Nu börjar det kännas som att bättre sent än aldrig. Jag menar jag vet hur man skriver svenska fortfarande. Men ibland är jag bara väldigt trött. Det hjälper att vara trött i ett så vackert sovrum som jag har. Det är sol från femtiden på morgonen just nu. I den här lägenheten är det också eftermiddags sol i det rum där jag nu sitter och skriver. Det är tyst och trevligt och jag vet en äng, ett ställe inte långt härifrån där småblommorna inte retar någon gräsklipparägare. Det är med blåbärsris och några tallar, stora och små. Timotej. Jag har adderat tulpaner, men ännu är det inte Keukenhof i Holland.
Men en liten början, en rad röda och där intill tänker jag mig jordgubbar, några fler än förra årets skörd, som var tre stycken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar