måndag 27 augusti 2018

Måndag med många projekt

Tidig måndag morgon: På väg och plocka äpplen: En stockbil börjar pressa på och ska förbi mig trots att det är gula streck vid mittlinjen. Vad tar det åt folk? Mera tokigheter i trafiken på hemvägen: Igen en sån där transport med skylten "LEVEÄ". Jo, visst var den bred, några baracker skulle iväg någonstans. Jag vet vad LEVEÄ betyder. Men kör bara finskspråkiga bilister omkring i det här landet? Finns det ingen som kan på något sätt göra ett trafikmärke som skulle betyda samma sak, eller sätta ordet åtminstone på engelska. Igår på smala skogsvägen: En EU finansierad megatroniskt stor och lång mackapär på släp efter en traktor med dubbla hjul, mannen på väg för att sprida grispiss över åkrarna. Innehållet i den likaså EU finansierade flera meter breda cementbrunnen, vad kallas det? Tänker inte vara prudentlig här och kalla det gödsel. Måste verkligen ge känslan "I am the king of the road" det där. Att någon skaffar för EU stödet en sådan blåmålad minst fem meter lång grispissspridare.

Jag gillar inte att möta dem, de där överdimensinerade fordonen med rätt så hänsynslösa förare. Helt enkelt för att de inte verkar bry sig om de pressar nån liten kärring i diket då hon kör för långsamt i en liten bil.

Mer måndagskänslor: Regndropparna eller morgondaggen över äppelträden som de tårar jag inte får fram. Istället visade jag faktiskt långfingret till långtradarchauffören och det tyckte han antagligen var mycket lustigt. Hm...Thelma & Louse, har ni sett filmen? Långtradarchaffisen som räcker ut tungan medan han kör om de två kvinnorna i bilen...

Mera kristligt sinnade och vänliga tankar då? Denna Måndag som inte är en Söndag i kyrkan. Med mens, snacka om Jesu blod och håll fam en gyllene bägare. En stor gren har brutits loss av äppelträdet, såg jag när jag väl kom vägen fram. Kvinnan inledde mannen i frestelse under sådana här äppelträd. Det vet väl alla. Eva. Inte Adam startade det hela. Med barnskrik och blöjor.

Snälla någon kvinnopräst, hör min bön och skriv en predikotext om livmodern snart. Moder Liv, livgiverskan. Döp en dotter till Liv. Låt henne leva och bli en schlagersångerska i Norge. Liv Ullman, är hon inte därifrån?

Min sorg blandad med ilskan. Min saknad, alla mina minnen, min farmor där vid äppelträdet. Nå nu kommer tårarna...

Jag skriver mer i morgon. Det var också en härlig inspirerad måndagmorgon där i solskenet med det vackra solljuset mellan grenarna. Men så mycket jobb kvar. Jag sover på det och sedan har jag hela veckan, hela nästa månad på mig. Jag kan jobba flera dagar ännu.










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar