Böcker och databaser om till exempel musik

Långfredag. Idag har vi soligt väder med mycket snödrivor kvar. I Nykarleby bibliotek har jag hittat broschyren om de finländska bibliotekens webbmaterial för undervisning. Där finns verkligen material för en superlång lärorik fredag. Till exempel noterar jag Doria.fi, en "dörr" för att "söka böcker, kartor, bilder, musik och småtryck in en samtidig sökning." Jag testar länken för skojs skull och skriver in sökorden barn och musik utan andra tecken emellan de två orden. Länken verkar ok. Jag testar en gång till och scrollar fram till det tredje alternativet som webbsidan svarar med. Åboa Akademi University har publicerat något som verkar nära det jag letar efter och uppe i vänstra hörnet finns ett mörkrött fält med en länk tillbaka till Doria.
Biblioteken.fi och Finna.fi är två andra sätt att söka mera information som nämns i broschyren. Fono.fi är en länk till "Yles diskografi-tjänsten" där man kan leta musik och lyssna ifall man har appen Spotify.

Måndag med halvmåne och sol

Just nu ser jag både halvmånen och solen. Blir lite "Magic Monday" känsla av det. Zacharias Topelius skriver med ett Z sitt namn. Idag fick jag ett jazz-technofusion tips på en mer okänd man som skriver sitt namn med två Z: Antti Szurawitzki har för nästan ett decennium sedan gett ut en LP skiva i tysthet. "Signal Path" heter den. Några till medverkar säkert på skivan. Stillsamt och vackert tycker jag om denna.

Annat jag läst idag är att flyktingkvinnor lär sig svenska medan de stickar sockor. Det var Vasabladets reporter och fotograf i Korsholm förra veckan det.

Vi fortsätter här virka till sommaren och missionen flera skapelser medan vi väntar på vad som ska ske med snödrivorna. Mark Isham och Art Lande i Oslo 1987 i Oslo gav också ut en LP. "We Begin", men den kanske blir svårare att hitta på Youtube. Men försök gärna om ni av detta började känna er smått intresserade.

"Art Lande" låter det inte som ett bra arbetsnamn för fler konstnärliga projekt här på landsbygden i ladorna, vid kolonibodarna och sommarstugorna?

Hittar ni inte den där specifika LP skivan så bjuder jag på den lilla tanken. Kraft till förändring håller några på med också. Det som jag virkat i rött här är en hattkorg. Man kan vända på den och trä en träpinne igenom små öglor i kanten och då är det en garnkorg för nystan i flerfärg. Eller så har man den i jordgubbslandet, på huvudet sitt. Så att solen inte förvandlar de tunna strån man har oppe på huvudet till en knastertorr härva eller rastafari dreads som aldrig någonsin kan kammas igenom.

Här i min lilla värld, försöker jag hänga med i trenderna och varje eftermiddag tvingas jag konstatera att allt blev inte färdigt idag heller.

Jag håller ögon och öron öppna så gott jag kan i varje fall: Musik för unga, musik för nybörjare.

Små steg varje dag: Någon får en dag pekfingret på rätt ställe på gitarrhalsen, en annan orkar dammsuga sin vardagsrumsmatta, en tredje hinner ta en siesta och den fjärde lyckas igen göra den mest förtjusande selfie över vilken sedan hela Fb- communityn kastar sig och klickar fram gilla hjärtan.

Life is a mystery.

Men det är skönt när solen lyser mer än bara glimtvis.

I en bok "Citat om barn" har jag idag läst detta:
"Att alltid vara en liten smula barn - Det är att vara verkligt vuxen. Det har en man som inte skriver sitt namn med något z sagt: Jevgenij Jevtusjenko. Han har ändå ett exotiskt namn. Så det kan tydligen funka utan z också.

Anna Kempe och jag försöker vidare i morgon.

Palmsöndag

Förmiddag i snö, men nu på eftermiddagen tittar solen fram med några plusgrader. Jag har börjat fundera kring sommarkläder för barn. "Vårkollektionen" alltså. I kalendern för April, efter påsk några nya datum också, med nya vänner hoppas jag. Skall bli intressant och kan bli eventuellt en chans att få testa om jag ännu kan prata franska. Lite läxläsning på svenska ska jag väl i allafall kunna leverera. Vi får se vad som händer. Mest hoppas jag nu att snödrivorna tar vägen nånstans i vattenform och det ganska snabbt. Jag har också ätit de första påskäggen.

