Minnesbilder

Jag är där igen, med de sydamerikanska minnesbilderna, ungarna, kläderna, strapatserna innan vi träffades. Jag städar åt min gamla vän, eller unge vän. Han vill hellre se det så. Han blir yngre för varje dag som går.

Ibland är han superstressad och jag förstår honom inte. Eller så fattar jag det, men vill inte han ska skrika ilsket åt mig.

Var det samma sak med min förste resekompis? Jo, det var det. Vi grälade och vissa dagar var det bara omöjligt att ens kunna prata. Vi kände oss utmattade. Men så kommer en ny dag och så vill vi igen försöka få upp fnurran på tråden.

Svårast är det i slutet av månaden, när bådas pengar på banken är för lite. Man skulle ju vilja vara så rik att man kunde ge älsklingen 1000 euro. Men de pengarna ligger på någon annans konto och i ögonblickets hetta hinner vi inte fram snabbt med nog med svaret. Han avbryter och lyssnar inte.

 Här vid Titicaca sjön skulle vi båda vilja ge så mycket mer än några kakor och småslantar till ungarna. Men de är så många. Vad ska vi ta oss till?

Vad kan vi göra idag, annat än att berätta att i Bolivia, fortfarande många barn som de här. De här barnen växte upp, fick egna familjer. I landet förändrades något till det bättre kanske. Men småflickorna med flätorna och pojkarna där som vill sälja vassbåtar. Det är inte rätt att hjälpa barn endast enligt utseende. En blond liten pojke i Finland är väldigt söt, tycker varje släkting. De får tänka så, men att tro att barn som inte ser så ut, skulle ha mindre rätt till hjälp, stöd och omsorg, utbildning. Det tycker jag faktiskt är orättvisa. Röda Korset, Unicef, Plan. Det är så lätt att bli fadder idag.

KUL med Körfestival

Musikupplevelser i Vasa regionen sommaren 2019

Så klart det är kul!

Skapa själv mer musik.

Jag gör det med

 MBH eller H2 Orkestern

Med mig, alltså. 

Men vill ni lyssna på körsång följ Vasa Kör Festival

Det kan gå bra.

Nu börjar det kännas som att bättre sent än aldrig. Jag menar jag vet hur man skriver svenska fortfarande. Men ibland är jag bara väldigt trött. Det hjälper att vara trött i ett så vackert sovrum som jag har. Det är sol från femtiden på morgonen just nu. I den här lägenheten är det också eftermiddags sol i det rum där jag nu sitter och skriver. Det är tyst och trevligt och jag vet en äng, ett ställe inte långt härifrån där småblommorna inte retar någon gräsklipparägare. Det är med blåbärsris och några tallar, stora och små. Timotej. Jag har adderat tulpaner, men ännu är det inte Keukenhof i Holland. 

Men en liten början, en rad röda och där intill tänker jag mig jordgubbar, några fler än förra årets skörd, som var tre stycken.

Det ska bli bättre

Men oj vad livet är spännande ibland. Just nu ser jag fram emot Vasa körfestival som börjar på torsdag. Det är fortfarande det vanliga med datateknik och ekonomi precis som varje månad. Men idag gick solen upp redan 5-tiden och det är en vacker tisdag förmiddag.

@kimo.nu är på Instagram min signatur. Där dyker väl bilderna från körfestivalen upp så småningom. Det är fyra dagar med körer. Jag är inte med i någon av de körerna som deltar, men i morgon kväll övar vi med kyrkokören. Evenemanget i Vasa omfattar även andra sorters körer. Det som är bra med körsång är att det är ett bra sätt att lära sig språk, utan att hålla på och traggla med en grammatikbok. Ett till sätt som jag tycker är bra är att gå en kvällskurs i Arbis, Vuxenistitut eller Medborgarinstitut.

Det är det där med att försöka komma sig vidare, lära sig nytt, även om man till exempel skulle fått barn för något år sedan och livet ska anpassas efter att man blivit mamma eller pappa till någon "lilling"