måndag 30 juli 2018

Röda Korsets Butik i Vasa

Ett sätt att ta sig till butiken som på finska kallas  SPR-Kirppis är att åka med bussen. Det kostar 14 Euro tur och retur, men det kan vara värt det för de har många bra kläder för alla årstider vi har här i landet och dessutom möbler, leksaker, böcker och tyger för de som vill till exempel läsa böcker på svenska eller finska. De flesta kläder kostar inte "skjortan" utan man kan fynda för 2-5 euro alla sorters kläder och sedan gå till matbutiken strax intill och köpa god mat till veckoslutet för resten av pengarna man har kvar i plånboken. I samma hus är det också ett gym och en butik som säljer allt som har med hem och trädgård att göra.

Ett bra ställe att börja på för den som vill upptäcka Vasa.

En annan sak jag inte kan få sömn för nu utan måste skriva av mig är: Föräldrar om ni är barnvakt på stranden och ser att barnen bråkar med sådana som är yngre eller nykomlingar i landet: Sitt inte bara där, utan försök prata med barnen om vad de leker. Jag såg till exempel några barn som "lekte tillsammans" att de hela tiden låtsades de skulle kasta stenar på den minste gossen i gänget. Han hade mörkare hår än de två större pojkarna och bättre solbränna om man så säger. Men han var liksom aldrig med i gängete utan fick verkligen kämpa på där med de två större pojkana som hela tiden fäktade emot honom med pinnar och käppar i en mystisk två mot en-lek. När jag frågade de två större pojkarna att varför de gör så, fick jag bara svaret: Vi bråkar inte, men han är inte vår lillebror, bara en som går i vår skola. Minstingens mamma satt längre bort på stranden och hade inte alls ögonen på hur eller vad de tre pojkarna lekte. Minstingen lärde sig säkert en del nya svenska och finska ord den dagen, men det verkade vara en rätt kämpig dag för honom.

fredag 27 juli 2018

Försöker plantera om ett citronträd

Men då blommar plötsligt den danska rosen som jag trodde inte klarat vintern. Sedan hittade jag en "kingsize" potatis, tre gånger så stor som de övriga. Bingo!

Gården verkar övergiven, bara hyresgästerna är där. Det är totalvarmt och jag skulle vilja "åka och bada" på något sätt. Men borde, säger den stränga finlandssvenska ekonomen spara bensin. Här åks inte och badas stup i kvarten, kvinna bliv vid din potatisgräfta och håll inte på och tjattra om folk du sett i kyrkan. Delilakören kommer att sjunga sånger snart och någonslags lila blomma har slagit ut vid äppelträdet ssom har rätt bra med kartar.

Kartor till kolonilotterna?

Behöver vi sådant eller kan vi inte bara gå in och googla gantareller. Eller så bara lyssna en gång till på John Abercrombie. Igår spelade vi en LP med honom och det var fantastiskt vacker musik. Men nu hittar jag inte exakt den video där han spelar just det pianostycket, så nu måste jag...borde jag säkert överlåta sökningen till någon mansperson som verkligen kan det här med musik. Eller låta Er, bästa läsare försöka ta reda på detta utan att hänga upp er på min genderism. Kvinnor kan söka på internet precis lika bra som män.

tisdag 24 juli 2018

Så mycket konstigt på vägen

När man är ute och kör längs en vanlig landsväg kan man plötsligt få se en halv långtradarsläpvagn parkerad mitt i körbanan. Jag tycker det är dumt ofog och slött. Varför kunde chauffören inte parkera på en uppfart? Om jag skulle parkera min bil som är ganska liten på samma ställe så att den upptar ungefär lika mycket av vägbanan och vandra iväg någonstans för några timmar. Jag tror det skulle höras mycket om det och böteslapparna skulle komma i posten redan följande dag.
Varför får folk med frontlastare på traktorn och en vass järnpigg som de kör 1 enda inplastad halmbal hålla på med det. Varför skaffar de inte en släpvagn och lastar alla plastbalarna på den?

Mycket ofog finns det. Jag skulle vilja prata med en klok häst om detta.

Varför envisas moppekillar med att köra på bakhjulet? Varför kör folk så fort i kurviga skymda vägavsnitt? Tror de elden är lös och de är odödliga superhjältar?

Jag måste få skriva av mig detta. Kanske ingen läser. Men jag tror inte det räcker med att be till Gud här. Någon bilskollärare borde ryta till! Jag tycker det är rätt ofta unga personer som leker så där på vägarna.

Håll till höger och sakta ner, det är sommarlov men man vet aldrig vilka konstigheter som kan finnas på vägen. 50 kilometer i timmen. En bra hastighet. Vad tror ni den trekantiga skylten över den betyder?

Bär, Bolivia & Barn som behöver faddrar

Bolivia 

Här är en länk till en sida om vad Finska missionsällskapet arbetar med i Bolivia.

Även via Plan.fi kan man stöda barn eller projekt i olika regioner eller områden i Bolivia. När jag var "tjuging", hade just fyllt bara tjugo år fick jag chansen att resa med en grupp från Finland till Bolivia så därför tipsar jag jag gärna om just det landet. Men via de båda understödsorganisationerna här ovanför så kan man naturligtvis även välja andra länder och regioner. Finska missionssällskapet har på sin hemsida en karta med alla länder där de har pågående projekt.

Även här hemma kan man Röda Korsa på bara. Naturligtvis. Om man vill. Både i svenska eller finskspråkiga grupper, som volontär.


måndag 23 juli 2018

Tía Maria Städar å Lagar

TMSL.fi (Nej, den existerar inte, den hemsidan.) Men SLEF är uppe på nätet. Där kan man beställa gratis Selamta / Salamu tidningen till någon som man tror kan både behöva den och tycka att det är intressant att läsa om vilka praktiska och bra projekt missionärerna i Kenya och Etiopien arbetar med.

Man kan också gå in på Finska missionssallskapet  och läsa om tidningen Mission, också den kan man beställa gratis åt sig själv eller en god vän. De har också en motionskampanj på gång där man kan utmana sig själv på vandring eller promenad. Eller läsa sidan på finska eller engelska. Om man tycker solen gassar och värmer för mycket där utanför fönstret idag. Det ser ut som att det blir ännu en varm och solig dag här och det som jag funderar börja med idag är vattna jordgubbsplantor och klippa ned fröställningar av perenner och försöka få dem att trivas på ett nytt ställe. Få ner några långa grässtrån med en Fiskars sax. Sådant som jag hoppas ska ge en bättre look på kolonilotten nästa år. Solbada samtidigt. Söta lilla stugan som jag fotograferat är en gammal bagarstuga. gammelfarmor Johanna använde den på sin tid. Hejmane i skick! Det är ett tålmodigt räfsande och vattnade, här och där.

Ibland trillar jag omkull själv i värmen, ibland är det någon annan som får lov att iförd gips eller bandage vila upp sig. Men vi försöker komma oss igång så länge vi kan och orkar, varje dag. På olika ställen på "hejmane". Utan "gubbarna" och "pojkarna" skulle jag aldrig klara hela alltihopa. Motorsågen och plogen, harven och allt med ved överlåter jag åt dem. Men tänk kvinnorna under kriget som bara fick lov att lära upp sig med dessa redskap också! Respekt!

#kockola #dalabackan om ni använder Instagram. Där sätter jag nu upp bilder på vad vi odlar och vad vi lagar för mat av årets grönsaker i landet. #mariakockar och #mariakockarmejra är de bildsamlingar där jag lagat maten själv. Turligt nog har "Le Chef"/ Han-i-Köket, nu återintagit sin rättmätiga plats efter semestern.

IBERIA


söndag 22 juli 2018

The Wombats i Medborgarinstitutet?

Wörå-Oravais-Maxmo Medborgarinstitut kommer snart (omkring 23 aug) ut med den nya kurskatalogen för hösten 2018. Så nu är det snart dag igen att starta kanske med "The WOMbats" men sedan fixa till det med egen stil? Kan KAJ så kan du och din orkester. Bara att Börja Öva. Var skulle Börjes Orkester vara idag om de inte övat? Hup...hup..hupp...aripäivät.
Hejmani i skick
Lyssna på Wombats
Womkidz eller Womteenz? Kanske hittar ni ett ännu fyndigare namn på orkestern?

lördag 21 juli 2018

Svenska Lutherska Evangeliföreningen i Finland

SLEF

Söndagar kan man via internet passa på att sätta en donation via internet till förmån för missionen.

Läs mer via hemsidan om vad mer som man kan göra. Bra tidsfördriv en mulen måndag också. Vilken tur att vi nu fått regn, även om det kom med åskdunder och brak.Det ser bra ut med sädesfälten just nu. Havre och korn har gröna ax, men vetefälten börjar gulna. Många gillar kaffe och kanelbulle, men det finns många yngre som undrar om de ev. är glutenintoleranta och borde sluta med vetebullarna.

Ett tips är de nya havredrickorna, de kan ersätta kaffe om man sätter i mikron och smaksätter med choklad eller kanel och istället för vetebullarna väljer en smörgås där brödet är bakat på havremjöl.

Det är egentligen ingen större katastrof att få reda på att man är glutenintolerant idag, alltså.

fredag 20 juli 2018

Liten scen i vacker UF lokal

Bertby UF skulle kunna vara för ungadomar ett bra Musikcafé. Det är en lagom liten scen att börja på.

Skulle gärna se och höra fler evenemang i denna UF lokal under sensommaren och hösten. Den är så lagom stor.

Några semesterdagar kvar och så ser vi fram emot Botniacyklingen. Jag tillhör beundrarskaran men tror jag satsar på andra idrottsformer.

Idag vandrar jag i egen takt och om det inte regnar så kanske ett dopp i någon liten sjö. Nu fler moln, men inget regn ännu. Kan bli uppehållsväder trots att meteorologerna har ritat regnmoln för detta veckoslut.


onsdag 18 juli 2018

Projekt Parkbänk in progress...

...Vasa gospel kören i Oravais vägkyrka. I väntan på aftonkonserten. Bänken är placerad vid en sten om att Jakob Tegengren bodde en viss tid i Oravais. Älskar ni årtal, gör ni av detta sommarleken ta reda på när, mellan vilka år alltså, Tegengren bodde i Oravais. Om ni som jag har lite svårt med årtal så där superprecist så finns det annat man kan leka med släktingarna: Vem kalligrafi-skriver snyggaste g-klaven? Med sitt eget namn i supersnygg autograf underst. Instagramma, fota, videofilma och blogga på.

Idag drömmer jag om att jag hinner med dopp i sjön innan regnet de utlovat till fredag och veckoslutet.

Dopet. Jean-Baptiste Bernadotte, vem var han? Vad hette hans pojk? Jean-Babtiste? Bojken hette...? Taikon, Katarina vad skrev hon för böcker, vad heter syskonen i fam. Taikon? Vilken sommarteater spelar skådespel om fam. von Trapp? Varifrån kom fam. von Essen till Oravais?

 ...Lill-Babs populäraste låt? Vilken var den.?

Sånt kan man också hålla på med, medan de andra läser sin HBL.

BOK

tisdag 17 juli 2018

Trevligt infokort om Röda Kors butiken i Vasa, men bara på finska

Nu kan jag de två "grundspråken" finska och svenska och tog obehindrat in informationen om vad "SPR Kirppis" butiken i Vasa är och vad den har för gatuadress i stan.

Men är tanken här att det skall vara en veckas språkkurs / gissningslek för till exempel alla i Finland som har svenska som modersmål och är medborgare i landet, alls icke invandrare utan födda här?

Samt att det för alla som är födda utomlands men som är nya medborgare eller håller på med ansökan för att få bli det bara skall på något vis vara en rolig sommarlek "Vi lär oss finska"?

Eller är tanken att SPR (Finlands Röda Kors) vill att enbart finskspråkiga personer hittar butiken? Kortet är praktiskt och trevligt utformat, man plockar gärna det med sig och tänker jag tar några extra till vännerna i grannhuset. Poäng för att Vasa butiken med adress nu finns med i listan på kortets baksida. Men vad är det för vits att trycka upp det rara kvadratiska kortet om det bara görs på ett språk?

Jag gillar för det mesta allt med SPR kirppis och kommer att idag ta kortet med till vännerna som behöver billiga vinterkläder, eftersom de är en stor barnfamilj. Vi tänker ta oss tid och fundera på kortet tills alla förstått var den här butiken är, trots att flera av oss inte kan just någon finska alls. Tanken är god med kortet, men det är några små detaljer som kunde förbättras. Översättning av text till exempel till engelska, nytryck av kortet.

måndag 16 juli 2018

Saga och sanning

Det här stället varnade mina föräldrar mig för. Det hör till Kimo Bruk och det finns en fors där. Det är alltså en plats där man om man vill berätta lite sagor istället för att skriva om verkligheten, skulle kunna dra historier om forskarlen och sådant. Om man istället forskar lite i saken så kan man få veta att stället kallas Kimo Bruks hålldamm och att här var ett ställe där man kunde reglera hur mycket vatten skulle rinna under stenbron med hjälp av dammluckor. Bönderna och smederna i trakten försökte lösa vardagsproblemen med att det blev översvämning av smältvatten på åkrarna om man inte kunde på något vis kontrollera vattenflödet i Kimo ån. Smederna behövde vattenkraften till vattenhjulen för att kunna hålla igång hamrarna vid till exempel Kyroboas.

Mina tidiga barndomsår var vid två större vattendrag än Kimo å: Nykarleby älven och Kalix älven i Norrbotten.

I Nykarleby bodde vi bara några tiotal meter ifrån älven, nära det ställe där Nykarleby vattenkraftverk är idag. Mina föräldrar vaktade mig tror jag, de skulle inte låtit mig leka utan barnvakt vid älvstranden. I Kalix är en skola byggd strax intill älven. Så de som går i den skolan får från första klass lära sig respektera den. Den är vacker och glittrande om sommaren, Kalixälven, men höst och vår kan den liksom Nykarlebyälven verka både mörk, kall och skrämmande.

Här i väntan på att få gå och se "Lumpänglars väg" skulle jag bara försöka få denna bild och några till av broarna och bryggan runt hålldammshuset och vattenglittret i Röukas. Det gick inte helt smärtfritt, för det var en varm lång dag och jag fick solsting eller tappade balansen så jag föll baklänges. Turligt nog inte ned i forsen, bara strax intill. Antagligen var det de porlande ljuden som var orsaken. Det gjorde ont och jag blev lagom rädd. Nästa gång vet jag att verkligen ha respekt för det här stället. Det finns ett kors på hålldammshusets tak som jag med avsikt inte tog med. Mina föräldrar sa korset var för att en liten flicka drunknat  där. Saga eller sanning vet jag inte än idag. Men det var ett varningens ord som kanske ändå verkligen hade effekt så att jag denna gång bara "drattade på ändan uppe på landabacken". Femtiåriga tanten Maria alltså.

Lumpänglars väg handlar om flickan Saga som har en lillebror som "forskarlen tagit", dvs han ska ha drunknat. I den föreställning jag såg sedan senare på kvällen var det flera ställen där åtminstone jag satt andlös av spänning: Scenerna med barngruppen som medverkar. Till synes utan barnvakter.

Till exempel den lilla flicka på omkring fyra år som klev omkring på en trädgårdsgunga vid portlidret utan att ramla och falla. Vi skrattade för hon satte gungan i rörelse medan de större barnen spelade sin scen om en flicka som de leker de ska kasta i brunnen. Allt gick bra och vi tänkte alla vilken välregisserad teaterföreställning!

I verkligheten också lite före "showen": En pojke på fem år ungefär och en kvinna i mommo/fammoålder på bryggan vid Komossa fritidsområde. Hon står uppe på bryggan och fotograferar med mobilen när han simmar längs bryggan och sedan klättrar upp på den. Så där håller han på ca. femton varv innan han verkar nöjd. Jag satt kvar i bilen och undrade varför kvinnan inte stoppade sin kamera i väskan och gick i vattnet hon med. Jag har gjort samma sak som hon. Jag var där och skulle lära en liten pojke simma. Förstås ville jag ha foton och gjorde som hon på bryggan, men jag minns att jag sedan faktiskt själv klev ned i vattnet och drog honom i en simring av och an tills han kunde saken.

Idag tycker jag vi har blivit lite tossiga faktiskt. Vi ska jämt fotografera varje ögonblick. I min iver att inte tappa kameran i forsen vid hålldammen trillade jag omkull och var nära slå huvudet i en sten. Tur jag hade en keps med tjockare tygkant så jag inte slog huvudet värre. Jag förundras också av ungdomarna här som cyklar och håller mobilen framför sig med ena handen och ser mer på den än på vägen framför sig, medan de med andra handen håller i styrstången på cykeln. Visst blir det en och annan cykelkrock innan vi lär oss.

Jag skriver det här inte för att spoliera teaterförställningen utan för att förstärka varningen som finns på något vis redan i texten till pjäsen. Respektera Kimo å med dammarna och forsarna i den. Eller vilket annat vattendrag eller sjö i landet. På något vis försöker varje förälder nå sina barn med detta budskap tidigt. Folkhälsan ordnar simskolor och på något sätt lär vi oss med åren så att många klarar av att leva nära så mycket vatten. Alkohol och vattendrag, sjöar och fiske. Det förekommer ibland notiser i dagspressen om folk som inte klarat den biten så vidare bra.

Men rätt många ändå här i landet verkar "fatta galoppen" med tiden. Vi ser faktiskt de trekantiga varningskyltarna med bil som åker i älven och förstår vad som avses.

Med på bild en bänk att tänka på också. Projekt Parkbänk in Progress. Denna bänk alltså då med extra varningsskylt.





I Kockola skolan

#kockskolandepaican
Har inga tomater.

Däremot har jag sett ett skådespel och sjungit och lyssnat och tänkt och sovit.

Fortfarande skiner solen.

IBERIA

Jag är så glad jag är här för att kunna skriva detta. Jag ska bli ännu försiktigare i skogen och jag vill gå på en zumbakurs  eller två i höst. Samt vattengympa.

Man kan göra någon kullerbytta nu och då, bara man inte lägger av med gymnastiken. Det är vad jag tror! I can...!




lördag 14 juli 2018

Anders Svedbergs skola i Munsala

Anna Kempes föräldrar hette Maria och Jakob Kempe. Maria var Anders Svedbergs syster. Svedbergs skola i Munsala är en av de första folkskolorna i vårt land där man använde svenska i klassrummet. Zacharias Topelius sägs ha medverkat till mycket av undervisningens metoder och former, han föreslog och startade samt medverkade själv i tidningar för barn. Idag var jag till skolmuséet som var öppet för besökare.

Anna Kempe var en av de första flickorna som fick gå i skolan. Hon hade lång skolväg och gick till fots även på vintern. Läs mer om Anna Kempe  på bloggsidan om hennes liv som missionär. Sidan är på engelska, eftersom Anna Kempe efter sin tid i Svedbergs skolan fick ännu en stor chans i livet. Hon fick utbildning till missionär i England och reste sedan till Indien för att bli lärare där.

fredag 13 juli 2018

Rosa dansar

Snart dags för Lumpänglars väg 

Då har jag skrivit på de här bloggsidorna i ett helt års tid och med jämna mellanrum länkat till Oravais teaters hemsida. Det ska bli intressant att se hur scenerna spelas i år. Det är många historier i ett enda skådespel, men den gemensamma nämnaren är textilfabriken. Här är en länk till en sida där man får veta mer om Evert Holmberg som startade textilfabriken.

Hemvävda tyger hade man nu börjat tillverka i fabrik med större vävmaskiner. En skugga av en hög fabriksskorsten är inte så värst bred. Rör man sig några meter i färggranna kjolar som de här är man plötsligt ute ur skuggan. Alla små flickor älskar den där rosa färgen tror jag och många vuxna kvinnor lägger också fort märke till den. Brages dräktarkiv har valt ut några tyger som de anser hör till folkdräkten för olika kommuner, men sanningen är väl närmast den att kvinnor i hemmen vävde många fler sorters randade och färgade vävar och att även i en textilfabrik som den på det gamla masugnsområdet tillverkades troligen fler mönstervävar än vi vet om idag. Jag minns textilfabriken från någon gång i mitten på 1970-talet. Då var det tal om att lägga ned produktionen men ett tag såldes tygerna i något som kallades "tygrally". Bilismen hade ersatt hästarna och namnet kom sig väl av att man åkte i bil till fabriksbutiken och snabbt valde bland tygerna och körde iväg igen. Jag växte inte upp på Masugnsområdet, men inte så långt därifrån. Vi räknade oss till Oravais kyrkoby på den tiden.

Till en masugn hör givetvis ett järnbruk. Många verkar idag ha glömt det sammanhanget, eftersom järnbruket är den äldre industrihistorien. Masugnen finns inte längre kvar, textilfabriken i tegel byggdes ovanpå den. I en masugn bearbetade man järnmalm som en första etapp eller steg till färdiga järnföremål. Vid Kimo Bruk som grundades 1703 tillverkades många olika föremål och verktyg, men brukets största produkt var stångjärn som användes för olika former av byggen. Järnstängerna var flera meter långa och de hamrades inte ut av en smed utan ett vattenhjul höll igång en stor hammare. Antagligen var det flera män som höll fast järnstången under hammaren med hjälp av stora tänger.

I den mindre "klensmedjan" tillverkade man dock mindre bruksföremål och så fanns det vid bruket också folk som kunde konsten att gjuta järn i formar. En kunskap som överlevde bruksnedläggningen med några 30 eller fyrtio år, in på 1900-talet. På kyrkogården i Vörå finns många gjutna gravkors daterade 1920-1930. I Oravais vid kapellet kan man se de handsmidda gravkorsen som är äldre än de gjutna korsen.


Viktiga Arbetsredskap

VA. Med den bokstavskombinationen kan man göra ganska många logotyper. VASABLADET kan man till exempel skriva. Eller ÖT, Österbottens Tidning. Den andra vill vara hela Österbottens lokalblad och meddelar det redan med namnet på tidningen.

Idag har jag i varje fall läst om sommarteaterpremiärer. Den ena i Kyroboas där det framhålls hur naturskönt området runt vridläktaren är. Jag har inga invändningar. Men jag har suttit på vridläktaren både soliga ljumma vindarkvällar och i regn och beundrat skådespelare som lyckas leka att det är en solig dag på caféet iförda blommig sommarklänning.

Sedan vet jag att ingen sommar i Finland varar i evighet. Senast i slutet på augusti ska de fram igen, de varmare kläderna. För nyanlända flykting grupper och stora barnfamiljer ska budskapet vidare: Bränn inte alla bidragspengar på kläder, satsa på maten istället. Det finns ställen i grannskapet där man kan loppisfynda varma kläder. Nyanlända flyktingar har kanske inte egen bil ännu, men ni som har bil och känner till något om höst och vinter, nordanvinden och sådant.

Börja prata om det redan nu, med de som kom hit i våras och aldrig har upplevt en vinter i Norden.

Diskborste A och O. Mammorna. Försök nå dem.

torsdag 12 juli 2018

#mittvörå

Om ni använder Instagram och tycker det är ok att Kommunbladet får publicera era fotografier kan ni skriva  #mittvörå under era fotografier innan ni delar dem till Instagram. På Instagram använder jag kimo.nu som namn på mina bildsamlingar. Här lyckades jag äntligen efter mycket testande och övande med Instagram få med ett par gula blommor som växer vid morfar Johannes Albins och mormor Elses stugvägg. Det är den rödvita stuga morfar flyttade från Bergby år 1946.

Jag har försökt fråga där, men en sådan detalj är det inte många som minns eller känner till. Det finns många små rödvita stugor kvar i byn, en utav dem är Bergby byastuga förstås. En annan lite större stuga där nära är Vörå Ungdomsföreningshus som är byggd på en långsluttande kulle. Men fjälltoppar i Bergby? Nja...


tisdag 10 juli 2018

Vandringleder i Strandbyar

Lördag 14. Juli gästar Zacharias Topelius Svedbergs skola i Munsala och det blir en eftermiddag med program.

Här är ett stockbord med bänkar i Oravais strandby. Idag kan man vandra eller cykla hela vägen till Nykarleby, Andra sjön, utan att köra på riksåttan. Det blir en rätt så lång promenad så egentligen borde tältet med för en övernattning. Jag känner inte till om det finns någon som hyr ut rum eller har "Bed & Breakfast" verksamhet på gården.

Om jag var Anna Kempe skulle jag naturligtvis försöka vandra hela den biten. Men jag undrar om konditionen räcker. Ikväll var det teaterpremiär, Lumpänglars väg i Kimo, Kyroboas. Så när ni sett det skådespelet kan ni alltså rikta blickarna mot en liten stad i grannskapet. Eller södeut mot Korsholm, vad som ligger er närmast om hjärtat.

måndag 9 juli 2018

En ny motionsvecka har börjat

Det finns olika bra målsättningar man kan hålla framför sig. Botniacyklingen är planerad till 28 Juli, skyltarna om det är redan uppsatta här i Vörå.

Den här flickan till vänster är idag en ung kvinna. Men det här fotot av henne och en kokbok tog jag för ca 10 år sedan. Boken hon vill tipsa om är Dominika Peczynski: Östeuropas kulinariska hemligheter. I biblioteken pågår loppis med avskrivna böcker i Juli och så långt lagret räcker in i augusti får man förmoda. För 50 cent kan man ta hem en bok som man inte behöver återlämna till biblioteket och så kan biblioteket köpa in nyare böcker i stället. (Antar jag)

På tisdag kväll kl. 19.00 tidsreser premiärpubliken med Oravais teater tillbaka till sommaren 1939. Förvandlingen verkar redan nu vara på gång: Fotografierna av skådespelarna börjar bli svartvita.

Söndagen den 8 juli var jag efter Vörådagarnas huvudfest i viloläge under en tall med fågelholkar i träden omkring. Då började en fågel med god härmförmåga (bofink eller stare?) kvittra långa "meningar" eller sångstrofer till en annan. Lät som radio Extrem i fågelriket. Sedan avslutade han utsändningen med ett entusiastiskt. Birrgit!!!, "Birrgit!! "Birrgit är jättebra!. Jaha du? svarade kollegan i tallen intill. Lika frågande var jag. Tills jag skulle hoppa in i bilen och köra hem någon halvtimme senare. Då kör en mopedist på bakhjulet förbi och gasar: BrrrrrT!, Birrrrrrgt! Brrrrgt!

Vem är denna fagra flicka som får unga pojkar så energiska, undrade jag. Kanske är det hon med boktipset om kokboken här intill. Minns inte vad hon heter, men tyckte det var lustigt hon liknade kvinnan på kokbokens pärmbild så mycket.

Jag är i biblioteket ibland. Det finns fler böcker att låna. Välkommen du också. Om du inte ser mig, så jobbar andra bibliotekarier där, som du kan fråga om råd.

Det finns finlandismer hen på biblioteket kan undvika. Exempelvis "Vi finndist på masuunin..."

De levde och bodde vid masugnen, kvinnorna som arbetade i textilfabriken. Männen och barnen. Tidsresan börjar i kväll kl.19.00. Bakåt i tiden, till sommaren 1939. Lycka till med returbiljetterna till 2018. Det är fred i Finland och sommar!

Sommar vid Kimo Bruk

Vöråveckan avrundades med festligheter vid Einars kaffestuga, men denna vecka kommer det ändå att hända mer vid bruket. Sommarteatern har premiär 10 juli, i morgon alltså. Detta år är det den här rosen som blommar mest, det växer även vita rosor strax intill men på grund av att många träd har kapats bort runt den verkar den ha reagerat meed att inte blomma lika myckt som förr om åren. Det blir att vänta och se ett tag, hur växterna anpassar sig till det ändrade ljuset på tomten kring stugan.

Just nu ligger mycket tallris kvar på tomten, men till nästa sommar om inte förr så kommer de kvistarna att vara borta. På det hela taget tycker jag det blev en förändring till det bättre.

Syrenerna och äppelträden är kvar.

lördag 7 juli 2018

Myrbergsgården öppen för besökare idag

På eftermiddagen kan man få guidad visning i några av stugorna söm hör till hembygdsmuséet Myrbergsgården. Skickliga guider som kan mycket om alla textiler i flickboden, textilstugan, smedjan och storstugan. Verkligt intressanta föremål, instrument, stolar, tavlor och fotografier.
Erik Hägglunds fotomuséeum vid kvarnstugan är ibland också öppet för besökare enligt överenskommelse. (Brukar finnas en lapp med telefon nummer till den som har nyckeln till dörren) Erik Hägglunds fotomuséeum är på promenadavstånd från Myrbergsgården. Nära Vöråkyrkan dessa utställningar idag alltså.

Vädret ser ut att bli soligt och klart. Bästa sommarvädret ännu så här tidigt på morgonen.


Till "Hallonpaik"

Vöråveckan fortsätter. Fredagskvällen var det annonserat om musik och sommarfest i "Hallonpaik". Ett ställe där man kan tänka sig att det växer hallon. Det visade sig handla om något som kanske kan beskrivas som "Allsång på Skansen" i miniformat.  Sommarvädret var det bästa tänkbara och motionsrutten inte allt för lång. Det blåste ljumma vindar över åkrarna på vägen hem. Här finns inte så många gårdar från förut, men några nybyggda hus.

Vägen är en rak sandväg. Inga parkbänkar, men orange stapelbara stolar när man väl nått fram.

Det var lite fritt fram för den som ville att gå upp och sjunga. Lite med amerikanska influenser denna kväll. Något om Detroit och emigrantöden och äventyr. Till och med på amerikanska eller på svenska med amerikansk accent...


Här försökte jag få ögonen på vem det är som sitter där med fiolerna. Orkestern "Eitagaddarna" kunde även spela på gitarr och så kunde den som ville sjunga karaoke med datorn.
Bakom scenen är en damm och runt den vackra björkar.
Det går att gå till detta ställe även så att man inte går samma väg tillbaka till "Lägret" vid gamla brandstationen utan tar en ca två kilometers rutt åt andra hållet och kan se nya små blommor och träd medan man traskar på.

Det kan man alltså sätta som mål för sensommaren eller hösten. Om man vill. Idag ska jag försöka ta mig till en textilutställning.

Och så är det naturligtvis "Langradin" förbi Vörå kommungården. Men först lite frukost.

tisdag 3 juli 2018

Vilostenar vid vägen

...och stolar. Jag tror något av bilringen kring midjan faktiskt minskade i omfång, denna dag. Vandrade ca 7 kilometer till Bertby Ungdomsföreningshus och en utställning där av gamla fotografier där besökarna kunde försöka minnas vilka personerna på fotografierna var, eller bara gå runt och se på vilken sorts kläder folk i Vörå använde på 1900-talet. När jag väl kunde sjunka ned på denna stol var jag ändå rätt så trött, med gårdagens minne av Rejpeltvandringen kvar i benen. Längs Lålax-Bertbyvägen var det varierande känslor: I Lålax vackra gårdar och hus, inga parkbänkar, men två platser med vilostenar som man lätt kunde sätta sig på, eftersom det inte var något vattenfyllt dike framför. På väg mot Bertby vackert gula rypsfält och väldiga potatisland men utan några ställen alls, där man kan vila, bara att traska på. Jag fick skjuts av vänlig bekant fritidsledare den sista halvkilometern. Trodde jag inte skulle hinna fram innan utställningen stängde och vågade sticka upp liftartummen.

Här börjar jag samla bilder och modeller av parkbänkar...

"Projekt Parkbänk in progress". Ett inte så allvarligt menat litet motionsprogram för tant Maria som inte gillar att jogga, för att det gör ont i knäna att springa på asfalterade vägar, men som gärna vandrar omkring i egen takt.

Jag letar alltså bänkar där jag kan ha min lilla matsäck med mig och placera den bredvid mig på bänken. Jag matar inte änder med brödsmulor, men gillar om framför bänken finns något vackert att fotografera. En sjö med vattenglitter t.ex.

Den här modellen är "funkis" och enkel, tror Le Corbusier skulle hålla med mig. Inte ska man krångla till det i onödan.

Jag har inte att några tidsramar för denna motionsutmaning, så länge vädret tillåter, bara. Vet inte om jag kommer att börja åka skidor, men tja, varför inte? Nån gång, man kan fotografera bänkmodeller även vintertid även om de inte är så skojiga att sitta på i vinterkylan. Med höstlöv runt, ruskafärger däremot. Kanske kunde det vara något som jag inte bara planerar, utan genomför. Drömma går ju...


söndag 1 juli 2018

Veckoslut med smideskurs


...och sång i kyrkan, Margareta Puiras är präst, 
hon gav oss nya tankar inför Vöråveckan som börjar i morgon.