Rosebo?

Har ett anteckningshäfte där jag bara hunnit klottra ner några blad. Jag får mycket idéer av bilder jag ser eller artklar jag läser. Ofta är det någon snygg broschyr med hemsideadresser och hushtaggar som jag inte kan låta bli att ta med mig hem. Just nu är det vackert väder, solen skiner över snödrivorna från en nästan klarblå himmel, så det är just det där vädret när jag gillar att fotografera, för att alla färger blir så klara och spralliga. Den här bilden till vänster är inte så där riktigt dagisleksakerna i färgskalan, men en liten anteckningsbok med många sidor tomma, så att jag skulle kunna skriva ned allt nu innan sommaren. Den ena kolonilotten har sedan 1970 talet faktiskt blivit en lite vildvuxen trädgård med röda och vita rosor samt lila syrener. Det är ett par äppelträd där också. Mamma B. har som vanligt varit där före mig och planterat, men på 1970 talet när vi mest använde den lilla stugan var de här buskarna och träden små ännu så vi såg dem knappt i gräset. Jag gillar där att gräsmattan är så där lagom otuktad, som en äng. Enda problemet där är att i gräset finns väldigt många myror, men annars är stället ett soligt smultronställe, bara man ser på det från rätt håll när det inte regnar.


Jag fotar min skugga för att solen gör mönster på min vägg, som åkrar och ängar. Formlekar som kunde bli mönster. Med kameran bortvänd från mig själv är allt så mycket intressantare. Men solen visar också att jag kanske borde göra några små ansträngningar i riktning styla mig själv. Look Pomperipossa kan kanske gå an till påsk, men efter den så är det kanske något mera blommigt och personligt stylat som ska till, för midsommardansen. Blond peruk eller prästkragekrans i håret. Något i den vägen. Trädgårdslippis förstås. En "Lippis" är en mössa av tyg med solskärm, inte en keps, men en typisk finländsk huvudbonad som både kvinnor och män här i landet brukar kasta upp på huvudet. Skärmamösson. Alltid med i traktorn förutom hörselskydden. Bonde med rätt att plöja.

Tunga tisdagen nu yesterday news

Los KAJAS. Maria Callas och Göran,va Göran?

Vi har fortfarande snö och två dagar kvar till fredag. Men solglimten fick vi. Revygängen spelar på flera olika scener. Det är 2018 och skämtsamt om det mesta. Här gäller det att hänga med i svängarna. Gårdagens annonser kommer i morgon att ersättas av nya, mer bildlekar och fyndiga små textsnuttar. Här till vänster har jag börjat med Tema Gul. Tant Gul. Undrar vem hon är och vad hon kommer att ha på sig där kring påsk? Tant Gul är inte ful. Hon är chic och modern. Hon kanske spelar i Börjes orkester? Eller så regisserar hon teamet som ska laga videon om Börjes orkester. Allt kan redan vara på väg i någons anteckningshäfte i form av en serie snabba streckgubbar. Nu gör vi det bara. Jag vet en väg och så filmar vi dig när du sjunger. Nej försvinn inte ur bild nu, Kaja! Berits Bageri levererar Bagels och...

Tisdag med Thåström: fanfanfan! Eller herr Per...! Hans kusin från östra rikshalvan...

 

Det har snöat mycket i natt, det är ju det. Men ändå man tycker en man i en Ford traktor med rött schaktblad skulle begripa bättre vid sin ålder. Han höll på att schakta upp snön runt min bil och sedan flinade, vägrade stiga ur traktorhytten och fortsatte bara bygga på drivorna här runt björken och stugknutarna. En ilsken tant i röd jacka behöver man väl inte ta notis om? Det är en tossig medelålders kärring. Jag bara bara får nog vissa dagar av att le och tyst begrunda det där med Jesusbarnet i mitt hjärta. Ni får förlåta mig. Men det blev konfrontation och jag tycker jag har rätt i att bli arg. Man får bara inte svepa runt med ett schaktblad hur som helst och fast mannen för tillfället satt i sin traktorhytt två meter upp, så gör det inte honom till Herren Gud. Så är det bara.

