Ett minne blott

Snödrivan har försvunnit. Idag regnar det och om jag höjer kameran lite kommer något annat i sikte. Rosenbusken där sparvarna, talgoxarna och blåmesarna brukar sitta och kvittra. På andra sidan huset ligger en grå liten hög kvar med snöblandade gruskorn, men även den kommer att förvandlas till vatten snart och där gissar jag på björklöv om några veckor. Det är en ljus dag, men ingen sol. Jag försöker hitta energin för zumba och spanska idag.
Utvilad och ser fram emot fredag. Förra fredagen i Nykarleby kunde man titta på vattenkraft och lyssna på hur det låter när en väldig mängd smältvatten störtar fram under bron och virvlar iväg emot Kuddnäs. Här har vi vindkraft idag, björkarna viftar med grenarna och fåglarna flyger snabbt och jagar varann över hustaken. Bobyggande på gång antar jag. Men med vem? Bråttom, bråttom!

Det kan kännas som att det går långsamt. Men det gör det inte. Nästan varje år då man tänker på april och maj känns det som att man inte riktigt hann notera alla små vårtecken som man längtat efter.

Det är den här som nu bara är en skräpig liten hög. Så mycket nysnö blir det inte i maj, det är jag nästan säker på. Så säker som man kan vara om väderlekarna i vårt land. Vårlandet väntar.

"A season that sparkles"

Från Canada kom ett julkort med den hälsningen i December förra året.

"Que les fêtes scintillent"

Nu har jag fixat de två länkarna. Dagens första lilla mikroprojekt.

Ett större projekt kan man läsa om på baksidan av kortet som kom från Canada:

  UNICEF

Morfars syster Elvira emigrerade till Canada och det är från hennes barn och barnbarn samt barnbarns barn som Canadakorten kommer.

Morfars systrar kunde inte skriva eller läsa engelska, men en av Elviras flickor gifte sig med en man från Sverige och hon skrev på svenska till min mammas fastrar. Idag kan vi mera engelska så det blir fler kort på det språket. Jag lärde mig prata engelska under ett utbytesår, det var roligt att försöka få in den speciella dialekten i området. Universitetet där vi studerade heter Sheffield University och vi var med i en studentförening som ordnade vandringar i olika nationalparker i England och Skottland. Vi ville vara med i den föreningen just för att kunna höra hur engelska pratas i olika delar av landet. Många andra utbytesstuderande hade kommt på samma idé för att försöka få engelska vänner som kunde bättra på den skolengelska vi hade med oss när vi började utbytesåret.

Ibland tyckte vi det var svårt få kontakt med de studerande som pratade engelska, de ville hålla på med sina egna studier och inte lära upp utbytesstuderande.

Men när vi var ute och vandrade kopplade de av en smula och hade mera tid att prata.

Idag sitter jag ofta och försöker lyssna i olika filmer på amerikanska varianter. Florida är den enda delstat jag turistat i, så ibland har jag svårt att gissa delstater när jag hör olika versioner av amerikanska.

Bästa varianten av engelska?

Kanske den när en finskspråkig person försöker prata amerikanska! Den franska som pratas i Canada är annorlunda än den franska som de pratar i Frankrike. Det hör jag, men själv pratar jag säkert franska med mycket svensk brytning!

Just nu håller jag på med att försöka öva på det där med att skriva franska. Inte det lättaste med detta tangentbord. Men jag knåpar på. Lite varje dag. Ibland här: KIMO