Öppna persienner och dra ifrån gardiner

Trots att vi just nu inte har så soligt väder, utan bara ca 7 timmar dagsljus, med moln eller dis, kan man få bättre humör bara genom att försöka släppa in så mycket som möjligt av dagsljuset i sin bostad. Har man grönväxter inomhus så kan man till och med testa att börja så paprikor och tomater redan nu.

Växterna renar luften och avger syre och fastän det kanske inte lyckas 100% med tomaterna nu, så kan man också försöka med andra grönväxter. Grönt och vitt inomhus tycker jag är mycket vackert när jag läser heminredningstidningar, gärna i kombination med trä eller jordfärger och lite rosa, rött eller blått på mindre föremål som blomkrukor, kuddar eller tavelramar.

En del på Instagram kallar stilen "Bohemian" (Boho) eller något ditåt. Många nordiska inredningstidningar är så här års fyllda med vita heminredningar, men en rolig trend tycker jag mig märka kommer från heminredare i Australien, småhus, husbilar och husvagnar. #gypsy" färger lite så där som små flickor gillar när de vill mamma ska köpa hem en "my little pony" av plast.

Om jag var mamma skulle jag satsa på en ridlektion åt flickan istället.

Så att allt behöver inte ske efter att det blivit mörkt med ficklampor eller elräkningar som man inte kan betala. Julmyset kan ordnas med grankottar och tallris också. Motionsrundan är mitt på dagen istället för i full reflextygmundering efter klockan 17.00.

Hundägare kan kanske hitta nya vänner mitt på dagen?
 En STOR utmaning för många är också att sluta röka inomhus. SVÅRT, SVÅRT, antar jag. Men nu är jag en sådan som aldrig ens börjat röka. Brydde mig inte om att jag blev kallad pluggis och ansågs lite tråkig.

Vill hellre ha det varmt omkring mig, tjocka duntäcken och sådant. Med vita lakan kan man låtsas man sover i snödrivan. Utan nattkylan om man skulle testa övernatta i tält eller sovsäck. Jag sparar de äventyren till Juli och gissa vad mer: Jag är ingen vinterbadare, men gillar bastuvärme.

En ny vit måndag #whitemonday på Instagram, bara en vecka till nu så vänder vi mot ljusare tider. Senaste vecka var lite jobbig, vi hade just inga solglimtar alls. Inte ens på Luciadagen. Men om fyra veckor i mitten på januari, då börjar vi väl märka att vi är på väg mot våren. Så som den nu är, här i landet. Lite snö i nacken kan vi få, men dagarna blir längre.

Berits Bär & Trädgård

White monday

#whitemonday om ni använder Instagram. Står för hållbar utveckling. Här just nu betyder det också snöväder med temperatur omkring noll grader. Svårt väglag, men det kan sluta snöa innan julafton ännu.

Att se fram emot denna vecka är i varje fall Luciafirandet på fredag.

Sedan är det bara en vecka kvar till 22 December och då borde vintern vara över. Åtminstone den tid då nätterna blir längre.

Här planerar vi som bäst säkra tomtefärder. Jag röstar på tågresor och kollektivtrafik. Om det skulle bli för mycket snömodd på vägen där runt 23 December. Min dröm om en grön jul har tillfälligt gått i kras här. Utomhus. Men inomhus har jag rödlök, vanlig lök och vattnar en ekplanta, potatisar (!), paprikor och äppelträdsplantor med två hjärtblad. Avocado, lime- och mandarinplantor växer sakta den här årstiden då sol ljuset inte faller direkt in genom fönstren. Men de överlever.

Idag om jag hinner också julpost. PER POST.

Vi går mot ljusare tider

Men det är ännu två veckor kvar till 22 December. Jag brukar försöka hålla humöret uppe genom att inte tänka på mörker, prata om mörker. Inte kyla och mörker i varje fall utan ett varmt mörker, där man kan slappna av och sova. Min lägenhet värms med bergvärme. Efter många år i en stuga med vedeldning, blir känslan som i "Södern": Mörkt & varmt. Ändå kan det vara svårt att sova så långa nätter. Tankarna om framtiden kan tränga sig på nånstans där klockan 4 på natten. Så många saker som man ska lösa, klara av, hinna göra. Ekonomiska saker. När man istället för att sova inte kan hålla sig till att räkna får, utan man börjar räkna euro flera månader framöver, plus och minus.

Jag brukar försöka tänka på något litet sommarstugeprojekt. Ofta bara ett som jag drömmer om. Alla saker man kan komma på i nattens timmar går inte att förverkliga. Knappast kommer jag att kunna köpa en muskelbåt och bo i Monaco. Men ändå kan det roa mig att fundera på ett litet garagebygge med en ateljé. Bara hur den skulle vara planerad: I vilket väderstreck, var skulle jag bygga den? Jag älskar att se på Instagram de där som postar bilder om "cottages", "cabins" eller "tinyhouses". Ibland också småhus, friggebodar på hjul. Husbilar, jo, många väljer den livsstilen. Men de ska ha bränsle och det blir säkert inte alls billigt att bo året om i en husbil. Jag gillar mer tanken på en liten stuga på hjul. Den är parkerad någonstans största delen av året, men kan flyttas kan en eller två gånger per år till en ny plats.

Senaste natt var en av de svåraste i år, med många vardagsproblem att lösa. Men med metoden ta bara en sak om dagen. Låt bli att skriva långa "Att göra" listor. Planera i stort vad som ska kanske kunna göras fem månader framöver. Varje dag när jag lyckats genomföra en sak som jag varit rädd för. Att vara så trött att jag bara gör misstag, snubblar, skriver fel. Det är jobbigt. Verkligen. Men därför försöker jag öva mig i att slappna av en stund efter att jag genomfört en sak på dagen som oroade mig föregående natt. Sitta en stund och försöka glädjas åt att jag lyckades istället. Tänka att i morgon kan jag igen prestera en till sak. En månad har faktiskt 30 eller 31 dagar. Man kan få in många sådana små "nu gratulerar jag mig själv" stunder.

Varje månad är jag som alla andra kvinnor på jorden minst koncentrerad och prestationsförmögen under menstruationen. Den syns inte utåt och det kan vara mycket svårt att förklara känslan för män och inte minst för datamaskiner som programmerats till att jag borde kunna utföra vissa åtaganden på vissa datum.

Se det positiva? Jo att även den veckan när vi i yngre år konstaterar att vi inte väntar barn när blödningen kommer. Även den veckan går förbi, för många uteblir blödningen ändå någongång i livet och det blir dags att skaffa graviditetstest från Apoteket. När jag nu fyller 53, tänker jag inte så mycket på graviditetstester längre. Men visst kan jag tycka det är super roligt om någon kusin eller ung kvinna som jag känner visar upp sin baby eller sin stora mage. Jag vill hjälpa till. Bli reservmormor. Kanske jag kan inte med pengar alltid stöda, men med små gåvor eller presenter. Jag behöver inte vara utan kontakter med barn fastän jag själv inte blev mamma, utan "bara" en moster.

Garlic! Garlic! Garlic!

Mycket ska man höra innan öronen trillar, brukade min morfar säga. Ibland kan man av känsliga nordbor få höra kommentarer om man till exempel kvällen före ätit soppa med vitlök. Hela medelhavsköket med oliver, vitlök, fetaost och turkisk yoghurt har kanske inte nått alla matgäster ännu. Någon kanske reagerar på fisk snabbt, andra vill helst vara ifred med sina köttbullar, sin kaffe och kanelbullediet.

Hur vi än har det med vad vi föredrar på tallriken är det skäl att akta sig lite för socker. Frukter och bär innehåller redan i sig mycket söta smaker, det är inte nödvändigt att tillsätta en kilo socker till en liter äppelsaft för att göra gelé. Om man vill undvika diabetes är det kanske klokt att ta bara pyttelite gelé på tallriken även om den skulle vara hur vacker som helst.

Idag blir det köra bil sakta också, som en övning, vi har ett tunt istäcke över asfalt ännu nu på förmiddagen, men vädret här på västkusten är ombytligt som aprilväder, också i november.

Viktigt på väg mot jul tycker jag är att vi försöker hjälpas åt, om möjligt inte skuffas, bråka, gräla, kanske kan man tiga om några sanningar i damsällskap. Men ni vet hur det är: Av barn får man ofta höra rakt på sak vad de tänker.

En sak jag lärt genom åren är att man inte alltid ska döma folk efter hur de är klädda. Det finns ett yrke som heter skådespelare. De bara älskar det där med att klä ut sig. Ibland gör de det också fast de inte är på stadsteaterns scen. Bara för att kolla in lite, antar jag, hur folk reagerar...Inom hälsovården gillar jag om inte alla i personalen är sjukhusclowner, men människor som kan ha bättre och sämre dagar är vi, även läkare kanske behöver vara hemma någon dag och vila...Influensa är inte skoj och jag har denna vecka också noterat lite mer än förut att bloggare, som anses ha inflytande på folk, har börjat kalla sig Influencer.

Varje dag: Nyord på alla de europeiska språken.

I tvåspråkiga Finland kan det kännas märkligt med svenskar (forskare)som satsar väldigt mycket tid på att kolla just svenskans omvandling. Här i Finland gäller det ofta bara att försöka bli förstådd!

Regn hos oss

Vi har hunnit in i Oktober och idag regnar det. Men lite smått vågar jag ändå tänka på sommarmånaderna och fler små renoveringsjobb. Jag har material (tapeter) för en sommarstuga men hann inte få upp dem i somras, så trots att höstregnen är här, försöker jag tänka lite framåt.

Men häremellan kommer jul och påsk så ett och annat stoppar jag i väskor och lådor för det också.

Gummistövlar och regnrock idag. Men funderar nu att kvällen blir mest inomhus. Cosy up alltså, med mat och handarbeten och myslampor.

Juli 2019

Roliga saker har hänt sedan senaste inlägg, några saker att lösa kvarstår.

 (Hur betala bilverkstäder för jobb?)

Men sommarupplevelserna i Juni har på det hela taget varit "bara uppåt och hemåt": Midsommarstång, träff med kusiner och ett fantastiskt bröllop, upptäckten av "vår baby(n)" endast 2 månader gammal, som låg och sov i en vagn där mitt i solskenet. Tre flickor sade att babyn är deras så hur bra kan en lilling ha det? Tre mammor och en moster på en gång som vill sätta igång med att virka babytossor och samla barnkläder och slantar för dopgåvan.

Sommarprojekt

Detta veckoslut är midsommar och några har flyttat in tillfälligt och någon har såvitt jag förstår fortfarande trubbel med sin bil. Idag jobbar jag med dammsugare och stekpannor mot myror och för mat. I den ordningen. Just nu är jag ganska tillfreds med livet, men det där med myrorna som vill bo inomhus är rena gym workouten, för den dammsugare jag kom på att använda väger några kilo, men det är bättre än såpa trasa eller smäcka till dem med ett raklamblad.

Jag gör det här inomhus myrbestyret för att jag hoppas att vännen ska kunna vara i sin lägenhet åtminstone några dagar denna sommar.

Utomhus har jag inget emot myror, men vid en sommarstuga är de så många i gräsmattan att det inte går att sola bara med en filt på gräset. Fötterna upp i gammal trädgårdsgunga, eller så städa stugan invändigt. Arbetslös lär jag inte bli...Men jag tänker nu försöka ta nånslags picknick paus med mig nästa veckoslut i allafall. Hjälpa till att få upp en midsommarstång och kanske fara och höra om de sjunger fint i någon av kyrkorna, på midsommardagen, Söndag alltså. Det bästa med den här årstiden är ändå de många ljusa timmarna. Man sover lite när man blir trött, och jobbar på igen ett slag sedan. Mycket besvärligare tycker jag faktiskt vinterhalvåret med is snö och mörkerkörning i bilar är. Så myrorna är egentligen småpotatis, små problem. Mina "midsommarpotatisar" kanske jag låter vara till efter 1.juli, men de är på gång, även om trädgårdslandet nu är mer än frodigt. Med Frodo i tiden, eller vad ska jag nu kunna tillägga. Att det snart är frukost. Myror eller ej i rummet.

Riktigt ambitiösa föresatser har med en bilmotor att göra, i min bil. Inte i hans. Att putsa den renare...
Sedan basturöj och plättar och pannkakor och den slags.

Vad jag nu just efter att jag vaknat kommer på att borde utföras...

Rolig måndag

Roligheterna fortsätter

Hittade silverkulor, muttrar och en guldpärla med hål i så man kan trä upp nummer 2 på säkerhetsnålen.

Vet inte riktigt hur det kommer att hjälpa mig med räkningar denna vecka, men undrar om vi faktiskt på något sätt befinner oss på guldkusten.

Vi närmar oss midsommarfirandet och solen skiner nästan jämt här nu. Några åskskurar, regn och sedan frisk bris. Bra för den som satsat på vind energi då.

Fram emot hösten har vi kanske ett nytt skolhus att beundra också.

Totally annoying things

Eller sådant jag gärna skulle vara utan i junisommaren:

1) Folk som fåfängt jagar maskrosor med en gräsklippare, en sådan där som man åker omkring med iförd ett par hörlurar. Ger ungdomar arbete? Pyttsan. Finns mycket vettigare saker de kunde hålla på med istället: Vi är en idrottskommun säger de. Så varför inte låta ungdomarna vara till exempel idrottsledare för andra yngre ungdomar i stället då? Jogga på de fina spånbanorna vi har här omkring.
Vet inte varför det ska klippas gräs, men det verkar alltid sammfalla med när jag vill vila öronen och sova några minuter.

2) Jordmyror som svärmar. Underliga insekter som kommer i massor om man inte hällt klorin i alla kastruller, typ...

3) Folk som blockerar dörrar med skräp och bråte. För att de inte orkar gå in i huset och sättas grejerna på sin plats. På någon hylla eller i en garderob eller så.

4) Folk som i smyg vill kika in till mig eller på mig för att min lägenhet är på första våningen. Typ de där som åker omkring på sina gräsklippare och tror att det inte syns att de kikar in.

5) Folk som felparkerar med vett och vilja för att de vill bråka med någon, men inte vågar ringa på dörrklockan och be att man flyttar sin bil som de anser att man ställt fel.

6) Folk som hela tiden använder imperativ: Du ska vara här! Du ska gå dit!

7) Folk som går med pekfingret och räknar deltagare i en matkö. Lite som i ett koncentrationsläger, någon halvtokig individ som räknar vilka som kan arbeta och vilka som kan föras till gaskamrarna direkt.

8) Folk som står och gapar och ser ut som stora frågetecken om man säger "The holocaust", eller "Förintelsen."

9) Folk som mobbar och trakasserar så att det syns långa vägar, men ändå när de blir tillsagda att sluta, säger "jag skojade bara"och ler lite snett.

10) Folk som tipsar om att man ska ge pengar till sådana som redan har fyra Mercedes i garaget. Eller annars bara är störtrika.

God, men det är till pepparbiff.

Igår åt jag Oatly vanilj med nötter. Gott. Nästa vecka träffar jag nya personer. Jag hoppas vi kommer att trivas tillsammans. Utan stress och att denna lilla släkt träff förstärker vår känsla av samhörighet. Jag ska försöka i morgon tvätta bilen bland annat. Jag har lite svårt att planera många dagar framöver. Tror det beror mest på vädret här i landet. Det växlar om så ofta och är det utomhusaktiviteter så gäller det att kunna det där med kläder för alla väder. Men är lägenheten inte allt för stor så blir det lätt kläder överallt och så hittar man inte de rätta. Lite som att försöka träffa den rätte...

I kväll tänker jag nu låta denna pepparsås möta några potatisar och broilerköttbullar och en sallad med gurka och tomat.

Det är inte soligt nu, så det blir antagligen ingen tjusig matbild innnan jag slevar i mig käket.

Hoppas syrran är mer på alerten i köket i morgon...

Minnesbilder

Jag är där igen, med de sydamerikanska minnesbilderna, ungarna, kläderna, strapatserna innan vi träffades. Jag städar åt min gamla vän, eller unge vän. Han vill hellre se det så. Han blir yngre för varje dag som går.

Ibland är han superstressad och jag förstår honom inte. Eller så fattar jag det, men vill inte han ska skrika ilsket åt mig.

Var det samma sak med min förste resekompis? Jo, det var det. Vi grälade och vissa dagar var det bara omöjligt att ens kunna prata. Vi kände oss utmattade. Men så kommer en ny dag och så vill vi igen försöka få upp fnurran på tråden.

Svårast är det i slutet av månaden, när bådas pengar på banken är för lite. Man skulle ju vilja vara så rik att man kunde ge älsklingen 1000 euro. Men de pengarna ligger på någon annans konto och i ögonblickets hetta hinner vi inte fram snabbt med nog med svaret. Han avbryter och lyssnar inte.

