Tänker vidare under 2017

Här kommer jag att skriva mer om vad som händer under 2017. Det får räcka med tio bloggar. Min morfars mor fick elva barn, men så långt har jag inte tänkt gå när det gäller antalet bloggar, det får för min del räcka med fler än tolv bonus-barn eller fadderkids. Reserv-mommo och moster som jag är, har jag rätt mycket paket att hålla reda på hur som helst. Tomten behöver en tant som assistent i hans viktiga arbete. Brukar det inte vara så? Vi kvinnor snuttjobbar och projektarbetar vidare. Jag accepterar rollen för husfridens skull. Men visst kan tanten känna sig så där feministiskt engagerad mellan varven. Jag gillar att stå vid spisen och känner mig inte fastkedjad där, inte hller har jag tänkt i våryran bränna upp några brösthållare eller böcker. Bibba-Gitta är mitt andra namn. Birgitta alltså och jag har faktiskt också en utbildning för att kunna vara bibliotekarie. Mer om det i sommar bara jag får hålla på.

Under 2017 uppdaterar jag antagligen dessa bloggar mest ofta:

Iberias

Interior Design

Marias fotografier har fått nytt tema och titel, den heter nu Fotobyrån 2017.

Miramer

Planer för nästa år.

Här är Iberias-bloggen för 2016. Trots att jag har daterat den med årtal, fortsätter jag efter nyår, 2017 om allt går väl, på samma tema (Mat ) i den. Bloggen är nu tvåspråkigt svensk-spansk.

Fjärde Augusti 2016

Idag är jag på väg till ett födelsedagskalas. Jag har inte skrivit i den här bloggen på nästan ett helt år. I april i år började jag istället skriva på spanska i bloggen "Språka 2016" ( Spraka 2016 ) . Jag har fadderbarn i Bolivia, (en familj med sex barn) och besökte landet för mer än tjugo år sedan. Så nu tycker jag det är på tiden att jag också lär mig ett av landets viktigaste språk. Det gör jag i Vörå-Oravais-Maxmo medborgarinstitut. Efter studentexamen 1985 här i Vörå har jag försökt bättra på mina språkkunskaper i finska genom att jag bland annat bodde och arbetade i Helsingfors i ca. sju år (som lärare, en medialinje vid en yrkesskola i Borgå samt som redaktionsassistent vid Schildts bokförlag och annonsframställare/grafiker på Huvudstadsbladet), engelska genom ett utbytesår vid Sheffield Univerity i England) franska genom språkstudier vid Helsingfors Universitet samt självstudier och kontakt med en väninna i Bryssel. Jag förstår danska efter sju veckor som nordjobbare. Det finns många sätt att lära sig språk också efter att man fått studentexamen. Min systerdotter tog studenten för några år sedan och jag har en vänfamilj från Burma vars äldsta dotter om några år försöker få sin vita mössa. Det finns alltid någon man kan försöka uppmuntra och stöda. Jag försöker tillämpa Röda Korsets volontärprinciper i det mesta jag gör. Jag har också en facebooksida som alla andra i dag. Ett projekt som jag också jobbar vidare med just nu är M.Birgittas Bok och papper. Det är en webbsida om Anna Kempe-boken som man kan köpa för 25 euro i Vörå hemslöjdsbutik . M.Birgittas Bok och papper ska när hela det projektet är färdigställt bli en slags gårdsbutik /antikvariat med Anna Kempe boken och pappersbaserade hobbymaterial. Mycket av inredningen får jag från SPR-Kirppis i Vasa, men också på lokala loppisar i Vörå. Hemma på gården finns också en massa gamla möbler som jag försöker putsa upp och ta tillvara vartefter jag hinner. Så mycket går att återvända. Det gäller bara att vrida och vända på sakerna och inte genast dumpa dem.

Majsol ler

Ibland gör det verkligen ont när knoppar brister, men ibland kommer det en liten en till jorden igen. Jag har varit flera varv till Röda Korset och försökt hitta kläder som passar på små flickor som ännu inte fyllt ett år. Iband hittar jag en tröja och syr kjolen eller byxan som ska vara till. Ibland är det mössan som fattas. Det på något sätt sporrar mig vidare det, att för en hel gå ut stass till en liten tjej eller gosse så ska det vara flera delar. Jag har här börjat fundera på att igen försöka skapa ett album med alla kläderna. Jag försöker anpassa kläderna till årstiden. Det är ingen vits att ge tröjor i juni eller sommarklänningar i december. Maj är så där mitt emellan. Nästan lika ombytlig som april. Ibland verkligt sval och skandinavisk. Juni kan också vara regnig och vanligen här kommer det riktig sommarvärme först i juli, så jag tänker det är bättre att klä sig varmt, hellre än att försöka låtsas att vi är i södern. Förutom barnkläderna har jag också nu kommit igång med växthus tankarna på allvar. Jag och några till växthusodlare kanske kommer att kunna byta plantor och stöda varandra i sommar.

Fredag med soligt väder och några små och större projekt klara.

Jag skev och sammanställde boken om Anna Kempe för några år sedan, hon var verksam för över hundra år sedan i norra Indien, i Himalaya. Hon var där lärare och hade många fosterbarn och elever. Hur hon reste till Indien med tåg fascinerade mig som interrailare nu hundra år efteråt. Bland annat. Det fanns till exempel inget internet eller Facebook då. Hon kunde inte boka hotell på förhand. Men kom ändå dit hon skulle. Ibland gick hon till fots långa sträckor. Hon hade den rätta viljan och förtröstan på Gud. Idag sysslar jag med både grafik och keramik, samt fotograferar en hel del. I sommar hoppas jag förutom heminredning och städning även hinna måla.Just nu har vi ett vackert marsväder med solsken och nästan all snö har smält bort. Jag hoppas den inte kommer igen mer på den här sidan midsommar. Snart vårdagjämning. Detta veckoslut. Jag gillar det.

måndag morgon med små nära ting

En upp och nedvänd vit kanot med bara lite is kvar, och ett par små keramiksaker som jag lagade i en kurs för några år sedan. Jag ville lära mig mer om keramikglasyrer och just i den kursen var det alltså mera färgen jag tog fasta på, formen fick bli lite hur som helst. Jag var ute efter att börja på nytt med keramik efter ett ganska långt uppehåll. Tidigare hade vi mest glaserat rödlera med genomskinlig glasyr, men nu ville jag få till det med färgerna. Under en semester på Korfu hade jag fastnat vid ett souvernirbord med små små krukor glaserade i gult, och blått med påmålade små hus och stugor. Jag köpte med en hem och det är det sommarminnet som på sätt och vis är bakom de här små färgglasyr på vit stengodslera sakerna. Idag, många år senare så är det inte ännu sol, så skulle jag försöka fota igen ngt liknande blir färgerna mera disigt ljusblå tror jag. Det är solskenet som får färgerna att bli så där extra glada och sprakande. Jag hoppas mars månad ska ge oss solchanser så jag kan fotografera de arbeten i keramik jag ännu hinner i vårens kurs. Just nu försöker jag också få tillbaka kraften och koncentrationen vid drejskivan, så att formerna ska bli mer, runda, raka, på något sätt mer ditåt jag tänker mig föremålet, inte enbart leka, rädda vad som räddas kan. Utan mer så att jag får till en rund, men samtidigt stabil form, som jag kan upprepa. Det är sådant som kommer bara genom att öva tror jag.

Rosa drömmer

Rosa drömmar eller Rosa drömmer. Jag skrev inte fel där, Rosa är också ett namn på en flicka. Jag läste som tonåring Katarina Taikons böcker om de två systrarna Katitzi och Rosa. Det var spännande läsning och det fanns fler böcker i serien. Böckerna gav mig svenskan. Jag upplevde några av mina första svenska läslyckor på detta språk genom böckerna. Rubriken till vinjettbilden här intill är liten men den lyder: "Maailma odottaa, vauvat". På svenska blir det: Världen väntar, babysar. Glömmer man ett liten kommatecken där så kan man få det till: "världen väntar barn". Precis alla utom jag då, alltså. Så kan det kännas när man märker sina egna svårigheter att bli gravid just i den ålder då de flesta andra i ens egen ålder sätter igång med att få till det med inte bara ettan, tvåan och trean i barnaskaran. Hela tiden medan man själv kämpar med provrörsbefruktningar och behandlingar kommer det sedan på posten nya kort fån väninnor som antingen då ska ordna dop, eller så skickar de tackkort på sina nyfödda småttingar. Idag har jag lyckats lägga allt det där bakom mig. Jag ska snart fylla femtio och jag tänker inte längre på att bli gravid. Jag tänker gå in för att vara en Reserv-Mommo på heltid i stället. Jag är den äldsta i en kusinskara och den enda som inte lyckats få till några babysar. Men nu tänker jag sluta sörja för det och istället försöka bara finnas där för de små flickor och pojkar som är mina fadderbarn, kusinbarn eller syskonbarn. Eller fadderbarnbarn då. Mina gudbarn, om man vill vara riktigt högtidlig. Mina bonusbarn eller mina sponsrade kids. Jag är inte verkligt rik så jag kan inte ge alla precis allt vad de önskar, jag vill gärna ha lite egen kreativitet i utbyte från deras sida. Så om jag kan ger jag dem till exempel länkar till utbildningar, tips om språkstudier, varma mössor om vintern eller tips om var man få tag i sådana som inte är allt för dyra.

Just nu håller jag på att samla ihop lite rosa mjuka saker som jag funderar ge till en liten flicka. Även om det finns de som säkert kan få det till något kontroversiellt i det med: Att jag så stereotypt tänker mig att en flicka ska ha rosa kläder och en pojke ska ha helst ljusblå. Drastiskt tänker jag då ge pojken hela skalan från turkosblått till lila. Inte finns det heller några hinder för att flickbabyns föräldrar bygger på färgskalan från rosa-vitt med egna fantastiska färgval. Man måste bara börja någonstans liksom. Världen väntar, baby. Äventyret kan börja.

Det är en skön tanke som jag hoppas få hålla kvar denna nästa vecka. Att fastän jag snart ska fylla femtio så skulle också jag få ha kvar något av upptäckarglädjen. Flera av de inlägg jag skriver så här tidigt om morgonen börjar i en oroskänsla över saker som kan gå snett här i livet. "Livet är ingen dans på rosor" heter det och ofta vill någon i flickors närhet, få platta till det hela lite med den nötta frasen. Få ned henne på jorden, få henne att se mer realistiskt på sina chanser. Faran med det ligger i att Förnuftig Förälder samt andra fantasilösa vuxna kanske allt för tidigt går in med realismen just när den kreativa visionen börjar ta form. Mycket av det vi drömmer om ÄR genomförbart. Så varför inte försöka? Det kan faktiskt bli bra till slut. Eller så lär man sig något på kuppen.