Men det är ännu två veckor kvar till 22 December. Jag brukar försöka hålla humöret uppe genom att inte tänka på mörker, prata om mörker. Inte kyla och mörker i varje fall utan ett varmt mörker, där man kan slappna av och sova. Min lägenhet värms med bergvärme. Efter många år i en stuga med vedeldning, blir känslan som i "Södern": Mörkt & varmt. Ändå kan det vara svårt att sova så långa nätter. Tankarna om framtiden kan tränga sig på nånstans där klockan 4 på natten. Så många saker som man ska lösa, klara av, hinna göra. Ekonomiska saker. När man istället för att sova inte kan hålla sig till att räkna får, utan man börjar räkna euro flera månader framöver, plus och minus.
Jag brukar försöka tänka på något litet sommarstugeprojekt. Ofta bara ett som jag drömmer om. Alla saker man kan komma på i nattens timmar går inte att förverkliga. Knappast kommer jag att kunna köpa en muskelbåt och bo i Monaco. Men ändå kan det roa mig att fundera på ett litet garagebygge med en ateljé. Bara hur den skulle vara planerad: I vilket väderstreck, var skulle jag bygga den? Jag älskar att se på Instagram de där som postar bilder om "cottages", "cabins" eller "tinyhouses". Ibland också småhus, friggebodar på hjul. Husbilar, jo, många väljer den livsstilen. Men de ska ha bränsle och det blir säkert inte alls billigt att bo året om i en husbil. Jag gillar mer tanken på en liten stuga på hjul. Den är parkerad någonstans största delen av året, men kan flyttas kan en eller två gånger per år till en ny plats.
Senaste natt var en av de svåraste i år, med många vardagsproblem att lösa. Men med metoden ta bara en sak om dagen. Låt bli att skriva långa "Att göra" listor. Planera i stort vad som ska kanske kunna göras fem månader framöver. Varje dag när jag lyckats genomföra en sak som jag varit rädd för. Att vara så trött att jag bara gör misstag, snubblar, skriver fel. Det är jobbigt. Verkligen. Men därför försöker jag öva mig i att slappna av en stund efter att jag genomfört en sak på dagen som oroade mig föregående natt. Sitta en stund och försöka glädjas åt att jag lyckades istället. Tänka att i morgon kan jag igen prestera en till sak. En månad har faktiskt 30 eller 31 dagar. Man kan få in många sådana små "nu gratulerar jag mig själv" stunder.
Varje månad är jag som alla andra kvinnor på jorden minst koncentrerad och prestationsförmögen under menstruationen. Den syns inte utåt och det kan vara mycket svårt att förklara känslan för män och inte minst för datamaskiner som programmerats till att jag borde kunna utföra vissa åtaganden på vissa datum.
Se det positiva? Jo att även den veckan när vi i yngre år konstaterar att vi inte väntar barn när blödningen kommer. Även den veckan går förbi, för många uteblir blödningen ändå någongång i livet och det blir dags att skaffa graviditetstest från Apoteket. När jag nu fyller 53, tänker jag inte så mycket på graviditetstester längre. Men visst kan jag tycka det är super roligt om någon kusin eller ung kvinna som jag känner visar upp sin baby eller sin stora mage. Jag vill hjälpa till. Bli reservmormor. Kanske jag kan inte med pengar alltid stöda, men med små gåvor eller presenter. Jag behöver inte vara utan kontakter med barn fastän jag själv inte blev mamma, utan "bara" en moster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar