra veckan då vi var till Norrvalla på vattengymnastik. I går kväll hade vi fått chansen att göra en liten jämförande studie, eftersom mamma B. fått ett presentkort till Härmä Spa av min syster. Vi blev mycket nöjda med allt vi såg och vi fick äta lika bra mat som på Birka Princess. Vi såg några saker som Norrvalla inte har också: Bättre system för att förvara kläder och värdesaker i skåpen medan man är i bassängerna eller badar bastu. Vi fick i receptionen en sorts klockor som inte kan falla av i vattnet lika lätt som ett skört gummiband med en nyckel. Klockorna i omklädningsrummet gick rätt och var av den gamla hederliga runda modellen. Men i Ylihärmä Spabadet finns inte många skyltar på svenska, nästan alla skyltar utom en är på finska. Den som är på svenska varnar för att en av  bassängerna är två meter djup och att man ska akta sig för det. Om man inte vet om det kan det bli en överraskning av mindre trevligt slag. Annars finns det övervakare och personalen i receptionen pratar ganska bra svenska och är sakliga och inte inte alls ovänliga emot svenskar. En bra sak till har de i Härmä Spa: De där dörrarna som öppnas automatiskt och hålls öppna medan man går igenom dem. Men i Härmä Spa så glider dörrarna in i väggen sedan, i Norrvalla svänger de utåt, så att de verkar kunna smälla till en person som till exempel med käpp eller annat gåstöd försöker ta sig in eller ut genom dörren. På det hela taget alltså hade vi det bekvämt och bra och kunde verkligen slappna av. Vi behövde inte oroa oss för att bli instängda i omklädningsutrymmen, tappa nycklar eller bli omkullslagna alltså. Snygga typsnitt i reklamtexterna hade de i Härmä också, inga gammelgotiska svårlästa bokstäver där inte.

På kvällen såg jag däremot ett TV program om tibetanska skrifter och buddhistisk kultur: En amerikan vid namn E. Gene Smith har hjälpt till att samla in och digitalisera samt på andra sätt arkivera en mängd tibetanska skrifter. Anna Kempe skulle säkert också gärna ha hjälpt till där om hon kunnat vara med.

Nu ska jag försöka ladda batterierna med några timmars sömn ännu.

Fredag med fria kvinnotankar

Det är fredag (trots att bloggen vill säga torsdag ännu) och jag försöker komma igång med dagens göromål. Ingen sol ännu, men mycket snö kvar. Jag försöker tänka mig framåt några veckor, in i februari, man kan inte detaljplanera eftersom det inte går att säga hur vädret blir. Men i stora drag. Det känns bra att vi nu klarat av en första kursvecka, Jag funderar på undervisningsutrymmen, skulle gärna addera flera sådana vita hus i fler byar, möteslokaler med bra utrustning. Cykelvägar och asfalt till några fler byar efterlyser jag också, för att hålla landsbygden levande. Ibland är det svårt att ta sig fram med bil till äldre samlingshus och de är svåra att värma upp, de släpper ut mycket värme genom väggarna, och har inte alltid så välutrustade rum för dagens undervisningsbehov. Men de kan vara vackra som möteslokaler om sommaren förstås, så en del kan det löna sig att försöka hålla kvar, bara kanske måla någon träfasad. Jag har sett intressanta byggprojekt på TV denna vecka. Ett danskt program om hur man konstruerar en traditionell korsvirkesvilla där. Annat jag hittat är videor och webbsidor om keramik. Jag måste öva mer, man kan inte säga ännu att jag drejar samma kruka på "löpande band" ännu. Det blir kanske en skål men inte samma form varje gång. Man får inte låta sig distraheras och så märker jag att drejandet kräver bra arm muskler. Men det viktigaste är att man från början lyckas placera lerklumpen mitt på drejskivan. På det hela taget är det också mycket roligt att prata med de andra kursdeltagarna mellan försöken. På en vecka hinner man samla nya fakta och lite bearbeta det man lärde sig vid förra kursträffen.

Blågult och blåvitt

Kombisport igår med först varmvattenbassängen och vår vackre coach sedan keramik kursen, första träffen för vårterminen. Försökte dreja en grej, och det blev en sorts skål, men ingen rak tekopp. Håller den genom bränningen och glasyren så visar jag kanske hur den ser ut längre fram. Ute har vi ännu inte fått det där regnet utan det handlar fortfarande om snö i backen här. Vinjettbilden handlar om hur man kan värma upp Spabassänger eller simhallspooler. Välj själva vilket ord ni gillar bäst. Jag skriver svenska. Det är punkt efter den meningen, ser ni den? Ibland när jag pratar blir det österbottnisk dialekt, eller ännu mer specifikt så försöker jag prata Vörådialekt. Men när jag skriver den här bloggen är det svenska. Skolsvenska, normsvenska, standardsvenska. Men jag studerar andra språk. Bailamos. Vi leker att jag är väldigt bra på att hitta spanska ord under vårterminen också. Att jag lär mig både skriva och uttala dem ungefär som de gör i Madrid. Att jag lär mig hålla de franska orden för sig, på sin rad, och så kommer det in fler spanska ord och trillar dit på en annan rad, och där blir de sittande. Caminando, som en slags gånglåt då. Inte för fort, men lagom sakta under våren så nöter och tränar jag in dem, de spanska orden. Alcachofas på er. Här har jag också hittat en länk till Garnfia. Ifall det inte blir väder som i Fuerteventura här riktigt GENAST.

Tisdag med ännu mer snö

I skogen och i backen och här kring knutarna har det kommit under natten bara mera snö. Jag hoppas nu på traktorgänget med snöröjar redskapen. Nu är det läge att åka runt lite i dem. Jag får antagligen motionera en del kring en viss snöhög som kallas bil andra dagar idag. Boksidor och små grafiska projekt blir nu då en annan dag. Men jag fortsätter med alltihopa bara så länge jag kan "walk like an egyptian" rakt framåt. Vi blir säkert färdiga med något i alla fall, fram emot vårsådden. Sedan sätter det igång och växer gräs, och alla med en gräsklippare i garaget får nerver och börja trimma kring varenda vattenränna som vore hela kommunen en enda megastor golfplan. Undrar om det finns någon som kan nå in under deras hörselskydd? Borde kanske redan nu förbereda en skylt: Jag vill ha kolonilott med rabatt i radustäppan, vill få odla grönsaker, slappna av! "Go trim your moustach or sumphing!". Och skulle detta ha varit en tidningsspalt så skulle jag som textsättare ha känt tvånget att fila lite på stycket där. En enda textrad ska inte hänga i luften under en bild. Nu så då. Bättre.

Måndag, snart kursstart, Medborgarinstitutet

Den här veckan försöker vi komma igång igen då, med MI studierna i mer ordnad schemalagd form. Jag fortsätter som tidigare med en kurs i spanska, gitarrspelning och keramik. Men i kurshäftet finns många fler kurser att välja mellan. Jag tycker systemet med kvällskurser kunde byggas på ännu mer, datateknik och telekommunikation via olika mobiltelefoner och dataskärmar blir allt vanligare och personer i alla åldrar i Finland vågar och kan använda dem. Men det är också trevligt att ibland få stänga av all teknik och arbeta med mer gammeldags hemvävda saker. Den vackra blå vävstolen skulle jag ibland vilja bära hem. Så vacker tycker jag att den är, när dagsljuset faller in rakt på den och väven som någon kursdeltagare i Byastugan håller på med. Idag ska jag också en sväng till biblioteket, för även om det finns eBöcker så gillar jag också att låna böcker med pärmar. I biblioteket bläddrar jag också i heminredningstidningarna. När Januarikylan ännu hänger kvar om knuten är det skönt att det finns ställen där man kan få gå in och sätta sig ett slag. Utan att vara tvungen att prata med någon. Visst får man göra det, men jag gillar lågmälda biblioteksbesökare. Kanske man nu inte behöver viska varje replik, men den underförstådda regeln att på bibban ska man respektera sådana som vill sitta i lugn och ro och läsa, är faktiskt bra. Det finns få tysta rum i vår aktiva vardag med dataspel och nojs annars. Bastun är ett annat typiskt finländskt rum, där man förväntas veta lite hur man gör, alltså hur man enligt traditionen ska vara. I bastun hemma kan hela familjen bada tillsammans, men i simhallsbastun så är det ännu karlarna i sin bastu och kvinnorna i sin bastu. Det där brukar det skojas om rätt friskt i andra länder. Om vår bastukultur alltså. I Finland går vi i bastun på kvinnfolks sidan utan baddräkt. Men då kommer bara andra kvinnor med in, karlarna får gå i simhallsbastun för sig. En sorts kulturkod som de flesta finländare känner till. I bastun får man sitta utan att prata, men i kvinnornas bastu förekommer det också att vi delar med oss av sorger och glädjeämnen. Ibland mer öppet än till exempel om vi sitter bredvid en grannkvinna i metron på väg till jobbet. Livets väv, färgerna som kastas in i varpen. Den är också på något sätt så urgammal, den konsten, det hantverket. Det är också en rätt så kvinnlig sysselsättning. Det har genom tiderna varit mest vanligt att det är kvinnorna som väver, även om män inte direkt är förbjudna att vistas i en vävstuga. Vill de testa, visst får de, men vanligen föredrar de att köra traktor. Eller hålla på något annat ännu mer manligt yrkesutövande. Sådant funderade vi på mycket när jag var "dagistant" för en grupp invandrarbarn som kom från länder med ännu mer bestämda regler för hur kvinnor och män får ha kontakt i vardagen. Jag tänker på muslimska länder, olika former av Islam och hur den religionen utövas i vardagen i olika länder. Hur det blir när familjer och personer från de länderna kommer till Finland och vill försöka bli finländare. Först är det språken förstås, men sedan kommer tankarna på kultur, religion och seder och bruk. Hur ska vi passa in? Hur hittar vi nya former för kultur i vardagen? En turkos väv kan faktiskt leda till så mycket tankar om sådant.

Lördag med vårens vävar i tankarna

Här är en bild från en MI kurs i vävning. MI är en förkortning för Medborgarinstitutet som i vår kommun ordnar kvällskurser och studiecirklar i många olika ämnen, Man kan studera hantverk, språk, idrott och musik till exempel. Kurskvällarna ordnas i många olika lokaler och undervisningsutrymmen runt om i kommunen. Jag skriver mer om det och allmänt på temat heminredning och byggnadsvård längre fram. Hus och stugor, exteriörer och interiörer samt trädgårds- och växthusodlingar är sådant som denna blogg säkert kommer att handla mer om. Jag kan bara inte komma ifrån ämnet, jag tycker det har så många intressanta infallsvinklar. Som förut länkar jag till andra källor eller TV program, webbsidor om samma saker, men då begränsar jag mig inte enbart till svenska utan det kan bli språkövningar också på till exempel, finska, engelska, franska eller spanska. Om det är en riktigt bra video eller internetsida på grekiska kan det hända någon sådan kommer med också. Det är några semesterminnen därifrån som jag ibland med nöje återvänder till och hittar jag inspiration om till exempel vävar eller folkdräkter eller keramik så kommer även de med. Man kan hitta ny inspiration nästan lite var som helst, så kanske jag inte borde begränsa mig alls? Jag har rest till fler öar och länder också och hoppas kunna fortsätta med det. Korta resor eller långa promenader. Varje dag bara något litet roligt foto. Kanske att det skulle kunna vara tillräckligt under "syfte/målsättning" med denna blogg? När vi skulle skriva akademisk avhandling pro gradu i tiderna fick vi alltid uppmaningen att försöka börja med den rubriken. För att komma igång. En bra metod det, varje morgon: Att komma igång så att man kan fortsätta ungefär där man slutade kvällen före när man gick till kojs och somnade?

Fredag, såg solen några minuter.

Slalomsnön ligger ännu kvar i backen och med lite tur går det kanske att åka även i morgon. Idag funderar jag på kläder och småfolk. Har letat i lapplådan efter bra tygbitar. Samedräkt med vaddering av något slag, man vet aldrig riktigt med temperaturerna så här års, men om bara några dagar, eller veckor ska det i ett fjärrvärme- eller bergvärme uppvärmt radhusvardagsrum säkert gå att börja rada ut de första krukorna på fönsterbrädan. Bara att komma på något sätt att fästa brädan emot väggen först då, alternativt ställa ett ihopfällbart bord längre fram i ljuset. Växter tar tillvara vanligt dagsljus också, även om det inte är direkt sol rakt på. Endel bladväxter trivs bäst i skuggigare hörn. Undrar om trädgårdsentusiasternas nya webbsidor börjar bli klara snart? Det behövs inte heller väldigt stora transportfordon för plantor och plastkrukor heller, ifall man börjar lite sakta med att bära hem paprikorna från butiken och äta den röda eller orangefärgade delen och spara fröhuset. Tomaterna är som vanligt hemma på gården. Mor B. har dem på sitt bord. Mi madre med de gröna fingrarna kan sådant. I Japan skulle Mor-san ha varit en artig tilltalsform. Här kanske det uppfattas aningens nonchalant att kalla sin mamma för morschan, mossan, morsan eller något sådant. Mamm är väl det mest vanliga i Österbottensammanhang. Jontas-mamm, typ. Om hon är värdinnan på Jont hemman alltså. Tillbaka till gammelmormor Maria alltså. Mest är det i finska filmer som frun på en gård kallas "emäntä" och det översätts då vanligen till "värdinnan". Var stugan inte riktigt en herrgård så fick kvinnan som bodde där vanligen gå bara under sitt förnamn. Majas stugon kanske det där var. Marior blev ofta kallade Maja, eller Maj. Nuförtiden med många fler språk och former av flerspråkighet här i trakten växer uppfinningsrikedomen när det gäller stavning och skrivsätt av namn. Mir-Jah. Mee-Law-Eh, till exempel. De kanske kommer längre österifrån än Karelen?

Torsdag i snö

Filmmysteriet är för mig nu löst och jag såg igår att det handlade om filmen "Vihreää kultaa" (Grönt Guld) med Hanna Taini i rollen som "bergsrådinnan". Pertti Kuusela var filmens ljudtekniker och Felix Forsman var mannen bakom filmkameran. Gamla svartvita filmer från Suomi Filmi sänds i Yle TV 1 på onsdagseftermiddagarna. Så att är det någon som vill leta fram den igen någongång och Googla fram mer fakta om regissör m.m så låter det sig göras. Idag har vi fortfarande drivorna kvar, men ingen sol, Vita moln och det utlovas mera REGN framöver. Så någon dag här är det snömodd (räntä) vi pratar om. Om vi likt Fröken Smilla försöker utreda hur många ord i svenskan som börjar, innehåller eller slutar med ordet SNÖ. Inuiterna lär ha ännu fler ord för detta.

om hus, stugor och gårdar

Backstugor är i vår kommun rätt vanliga och används ofta som sommarstugor, ibland renoveras de lekfullt bohemiskt eller strikt gammeldags efter museiverkets anvisningar. Ibland nykonstrueras de med samma utseende som den jag fotograferat här till vänster. De kan stå på samma backe eller tomt som flera andra hus och byggnader med fasader i vitt mexitegel, rödtegel eller sådana gula tegelstenar som var populära på 1970 talet. Den här bloggen kommer också att bli mer som det faller sig, än fjolårsbloggen: Jag kanske inte skriver här varje dag, inte lika långt varje dag, inte för någon annan än mig själv, men förstås räknar jag med att finns den på internet så kan någon råka få syn på den, även om jag inte får kommentarer på texten alls. Jag skriver därför, inte väldigt väldigt personligt om någon annan, utan det är min blogg, det här. Om mig som kvinna. Inte om mina fadder- eller gudbarn varje dag, men jag kanske nämner dem någon gång. Jag skriver inte om deras liv sådant jag tror skulle skada dem. Jag vill skydda dem och därför får de ha sina egna loggar och bloggar att skriva i, vad de vill. Jag skriver inte heller för att argumentera eller kritisera eller ens diskutera med någon via denna blogg. Den har titeln "Tía Marias tankar" och med det antyder jag att fast den är på svenska, den här texten, så kan jag använda och studerar fler språk än svenska. I fjolårsbloggen länkade jag till andra hemsidor och bloggar och tips om filmer och läromedel också på andra språk än svenska och så får det fortsätta även i årets blogg.

Ett allmänt tema är vad det finns i hus och stugor som gör det till ett hem. Enligt mig alltså. Sådana bloggar finns det redan nu rätt många av, men det roliga i starten är att då kan man ta med sitt klädskapande, sina fotografier, sitt möbelsnickrande och designande och på det hela taget allt det som man som kreativ kvinnsperon kan komma att fundera på. Vissa dagar mår jag bättre, andra dagar mår jag sämre, men här skriver jag inte så mycket om mina relationer eller min hälsa utan om mig själv, i en slags yrkesroll som fotograf / redaktör med erfarenheter av nästan femtio år på denna jord: Vad jag studerat och arbetat och vilka projekt jag avslutat eller funderar att börja med, kommer säkert att olika dagar synas i texten. Jag väljer att ge mig själv friheter alltså.