 Här vid Titicaca sjön skulle vi båda vilja ge så mycket mer än några kakor och småslantar till ungarna. Men de är så många. Vad ska vi ta oss till?

Vad kan vi göra idag, annat än att berätta att i Bolivia, fortfarande många barn som de här. De här barnen växte upp, fick egna familjer. I landet förändrades något till det bättre kanske. Men småflickorna med flätorna och pojkarna där som vill sälja vassbåtar. Det är inte rätt att hjälpa barn endast enligt utseende. En blond liten pojke i Finland är väldigt söt, tycker varje släkting. De får tänka så, men att tro att barn som inte ser så ut, skulle ha mindre rätt till hjälp, stöd och omsorg, utbildning. Det tycker jag faktiskt är orättvisa. Röda Korset, Unicef, Plan. Det är så lätt att bli fadder idag.

KUL med Körfestival

Musikupplevelser i Vasa regionen sommaren 2019

Så klart det är kul!

Skapa själv mer musik.

Jag gör det med

 MBH eller H2 Orkestern

Med mig, alltså. 

Men vill ni lyssna på körsång följ Vasa Kör Festival

Det kan gå bra.

Nu börjar det kännas som att bättre sent än aldrig. Jag menar jag vet hur man skriver svenska fortfarande. Men ibland är jag bara väldigt trött. Det hjälper att vara trött i ett så vackert sovrum som jag har. Det är sol från femtiden på morgonen just nu. I den här lägenheten är det också eftermiddags sol i det rum där jag nu sitter och skriver. Det är tyst och trevligt och jag vet en äng, ett ställe inte långt härifrån där småblommorna inte retar någon gräsklipparägare. Det är med blåbärsris och några tallar, stora och små. Timotej. Jag har adderat tulpaner, men ännu är det inte Keukenhof i Holland. 

Men en liten början, en rad röda och där intill tänker jag mig jordgubbar, några fler än förra årets skörd, som var tre stycken.

Det ska bli bättre

Men oj vad livet är spännande ibland. Just nu ser jag fram emot Vasa körfestival som börjar på torsdag. Det är fortfarande det vanliga med datateknik och ekonomi precis som varje månad. Men idag gick solen upp redan 5-tiden och det är en vacker tisdag förmiddag.

@kimo.nu är på Instagram min signatur. Där dyker väl bilderna från körfestivalen upp så småningom. Det är fyra dagar med körer. Jag är inte med i någon av de körerna som deltar, men i morgon kväll övar vi med kyrkokören. Evenemanget i Vasa omfattar även andra sorters körer. Det som är bra med körsång är att det är ett bra sätt att lära sig språk, utan att hålla på och traggla med en grammatikbok. Ett till sätt som jag tycker är bra är att gå en kvällskurs i Arbis, Vuxenistitut eller Medborgarinstitut.

Det är det där med att försöka komma sig vidare, lära sig nytt, även om man till exempel skulle fått barn för något år sedan och livet ska anpassas efter att man blivit mamma eller pappa till någon "lilling"

Tack till en god vän

Mycket har hänt. Vi har grälat i trötthet och förtvivlan. Men vi försöker ta nya tag. Riksdagsvalet är framför oss. Med tiden blir vi klokare, snällare. Idag försöker vi gå vidare tillsammans.

I morgon mars @myssyfarmi för instagram användare

Här är en jobbig sista februaridag som började med snöiga vindkast occh mulet. Men vi försöker. Jag känner mig irriterad på snödrivorna och det har varit lite svårt få några minuter över och hålla koll på sig själv occh alla små delmoment och redskap. Allt från internetuppkopplingar och dammsugare som lånats av grannar, (tung dammsugare som jag egentligen skulle vilja byta ut till yngre årsmodell)

Ungdomarna tänker STYLING med stora bokstäver. Sidenvästar, halsband, hästsvansar, parfymer...

Jag tänker fortfarande sockor, mösssor, halsdukar, garn i ylle. Tulpanerna kommer inte i morgon även om jag ser en smal jordkant i rabatten här nu.

# itsnotcoolitswarm eller @myssyfarmi om ni använder Instagram. De har bästa modellerna utan hatt just nu tycker jag.