KUL med Körfestival

Musikupplevelser i Vasa regionen sommaren 2019

Så klart det är kul!

Skapa själv mer musik.

Jag gör det med

 MBH eller H2 Orkestern

Med mig, alltså. 

Men vill ni lyssna på körsång följ Vasa Kör Festival

Det kan gå bra.

Nu börjar det kännas som att bättre sent än aldrig. Jag menar jag vet hur man skriver svenska fortfarande. Men ibland är jag bara väldigt trött. Det hjälper att vara trött i ett så vackert sovrum som jag har. Det är sol från femtiden på morgonen just nu. I den här lägenheten är det också eftermiddags sol i det rum där jag nu sitter och skriver. Det är tyst och trevligt och jag vet en äng, ett ställe inte långt härifrån där småblommorna inte retar någon gräsklipparägare. Det är med blåbärsris och några tallar, stora och små. Timotej. Jag har adderat tulpaner, men ännu är det inte Keukenhof i Holland. 

Men en liten början, en rad röda och där intill tänker jag mig jordgubbar, några fler än förra årets skörd, som var tre stycken.

Det ska bli bättre

Men oj vad livet är spännande ibland. Just nu ser jag fram emot Vasa körfestival som börjar på torsdag. Det är fortfarande det vanliga med datateknik och ekonomi precis som varje månad. Men idag gick solen upp redan 5-tiden och det är en vacker tisdag förmiddag.

@kimo.nu är på Instagram min signatur. Där dyker väl bilderna från körfestivalen upp så småningom. Det är fyra dagar med körer. Jag är inte med i någon av de körerna som deltar, men i morgon kväll övar vi med kyrkokören. Evenemanget i Vasa omfattar även andra sorters körer. Det som är bra med körsång är att det är ett bra sätt att lära sig språk, utan att hålla på och traggla med en grammatikbok. Ett till sätt som jag tycker är bra är att gå en kvällskurs i Arbis, Vuxenistitut eller Medborgarinstitut.

Det är det där med att försöka komma sig vidare, lära sig nytt, även om man till exempel skulle fått barn för något år sedan och livet ska anpassas efter att man blivit mamma eller pappa till någon "lilling"

Tack till en god vän

Mycket har hänt. Vi har grälat i trötthet och förtvivlan. Men vi försöker ta nya tag. Riksdagsvalet är framför oss. Med tiden blir vi klokare, snällare. Idag försöker vi gå vidare tillsammans.

I morgon mars @myssyfarmi för instagram användare

Här är en jobbig sista februaridag som började med snöiga vindkast occh mulet. Men vi försöker. Jag känner mig irriterad på snödrivorna och det har varit lite svårt få några minuter över och hålla koll på sig själv occh alla små delmoment och redskap. Allt från internetuppkopplingar och dammsugare som lånats av grannar, (tung dammsugare som jag egentligen skulle vilja byta ut till yngre årsmodell)

Ungdomarna tänker STYLING med stora bokstäver. Sidenvästar, halsband, hästsvansar, parfymer...

Jag tänker fortfarande sockor, mösssor, halsdukar, garn i ylle. Tulpanerna kommer inte i morgon även om jag ser en smal jordkant i rabatten här nu.

# itsnotcoolitswarm eller @myssyfarmi om ni använder Instagram. De har bästa modellerna utan hatt just nu tycker jag.

Mot ljusare tider igen

Idag är jag ett år klokare igen, hoppas jag. 

Ute är faktiskt en försiktig december sol på väg just nu. 

Jag håller på med julklapparna. Vi har ett tunt lager snö.

Klockan är snart 12.00 mitt på dagen. 

Igår åt jag varma smörgåsar och grekisk sallad. 

Firade med ett päron också. Före den egentliga födelsedagen 

var vi och åt pizza och jag fick snygga lampor i födelsedagspresent.

Några rätt så långa nätter är det ännu innan midsommar. 

Men då kan man faktiskt försöka sova gott.

I år var det också intressanta sångupplevelser i Kyrkokören 

och en skojig julfest i församlingshemmet.

Tack alla ni som har bidragit till de roliga upplevelserna, ställt upp med bilskjuts till körövningarna under hösten och annars bara sett glada ut och försökt "spela med".

Självständighetsdagen 2018

Igår var det självständighetsdagen. Med festligheter på slottet i Helsingfors. Här hemma firade vi med afrikanska rytmer och danser tillsammans med Asafakören från Kongo i kommunbiblioteket. I kyrkan hedrades soldaterna som stupat i 1900 talets krig med en krans.

Jag vill speciellt minnas Albert Holmström och Ernest Ståhlberg.

Albert Holmström var gift med Ernest Ståhlbergs dotter Gerda och 

paret hade fått en pojke som hette Börje. Minnes stenen är i Oravais.

Bilden är publicerad i boken "Oravais och Maxmobor i fält."