Jag bara blir så less: Vi kvinnor ska le, dofta gott och tyst leverera en son. Vi ska gå i kyrkan och be Fader vår. Blir det en dotter ska vi då sätta ut henne i skogen eller vad?

Miramer fler tankar idag, tisdag. Om lycka denna gång.

Ett spännande veckoslut med KAJA's de Vörå

Jag har upplevt ett sådant. Men nu är det igen Måååndag morgon och var det Påvel Ramel eller någon sådan figur som myntade det uttrycket, minns jag faktiskt inte riktigt nu, även om jag brukade ha koll på revytyper i Sverige. Gambämark är nu det nyaste nya tror jag. Det är några som far runt i folkdräkter och säckiga vita sockor och ska upp på scener här i trakten har jag förstått. Grejen med dem är att de kikar bakåt i tiden och tycker det var bättre förr, överlag sådär bara. De är lite rädda för framtiden, precis som jag. Men jag försöker komma över denna rädsla. Även om det är nog så svårt här i marsdrivorna. Jag skulle vilja skippa fotmodelljobben i gummistövlar och vatteninpregnerade läderkängor. Men när det nu inte ännu riktigt är crocsdax, så funderade jag att om någon yngre kvinnsperson som vet hon har ett par oerhört rara söta och supersnygga vinterskor skulle bli fotmodell för några veckor och visa vad hon har i hyllan. Gärna tillsammans med Wör-jeans eller några andra varma benkläder till.

Fler pusselbitar med Biblioteken? Testa här vad du kan finna.

Hejmane i skick

Det är egentligen många delprojekt som i min värld ingår i rubriken. Det är den lokala dialekten här omkring och uttrycket har använts av populära humorgruppen KAJ i en sångtext. Idag näst intill ett ordspråk lika bevingat som min mormors "Men jär har ni ju friheitin" eller morfars: "Nou ska foltji ha matin".

I min värld alltså. Här har vi frihet att göra vad vi vill med dagens ljusa timmar och eftersom morfar var bonde så tänkte han sig att han blir aldrig arbetslös, eftersom människor alltid behöver mat. Och vem producerar maten av det som växer på åkern, jordbrukaren eller bonden förstås.

En bonde behöver ändå följa med i naturen och årstidernas växlingar. Så klart lönar det sig inte att så havre i mars, när det ännu är snö på marken. Så tokiga bönder kan det väl inte finnas!

Eller de förblir inte bönder så länge, de måste börja med andra sysslor.

Lokala dagstidningen har här nära internationella kvinnodagen 8 mars börjat med en kampanj som de kallar Kraft till förändring.

Vårt hemman, eller de åkrar och skogskiften som hör till hemgården är idag ganska utspridda. På morfars tid var åkrarna mer samlade runt stugan där han och mormor bodde. Men så har vi generationsväxlat, gift oss, bytt namn, barn har fötts och håller på att växa upp. Det är en förändringsprocess som inte skett under endast en månads tid, inte ens under ett år. Mer än trettio år har denna förändring sakta skett. Livet är det med andra ord, livat har det varit i holken ibland om man så säger. Livliga barn tycker jag är bara bra, men ibland får de etiketten "hyperaktiva" av föräldrar som inte riktigt orkar hänga med i volterna och skuttandet i TV soffan. Varje unge behöver vila, men jag tror det är naturligt att friska barn och ungdomar vill röra på sig, vill vara aktiva när de är vakna. Varför alltid se detta som ett problem? Se det som en chans att göra något tillsammans, någon annanstans. Man vet aldrig vad för sorts nya upplevelser som man kan få vara med om. Allt behöver inte handla om saker eller grejer vi ska köpa. Tid tillsammans, mera tid tillsammans kan kanske också vara något vi vill genomföra.

Jag såg idag en ung keramiker som verkligen skapar vackra ting, hon inspirerar mig idag. Att försöka fortsätta med en hobby eller ett projekt. Att bli skickligare på något jag redan håller på med: Att fotografera och att arbeta med keramik. På faten vill jag sedan naturligtvis placera maten jag lagat, helst av egna grönsaker, bär och frukter.