En målsättning är i varje fall att försöka redigera texten till normsvenska med skiljetecken och andra grafiska textelement på rätt ställe. Jag korrekturläser mina texter mer här än på min Facebooksida alltså, där jag är rätt skolsvensk till vardags, men någon gång på skoj också kan få för mig att skriva österbottnisk dialekt. Facebooksidan har länken: https://www.facebook.com/maria.holmstrom

i väntan på våren

Bilden till vänster är en samling föremål som för mig representerar sådant som hänt och sådant som jag skulle vilja arbeta vidare med. Man väntar hela tiden på något: Att en älskad vän ska återvända, att vi ska få mötas igen, att det efter en gråmulen dag ska bli vackert väder igen, att hälsan ska hålla i vardagen. Just nu skulle jag vilja vila jullov några dagar, timmar till. Vi har snödrivor i massor just nu. Jag känner mig lite spänd, men har mindre huvudvärk än i morse. Den lilla vita skyddsängeln fick jag på födelsedagen, men samtidigt såg jag många fler ungdomar och vänner och 2 små flickor bara några månader gamla. Ett verkligt fint minne. Min mormor brukade också ha sådana små porslinsfigurer bredvid sin spegel. Tankarna idag, kretsar lite kring det: Att vara nästan i en sådan ålder att jag kunde vara någons mormor. Jag kanske kan välja att bli det: Leka "mormor come back". Hon var vacker som ung, min mormor. Solrutan rakt på henne avslöjar ju det, fast så såg jag aldrig henne. Det är konstigt på sätt och vis. Vacker som en filmstjärna var hon ju. Jag såg faktiskt under julen i år en finskspråkig svartvit film som jag missade både titel, medverkande och årtal på. Men den handlade om en kvinna, som i den svenska textslingan, kallades "bergsrådinnan", alltså "vuorineuvoksetar" i den finska dialogen. Hennes historia handlade om att hon hade rest mycket i Europa, men till slut kom att arbeta i en liten backstuga. Det skulle vara roligt att hitta någon tidning med filmtiteln igen. På riktigt hette min mormor Else och var vad jag vet, inte alls filmstjärna. Men så träffade jag henne, första gången år 1966 också. Min mamma Berit Carita är född 1943 och sådana årtal har i Finland rätt stor betydelse, för alla som läst ens lite historia om vårt land. Mormor berättade en gång att hon fick min mamma när hon redan fyllt trettio, så om jag förstod och minns rätt skulle mormor då varit född redan på 1920 talet. Inte riktigt för hundra år sedan, men för min systerdotter Matilda som är nitton år och kallar henne "gammelmormor" ter det sig säkert som en lång tid. Hon som jag kallar gammelmormor hette också Maria i förnamn, men jag tror det var Jåfs i efternamn. Tills hon gifte sig med Ville Sigfrids alltså. När jag träffade de två små baby töserna på ett kalas den 21 dec 2014, fick jag inte genast reda på vad de skulle heta. Jag har inte sett deras namn i skrift men jag tyckte det lät som att den ena skulle bli en "Mirja" och den andra en "Milove". Men hur man på olika språk skulle välja att skriva det, det får jag väl kanske reda på framöver, om jag träffar flickorna igen. De ska i varje fall inte bo så långt borta. Jag antar att det är flickor eftersom de hade rosa kläder. Men är föräldrarna skojfriska så kan den ena eller båda också ha varit pojkar. Livet är fullt av mysterier.

Januari 2015

Nu gäller det då att komma ihåg 2015 istället för 2014. Idag har vi kallt och soligt. Fjolårsbloggen handlade om textiler och textiltryck rätt så mycket. Här fortsätter jag i samma stil, men med en mer allmän inriktning Heminredning och Lokalvård. Konstnärlig hemmavid kan man kanske också kalla det, jag tycker det är lite mer än bara att städa, jag designar och skapar också. När man fyller snart femtio så får man väl också som kvinna vara så pass stor på sig att påstå att man är skapande konstnär, inte bara en städtant. Jag städar fortfarande mest på gården åt mamma och så i några lägenheter och sommarsturgor och en bastu. Jag drömmer fortfarande om ett fungerande Bed & Breakfast ställe. Inspirerad av mitt utbytesår i England så har det varit min önskedröm, att kunna livnära sig på något sådant.